OS 2002 är ihågkommet som ett lågmärke i svensk hockeyhistoria efter kvartsfinalsförlusten mot Vitryssland.
Men för Hockeysverige berättar flera legendarer om hur deras bild av turneringen skiljer sig från den allmänna bilden.
På vägen till uttåget slog Tre Kronor stjärnlag som Kanada och Tjeckien med besked.
– Det är roligt att se hur idrotten är. Jag har spelat tre OS-turneringar och den bästa som jag och Tre Kronor har spelat var den i Salt Lake City, säger Mats Sundin.
OS 2002 – förlust mot Vitryssland (Belarus), i kvartsfinal med 4-3. En match där Sverige efter sitt 1-0 mål hela tiden fick jaga en kvittering.
Det är lätt att vi fastnar i just den olycksaliga kvartsfinalen och glömmer vad Tre Kronor presterade innan.
Tre Kronor hade dragit ihop ett imponerande starkt lag. Tommy Salo, Nicklas Lidström, Kenny Jönsson, Mattias Norström, Daniel Alfredsson, Mats Sundin, Mikael Renberg, Ulf Dahlén, Micke Nylander, Markus Näslund, Henrik Zetterberg och så vidare. Hardy Nilsson var Förbundskapten. Till sin hjälp hade han Mats Waltin. Ett strävsamt par som åren innan hade haft framgångar i elitserien med Djurgården. Nu lanserade duon ”Big ice hockey”. Nylander, som kom att bli en av Sveriges bästa spelare i turneringen, kallades för övrigt in som reserv när Peter Forsberg efter många om och men tvingades till att tacka nej på grund av skadeproblem.
OS inleddes med kvalgrupper där just Vitryssland, överraskande, vann sin före bland annat Schweiz.
För svensk del inleddes turneringen med match mot Kanada i en slutspelsgrupp. Kanada som hade en imponerande uppställning. Curtis Joseph, Scott Niedermayer, Al MacInnis, Paul Kariya, Mario Lemieux, Brendan Shanahan, Eric Lindros, Joe Sakic, Steve Yzerman med flera stod med i Roostern.
Rob Blake gav Kanada ledningen med 1-0 tidigt i första perioden, men bara minuterna senare kvitterade Mats Sundin. Efter målet var det överkörning från svensk sida. 2-1 Niklas Sundström. 3-1 Mats Sundin. 4-1 Kenny Jönsson. 5-1 Ulf Dahlén innan Eric Brewer snyggade till siffrorna till 5-2 i slutet av matchen. Det sägs att det här var Tre Kronors bästa prestation mot Kanada någonsin. Bäst på plan: Målvakten Tommy Salo.
Fiaskot – förlorade mot underdogen
Andra matchen spelades mot Tjeckien. Vinst 2-1 efter svenska mål av Niklas Sundström och Mats Sundin. Det här var alltså Sundins tredje mål på två matcher. Tommy Salo överglänste Dominik Hasek i tjeckernas mål.
Tredje matchen blev en transportsträcka för Tre Kronor. Tyskland kördes över med hela 7-1. Markus Näslund svarade för två mål medan Mats Sundin, Mikael Renberg, Mathias Johansson, Daniel Alfredsson och Tomas Holmström stod för ett mål var.
Sverige vann sin grupp medan Vitryssland kom sist i andra gruppen. Där hade både Finland och USA vunnit sina matcher mot Vitryssland med 8-1 medan Ryssland bara fick 6-4.
Om vi ska summera gruppspelet så var det Sveriges kanske bästa någonsin. Överkörningen av Kanada gav eko runt om i hockeyvärlden. Man hade svårt att se hur något annan nation än Sverige skulle kunna vinna OS.
20 februari 2002. Vitryssland mot Tre Kronor. Redan efter tre minuter gav Nicklas Lidström Sverige ledningen, men det kom att bli enda gången Sverige var i ledningen. Oleg Romanov kvitterade till 1-1 och Dimitri Dudik gav Vitryssland ledningen med 2-1 i första perioden. I mitten av andra perioden svarade Micke Nylander för 2-2 och det kändes ändå inför tredje perioden att ”det löser sig”.
