Backprofilen Daniel ”Trucken” Karlsson Thörnros är lika kompromisslös i sitt granithårda backspel som i sin obändiga ovilja att lämna Troja-Ljungby. Ikväll gör han sin 1000e match i klubbens a-lagströja och bör naturligtvis hyllas, inte bara av de egna utan i ett större perspektiv som en symbol för allt som är vackert med ishockey.
Igår kväll, när Troja på ett förnämligt sätt spelade slutspelshockey och besegrade HC Dalen med 4-0, spelade Daniel ”Trucken” Karlsson Thörnros sin 999e match för Troja-Ljungbys representationslag. Ikväll vallfärdar trojaner till Smedjehov i Norrahammar för att vara med om hans historiska 1000e framträdande i Troja-tröjan.
Jag hoppas att de fyller hallen och sjunger från minut ett till sextio (och mer än så om det skulle behövas) för att hylla detta unikum. För det ”Trucken” har åstadkommit är något speciellt. Det är klart att han betyder mest för den klubb han envist vägrat att lämna, men jag tycker att han har en stor betydelse även i ett större perspektiv.
Han har ett symbolvärde inte bara för Troja-Ljungby utan för sporten ishockey.
I en tid där ishockeyspelare allt mer blivit egoistiska individualister som bara ser till sin egen karriär och där klubbarna bara är en språngbräda till vad som ska hända sen. Där ishockey allt mindre blivit ett lagspel och där den ständiga frågan inför en kontraktsskrivning är ”vad kan ni göra för mig?” men aldrig ”vad kan jag göra för er?”. I den tiden behövs en sådan som ”Trucken” mer än någonsin.
Han är en symbol för allt det där som egentligen ska vara vackert med lagidrott. För klubbhjärta, för att sätta laget framför jaget och som personifierar att spela för klubbmärket.
Troja har åkt som en jo-jo mellan divisionerna, men ”Trucken” har styvnackat valt att stanna kvar och aldrig under karriären representerat någon annan klubb.
För grejen är ju att ”Trucken” inte bara varit en trogen lagspelare, utan en bra sådan dessutom. En hård back som alltid gjort rätt för sig i defensiven och som visat tydliga ledaregenskaper. Det är klart att det har plingat både en och två och femton gånger i hans telefon innan alla andra sportchefer insåg att ingen annan än Troja-Ljungby göre sig besvär.
Med sina 1000 matcher och sin obändiga vurm för Troja har han blivit en stor omtalad profil, utan att någonsin på något annat sätt än med sitt spel anstränga eller bete sig för att vara just en profil.
En journalist har nog aldrig gått från en intervju med backen och känt ”jävlar vilket material jag fick med mig”. Jag ställer mig tveksam till att det finns en enda minnesvärd intervju med honom. Han är tillmötesgående, trevlig, men inte sprudlande. Inte den som kastar glassiga citat och muntra haranger omkring sig. På något sätt går det väldigt mycket ihop med hur granithård han är på isen.
Hit men inte längre. Fokus på det viktiga. För ”Trucken” är det på allvar.
Jag minns i sammanhanget historieberättelsen om hur Västerviks främste trashtalker Joakim Englund under säsongen när klubbarna var bittra rivaler om en allsvensk plats la en hel vinter på att försöka få ”Trucken” att dra på mungiporna eller i varje fall säga något. Men gick bet givetvis.
På något sätt gör sådant där jubilaren än mer älskvärd. Det finns något kompromisslöst i att stanna hela karriären i en och samma klubb, att aldrig göra onödigt extravaganta utspel eller att någonsin acceptera att släppa någon förbi sig innanför egen blålinje.
Jag lyfter på hatten för Daniel Karlsson Thörnros för sin bedrift att spela 1000 matcher i Trojas a-lag och samtidigt bli en större och viktigare symbol än vad han själv någonsin tänkt sig att vara.
Loading ..
The post MJÖRNBERG: Granithårde ”Trucken” – en symbol för det som är vackert med hockey appeared first on hockeysverige.se.