Läser på twitter (om) ett brev från en ung tjej till en hockeyspelare där hon skriver att han ”är världens bästa hockeyspelare” och att hon ofta kollar på hans lags matcher.
Ett sant och genuint ungt supporterskap som värmer mitt gamla idrottsklappande hjärta – och en befriande kontrast till ett supportersvansbeteende som gör mig bedrövad.