2.47 in i tredje perioden gjorde Ratinger-forwarden, Andrei Kovaljov 3-2. Fem minuter senare kvitterade Sverige genom Mats Sundin. Sedan kom dråpslaget. Backen Vladimir Kopat kastar i väg en puck från mittzonen som dalar över Tommy Salo. 4-3 med bara drygt två minuter kvar. Kenny Jönsson försökte i desperation slänga sig och slå bort pucken innan den gick över mållinjen, men för sent. Trots en massiv press lyckas inte Sverige kvittera ytterligare en gång. Tre Kronor var utslagna medan Vitryssland spelade semifinal mot Kanada. Den vann Kanada med 7-1. Turneringens kanske bästa målvakt, Tommy Salo, gjorde ett stort misstag, vilket stämplade honom för livet. Ingen kommer idag ihåg hans insatser mot Kanada och Tjeckien.
Vad som föll lite under radarn var att Vasilij Pankov spelade dopad med Nandorol under matchen mot Sverige. Nu framkom det först efter OS och påverkade inte resultatet i efterhand.
Finalen kom så småningom Kanada vinna mot USA med 5-2.
Dagens Nyheter skrev att det var tidernas fiasko. ”Skyldiga. Det svek sitt land” drog Expressen till med. Aftonbladet fick till att det var skammens dag och så vidare.
Visst var kvartsfinalförlusten ett fiasko, men samtidigt är det här vad som är charmen med ishockey. Sveriges gruppspel som var historiskt bra. Kanadas svajigt. Sverige utslagna i kvartsfinal medan Kanada vann OS-guld.
Här är några röster från spelarna som var med i turneringen:
Mats Sundin
– Det är roligt att se hur idrotten är. Jag har spelat tre OS-turneringar och den bästa som jag och Tre Kronor har spelat var den i Salt Lake City. Där pulveriserade vi Kanadas superstarlag med 5-2 i grundserien. Vi slog även försvarande mästarna Tjeckien med (Dominik) Hasek och alla stora stjärnor.
– Snöpligt och anledningen till att ingen kommer ihåg alla fina resultaten är att vi förlorade kvartsfinalen mot Vitryssland. Den turneringen kanske vi spelade en bättre hockey i än den då vi vann i Turin 2006. Där förlorade vi mot Ryssland och Slovakien i grundserien vilken ingen kommer ihåg idag. Sedan var vi fruktansvärt bra i kvart, semi och final.
Vad hände mot Vitryssland?
– Det hände det som kan hända i sport, att en underdog vinner. När det bara är en match så kan det ske. Det kan ha varit en kombination av lite underskattning, att vi spelade elva på förmiddagen och hade tränat hårt kvällen innan. Dessutom såg man kanske lite förbi den här matchen eftersom det hade gått så otroligt bra innan i turneringen.
– Men vi hade också otur med det här långskottet och allt som händer runt det. Då kan det gå så här, det är sport helt enkelt och matchen måste spelas.
Ulf Dahlén
– Vitryssland sköt sju skott på mål i sista två perioderna samtidigt som vi inte fick in pucken. Vi hade tränat väldigt sent kvällen innan. Matchen började elva så vi gick upp halv sex och ut på promenad i OS-byn för att vakna.
– Vi ska ändå slå Vitryssland i en kvartsfinal i ett OS. Jag vet inte om ni har sett OS-finalen i Lake Placid (1980), men där säger Herb Brooks att USA förlorar nio av tio matcher mot Sovjet, men i kväll är det den tionde matchen. Det här var väl något liknande, tyvärr.
Markus Näslund
– Det var egentligen bara i en match som vi inte lyckas (Vitryssland). Annars spelade vi en riktigt bra hockey och det kändes som att vi hade en bra harmoni i gruppen. Sedan kom den här matchen där allt låste sig.
– I korta turneringar och mästerskap kan det bli en dip ibland. Det gäller att man har dom dipparna på rätt ställe så det inte påverkar slutresultatet.
Hyllar förbundskaptenen: ”Betydde mycket för mig”
Henrik Zetterberg
– Jag, Jörgen (Jönsson) och Mathias Johansson, det var vi tre som spelade i Sverige och som åkte över till Salt Lake City med staben. Sedan kom alla andra där bortifrån. Jag spelade i en kedja med Jönsson och Micke Renberg. Det var en otrolig upplevelse att få vara med i ett OS och det var där jag för första gången mötte dom bästa.
