LEKSAND. Johan Fransson böjer sig fram på stolen och stirrar ner i golvet.
När han tittar upp igen är ögonen röda av gråt.
– Jag har känt mig så oduglig och värdelös, säger han.
Det har gått över ett år sedan Johan Franssons svåra motorcykelolycka. Men fortfarande kämpar han med att få till en vardag han trivs med.
Till sin hjälp har han sin familj, sin klubb, sina vänner – och drömmen om att en dag kunna spela hockey igen.