Lunken har infunnit sig i Hockeyettan. Häng med på några funderingar från söndagens viktigaste matcher.
Piteå blev första lag att besegra Lindlöven under ordinarie tid den här säsongen efter en helgjuten insats i Lindehov. Gästerna inte bara straffade succélaget obönhörligt i powerplay, man spelade ett extremt uppoffrande och tight försvarsspel också. 4-0 var resultatet av ett lag där alla jobbade för varandra på ett utomordentligt bra sätt. Att lyckas nolla Lindlöven, som under säsongens första fjärdedel varit en sanslös målmaskin, säger det mesta om insatsen.
Samtidigt var matchen förmodligen en ganska nyttig reality check för Lindlöven. Det spelar ingen roll hur bra man har spelat, är man inte till hundra procent påkopplade blir det svårt att vinna. Kanske saknades ödmjukheten i eftermiddag. Laget tog några riktigt odisciplinerade utvisningar i den första perioden och fick sota för det när Piteå gjorde mål i varenda powerplay. Man satte sig så att säga i skiten mot en för dagen extremt fokuserad motståndare.
Jag antar att tränare Lennart Hermansson fick med sig en hel del arbetsmaterial att ta med sig framåt för att kunna illustrera vad som händer om man svävar iväg och inte har ödmjukheten helt och hållet med sig. En nyttig käftsmäll som man säger.
Det mest uppseendeväckande från matchen måste dock vara att pucken som Nils Bolin skickade i tom kasse till 4-0 för Piteå bara var hans tredje fullträff för säsongen. Karl skjuter ju nämligen på allt och han skjuter ruggigt bra dessutom. Kommer det inte en rejäl islossning där inom kort skulle jag bli väldigt förvånad.
* * *
Det blev en snopen kväll för ett skadeskjutet Kiruna IF som trots att de egentligen rent spelmässigt inte var i närheten av Borlänges nivå ändå kunde hålla en 2-1-ledning dryga 17 minuter in i den tredje perioden. 2-2-pucken som succébacken Gustav Lindström sen kunde skicka in för gästerna föregicks av en tydlig interference som domaren missade och sen kunde Borlänge symptomatiskt avgöra till 3-2 i sudden.
Sett till matchbilden var det knappast något annat än logiskt att det var gästerna som fick med sig två poäng, men med tanke på hur nära det var och hur Kiruna tog tillvara på de få chanser som bjöds är det klart att det svider för gruvgänget. Man hade flyttat upp en hel del unga killar från J20 för att täcka för sina skador och ska ha all heder av sin insats.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att matchutvecklingen är ganska typisk för årets Borlänge. Laget går med i toppen för att man ständigt hittar vägar till segrar oavsett hur matcherna ser ut. Det är en stor styrka. Ikväll hade man betydligt mycket mer kreativitet och en större tydlighet i sitt spel än vad Kiruna hade, men ett annat lag hade kunnat förlora ändå med tanke på hur det hela utvecklade sig.
Årets Borlänge tror på att de ska vända den här typen av matcher och då är det just precis vad som händer. Nu åker man hem med fem poäng från sin tripp till Kalix och Kiruna utan att spelet har fungerat så där värst bra. Är det nästan så att det börjar bli dags att prata om topplagsaura?
* * *
Det var väl kanske ingen större skräll att Hanviken skulle få en reaktion åt det positiva hållet efter fredagens pinsamma 2-7 i Järfälla. Man får väl anta att det snackats en hel del och idkats självrannsakan i gruppen efter den insatsen.
Det var ett betydlig mer tight och bestämt Hanviken som beträdde isen i Grästorp i eftermiddags. Kampen fanns där och i en match mellan två lag som verkligen körde kunde Hanviken leva på en tydligare spets. Gubbe för gubbe har man ju ett betydligt skarpare lag än trubbiga Grästorp. Då räckte det med att peta in några puckar själva för att sedan med muskelkraft hålla sina motståndare på utsidan. Därav Hanviken-seger med 2-0.
Men det är svårt att få grepp om årets Hanviken. Med tanke på att man fått spö av lag som Kungälv, Tyringe och just Järfälla måste Grästorp ha framstått som en riktigt lurig motståndare på förhand. Det spelar liksom ingen roll om man slår topplagen Borås, Halmstad och Mjölby ganska övertygande om man inte klarar av att plocka poängen mot lagen man ska slå. Därför var eftermiddagens seger i Åse & Viste Arena säkerligen viktig för ett lite sargat självförtroende.
När det gäller Grästorp börjar känslan allt mer sätta sig att laget inte riktig räcker till. Det går inte längre att säga att det är otur eller motstuds när man hittar vägar att förlora ganska jämna matcher. Det ser helt enkelt inte gladare ut än att den riktiga kvaliteten saknas. De på division 2-nivå skickliga spelarna som man värvade inför säsongen förmår inte lyfta ett lag i Hockeyettan.
Trubbigt som sagt. Med lite mer spets i laget hade Grästorp kunnat vinna dagens välkämpade match mot Hanviken, men man räcker helt enkelt inte till. Frågan är hur länge man kan vänta på att det ska lossna innan man gör mer än vad som redan har gjorts åt truppen?
* * *
Det talas väldigt lite om Strömsbro i säsongsöppningen. Kanske för att laget gör exakt det som förväntas av dem och smyger med bakom den absoluta toppen i den norra serien.
Idag blev det 3-2 borta mot Sollentuna, ett gäng som tävlar i samma härad av tabellen, men som Strömsbro var betydligt bättre än. 3-2 till bortalaget var siffror som hade kunnat vara betydligt större om Strömsbro haft lite bättre effektivitet. Man var numret större.
* * *
Inför säsongen var det tydligt att offensiven var den klart mest intressanta lagdelen i Mörrum, men säsongen har så här långt visat något helt annat. Laget har haft väldigt svårt att göra mål och ligger därför och sladdar långt ner i tabellen.
Nu kommer laxarna från ny riktigt tung helg. Ingen förväntade sig väl kanske att Mörrum skulle hämta några poäng från de svåra bortamatcherna mot Visby/Roma och Vita Hästen, men två raka nollor (0-1 i Visby och 0-4 i Norrköping) stärker knappast ett sargat offensivt självförtroende. Speciellt inte när den tilltänkte spetsen Fabian Hellström dessutom är tillbakakallad till Troja-Ljungby.
Loading ..
The post MJÖRNBERG: Söndagsfunderingar appeared first on hockeysverige.se.