– Första matchen, när vi mötte Kanada och alla deras stjärnor gled ut på andra sidan kände jag ”shit”. Efter Kanadamatchen (vinst med 5-2) stod jag i mixade zonen. Många Detroitspelare gick förbi bakom mig. Bland annat (Kris) Draper.
– Jag fick ett hårt hugg i vaden. När jag tittade upp såg jag honom blinka till mig. Då visste han såklart att jag var Detroits spelare och att vi säsongen efter skulle spela tillsammans där. Det blev en känsla för mig att jag då var en av dom.
Ni gjorde en fin turnering fram till den här omtalade ödesmatchen.
– Ja, ja, ja… Jag tycker det är så tråkigt att det blev så för vi hade ett kul spelsätt. Hardy (Nilsson) betydde mycket för mig och min tid i landslaget. Vi spelade på ett sätt som tog hela världen med storm.
– Där har du sedan hockey i sin skönhet, att du kan förlora mot ett sämre lag och det gjorde vi. Hela den dagen, vi var uppe och gick klockan sex på morgonen eftersom matchen spelades på förmiddagen. Sedan flöt matchen bara på och allt gick emot oss hela vägen.
– På något sätt fattade vi aldrig att vi förlorade innan vi faktiskt förlorade. Vi hade hela tiden tron att vi skulle vända det där. ”Vi kör på för det kommer att lösa sig”.
– Förlusten var såklart väldigt jobbig, men jag kom undan på ett annat sätt eftersom jag spelade i elitserien. Jag tror killarna som spelade i NHL fick ta den stora kritiken. Där fick jag ändå en nyans av hur media kan vara. Hur hyllad du först kan vara för att sedan bli kapad. På så sätt var det lärorikt för mig att veta att så här funkar media. Media är en del av sporten och du måste leva med det, men du kanske inte ska ge dom allt.
Fredrik Olausson
– Vad sur jag var efter den matchen. Jag pratade nog inte med någon på en vecka.
Ni gjorde en fantastisk turnering fram till kvartsfinalen mot Belarus, vad händer där?
– Jag vill ge motståndarna lite ”credit” för dom gjorde det väldigt bra och stängde ner oss.
– Helt klart var det en besvikelse att åka ut i slutspelet. Det är en sådan match man vinner nio av tio gånger.
Blev det en underskattning?
– Jag kan bara tala för mig själv och jag underskattade inte. Sedan kan jag inte svara för alla andra. Jag både tror och hoppas att det inte var underskattning.
– Som min gamla lagkamrat, Ruslan Salei, sa när vi tackade varandra efter matchen. ”Det här händer bara i hockey.” Han var överlycklig och grät nästan. Dom gjorde det jättebra, men vi gjorde det inte tillräckligt bra.
Hur tänker du idag kring kritiken Tommy Salo fick efter att ha släppt in ett billigt mål?
– För Tommy personligen var det jättetufft. Man vinner som lag och förlorar som lag. Det han fick utstå var inte schysst.
– I och med att jag var i Nordamerika såg jag inte allt som skrevs och sades. Jag hade inga svenska tidningar och läste inte mycket på nätet vid den tiden. Jag läste över huvud taget inte många tidningar då jag spelade hockey. Läste jag något var det nyheter och inte om sport, men det är aldrig en persons fel att ett lag fallerar.
”Då blev jag besviken på sporten”
Daniel Alfredsson
– Vi startade matchen bra och gjorde 1-0 i spel fem mot tre. Sedan vann Vitryssland en tekning i vår zon och gjorde mål på det. Det blev det tveksamt hos oss efter det. Vitryssland backade hem samtidigt som man fick haka och hålla fast ganska bra vid den här tiden. Vi fick inte till det och Vitryssland lyckas hela tiden hålla sig kvar i matchen.
– Sedan är det små tillfälligheter som avgör. Tommy (Salo) släppte in ett mål som han kanske skulle ha, men jag känner inte att det var där vi förlorade matchen. Vitryssland är ett lag vi ska slå ändå.
– Jag tror det här med allvaret i matchen, en kvartsfinal i OS och Vitryssland hela tiden hängde med och gjorde mål vid rätt tillfällen, var det som avgjorde.
