Vi backar dock bandet lite. I mars månad skrev 20-årige Oliver Wibeck för division 2-klubben Motala AIF efter flera säsongers spel i Oskarhamns juniorverksamhet. Den 172 centimeter långa forwarden med HV71 som moderklubb flyttade hem till Jönköping och såg framemot säsongen.

– Det var Jimmy Komulainen (Motalas tränare) som hörde av sig i slutet av förra säsongen. Vi pratade lite om framtiden – och jag har Jimmy som tränare tidigare. Jag gillade det han berättade och han är en bra tränare som kan mycket hockey. Det kändes jättebra, säger Oliver Wibeck till Riktighockey.se.

Men så mycket till spel har det inte blivit. Under en kväll ute på stan den 28 augusti i Jönköping blev Oliver Wibeck nedslagen bakifrån av för honom okända människor.

– Jag hade varit på piren i Jönköping tillsammans med min syster och ett par kompisar. Det var en lugn och trevlig kväll tills vi skulle hem. När jag stod och letade efter en taxi blev jag nedslagen bakifrån. Jag har fortfarande ångest över att jag gick ut den där kvällen, det var absolut ingen fylla inblandad och jag minns knappt något av händelsen, säger Wibeck.

Helt utan anledning?
– Ja, tyvärr helt utan anledning. Eller jag känner inte till anledningen i alla fall. Det hade varit lättare att förstå om karriären varit över om händelsen uppstått i en match.

Det var Oliver Wibecks femte hjärnskakning och säsongen hade knappt börjat. Trots huvudvärk valde han att vara med och spela en träningsmatch med HC Wettern, där han noterades för ett hattrick. Men efter matchen kom symptomen tillbaka.

– Trots det bestämde jag för mig spela seriepremiären mot Lund. Det ångrar jag i dag. Under matchen var jag trött och hängde inte med. Dagen efter var huvudvärken tillbaka, säger Wibeck.

Sedan dess har 20-åringen inte tränat något ishockey och i helgen tog han beslutet att lägga av.

Hur känns det?
– Det känns piss. Det har varit väldigt jobbigt och det går inte en dag utan att jag tänker på hockeyn. Jag kan knappt kolla hockey på TV utan att det känns jobbigt. Mina kompisar tycker att jag verkar som vanligt, och det kanske jag är utåt sett, men insidan säger något helt annat. Det är väldigt tufft.