Mattias Norström
– Tyvärr är det bestående minnet för mig från Vitryssland, det som ska vara glädjefylld idrott på högsta nivå, hur det påverkat en persons liv. Hur en person fått ”pynta” i det offentligt och numera även personligt. Jag tänker då såklart på Tommy (Salo).
– Det är vad jag tar med mig och känner ”Det är fan bara en sport”. Eftersom jag varit inne i det vet jag att den här sporten är på liv och död, vilket är en inställning man måste ha då man är på elitnivå. Men där blev jag besviken på sporten, på mig själv och allt.
– Just att från det bästa Tre Kronor jag fått representera till att det ett par dagar senare får uppleva det mörkaste ögonblicket. Framför allt resultatet och konsekvenserna från en sådan match. Det gör mig besviken än idag.
Kenny Jönsson:
– Jag var på isen när Vitryssland gör det här målet som betydde att vi var ur turneringen, skrattar Jönsson.
Hur var känslan i laget efter matchen?
– Konstig. Vad hade hänt egentligen? Vi började turneringen väldigt bra och hade bland annat utklassat Kanada i gruppspelet. Dessutom gjorde vi en riktigt bra match då vi slog Tjeckien och en okej match mot Tyskland.
– Fast felet var att vi gjorde som Sverige brukar göra ibland. Det vill säga börja turneringen väldigt bra för att i stället avsluta den dåligt. I Turin 2006 var det tvärtom. Då började vi ganska dåligt men blev bättre och bättre för varje match.
Niklas Sundström
– Det var jäkligt tråkigt. Vi spelade bra i den turneringen också och vann bland annat mot Kanada (5-2). Jag gjorde ett mål i den matchen.
– Det var underskattning och vitryssarna krigade på. Vi har sett liknande saker hända i turneringar som spelats senaste tiden. Nyligen var det letterna.
– Ändå skulle vi han vunnit en sådan match, inget snack. Vi hade också mycket lägen, men blev kanske lite stressade och kände ”det här måste vi vända på”, men nej. Det var tungt.
Hur tänker du kring kritiken Tommy Salo fick efter turneringen?
– Det är jättetråkigt. Vi alla var med och att han har fått så mycket strunt efter är tragiskt. Jag lider verkligen med Tommy. Nu har jag inte pratat med honom på långe, men av det jag har hört har han inte haft det lätt.
– Han ska inte alls belastas för den förlusten utan det är vi som skulle gjort målen och en massa andra saker. Vi alla står bakom Tommy.
Tommy Salo – ur boken ”Under masken” från Idrottsförlaget skriven av hockeysverige.se:s Ronnie Rönnkvist:
Jag var i bra form inför turneringen och spelade väldigt bra precis som hela laget. Bland annat slog vi Kanada och var verkligen på gång. I slutspelet fick vi dessutom en bra lottning, Vitryssland eller Belarus som man numera säger. Matchen mot Vitryssland började på förmiddagen. Jag tror att det var kring klockan elva lokal tid. Just det här med tiden blev fel. Ingen av oss var direkt van vid att spela en hockeymatch den tiden. Så blev det för att Kanada skulle få bästa matchtiden, vilket var lite konstigt eftersom vi vann gruppen. Att vi då skulle få sämsta tiden kändes fel.
Dagen innan hade vi en ganska sen träning och sedan skulle vi upp och gå en promenad tidigt, runt sex, matchdagen. Att gå och lägga sig redan klockan nio på kvällen fungerade inte riktigt utan det tar en tid att somna in. Speciellt om det dessutom är en viktig match dagen efter. Sömnen, maten och tiden var inte alls upplagt för match. Det här visade sig för hela den matchen var inte som det brukade vara. Laget var inte hundra, vilket jag inte heller var. Givetvis skulle vi alla dagar i veckan gjort mer än tre mål mot Vitryssland även om vi hade haft tufft mot deras landslag tidigare. Vid OS-turneringen 1998 i Nagano vann vi bara med 5-2 efter ganska stora besvär.
Vi kom ingen vart och ju längre matchen gick desto mer oroliga blev vi. Jag kände att vi inte kom i gång och att det inte hände något. När Vitryssland fick leda med ett mål blev det tufft och vi kände att det inte var något bra. Det blev ingen bra feeling i kroppen och tankarna kom upp att vi faktiskt kunde förlora matchen. Sista tio minuterna var vi riktigt oroliga eftersom vi inte fick in pucken även om vi hade bra chanser. Sedan fick Vitryssland det här slumpmålet. Vi hade ändå chansen att komma tillbaka efter det, men det gick bara inte att få in pucken bakom deras mur av försvarsspelare som stod upp, slängde sig, låg och stundtals kröp framför deras målvakt.
Målet som alla påminner mig om i tid och otid. Jag gick ut en bit för att få pucken på kroppen så den inte skulle kunna smita in, men då tar den på axeln, masken och sedan in i mål. Pucken steg hela tiden och började dala ganska sent, men den stannade till på axeln och droppade ner. Jag var inte ofokuserad utan det var slumpen. Hade det varit under en match med Västerås hade ingen brytt sig, men nu var det under en kvartsfinal i OS.
Direkt efter matchen skulle jag på dopingtest. Jag minns att jag tänkte ”Hur kan ni ta ett dopingtest efter den här matchen, ni såg väl själva hur det såg ut. Ingen i det här laget såg väl direkt dopade ut?”. Dessutom jag av alla. Kanske att jag hade behövt varit dopad i den matchen för att spela bättre. Skämt åsido så fanns det inga glada miner någonstans i omklädningsrummet. Jag fick ta media efter matchen och förklara hur det gick till och var. Direkt då jag hade släppt in det där målet kände jag att det skulle bli jobbigt, och så blev det. Inget snack om saken att jag skulle ta pucken, men jag kände mest just då mest en enorm besvikelse över att vi förlorade och inte skulle gå vidare. Vi skulle ha gått längre än till kvartsfinal. Det var största besvikelsen där och då.
Jag åkte hem till Edmonton efter turneringen. Kanada vann sitt första OS-guld på 50 år. Kevin Lowe och Eric Brewer var med i det laget så det där fick jag leva med. Kanada är hockeyns Mecka så det där målet fick jag se hur många gånger som helst. Kevin Lowe sa ”Det ska vara lätt att vinna den där matchen”. På så vis blev det tufft även i Edmontons omklädningsrum. Det kom också konstiga samtal på min telefon och meddelanden. Det var många hån, vilket man också gjorde i tidningarna och media hemma i Sverige. Dagens Nyheter kallade det för ”Tidernas fiasko”. ”Skyldiga. Det svek sitt land” skrev Expressen. Aftonbladet fick till att det var skammens dag och så vidare. Överallt var det bilder på mig då jag böjer mig ner då pucken träffade min axel. Att vi förlorade matchen berodde på att vi som lag gjorde en för dålig prestation och mitt misstag kom av en svag insats från min sida.
Innan var jag aldrig nervös då jag skulle spela hockeymatcher, men efter den här matchen blev mycket annorlunda. Allt fokus kom att bli på mig och inte laget. Då blev inte hockeyn lika rolig längre. Efter säsongen i Edmonton kom jag hem till Sverige. Där fortsatte jag att hånas. Jag tyckte att det där var ganska länge sedan och borde ha lagt sig, men så var det inte. Det här fortsätter ännu idag och jag tycker det är bedrövligt. Vart fjärde år då det är OS kan jag lika gärna stänga ner telefonen och TV:n för jag vet att det där kommer komma upp och för mig är inte det så roligt. Att ens skämta om det, jag förstår inte det roliga. Det är många där ute som tror att dom kan säga vad dom vill om oss hockeyspelare eller mer eller mindre kända personer bara för att vi är offentliga. Oftast anonymt på några sociala plattformar. Däremot har jag aldrig blivit hotad eller liknande. Vi är precis som du som läser det här människor med familjer, vänner och känslor. Nu ska jag inte bara måla upp allt i svart för jag får också jättemycket beröm för min karriär och insatser under åren. Tyvärr är det så att det lätt blir att man kommer ihåg det negativa och inte allt positivt.
Vi ska inte glömma att Tommy Salo vunnit både OS-guld och VM-guld. För Tre Kronors del kom revanschen fyra år senare. OS-guld 2006 i Turin, men det är en annan historia.
The post OS 2002 • Sundin: ”Bästa turneringen jag spelat” appeared first on hockeysverige.se.