Robin Olausson summerar HockeyAllsvenskan genom att analysera säsongen för alla klubbar och blicka framåt inför 2025/26.
I dag: IF Björklöven.
- Målvaktens ras – i botten av ligan.
- Profilen ersattes aldrig: ”Blev väldigt kostsamt”
- Felbyggda backsidan: ”Måste lära sig av misstagen”
- Stjärnorna dominerade i grundserien – försvann i slutspelet.
- Ifrågasätter sparkningen: ”Hade haft bättre chanser med Hellkvist kvar i båset”
- Kritiken mot Per Kenttä: ”Kan kosta honom jobbet”
- ”Björklöven har förlorat sin identitet efter alla satsningar”
- ”Behöver tänka om helt och hållet till nästa säsong”
- Spelarna som ”Löven” kan värva.
- Tränarrekryteringen: ”Känns som ett ’safe’ val”
Läs också: Analys av Västerås säsong.
Läs också: Analys av Nybro, Almtuna och Östersunds säsonger.
Läs också: Analys av Oskarshamns säsong.
Lagbygget
Målvakter:
Inför säsongen höll jag Björklövens målvaktspar som det bästa i HockeyAllsvenskan. Med facit i hand blev det dock blandade resultat.
Joona Voutilainen har varit en av ligans allra bästa målvakter de senaste åren och har haft 92,0, 93,0 och 92,0 i räddningsprocent de tre senaste åren. Det är ruskigt bra att hålla en så pass hög nivå flera säsonger i rad. Men den här säsongen gick finländaren inte alls att känna igen. Han var oväntat svag och var inte i närheten av nivån som han har hållit tidigare.
Voutilainen föll till 89,2 i räddningsprocent och 2,95 insläppta mål per match. Han var då i botten bland alla ”förstemålvakter” i ligan. Han hade 1,65 procentenheter sämre räddningsprocent än förväntat. Han var också oerhört blek med 10,78 insläppta mål fler än förväntat vilket var tredje sämst i ligan. Bara Vimmerbys Claes Endre och Tingsryds Emil Cederlund var sämre i den kategorin.
Visst att Björklövens försvarsspel inte direkt imponerade men Voutilainens individuella spel var också klart under godkänt. Han var inte alls den stabila toppmålvakten som vi sett tidigare år utan ända sedan slutspelet förra året har han svajat klart mer och släppt in en hel del billiga mål, vilket inte är likt honom.
I stället tog Melker Thelin över förstaspaden och med all rätt också då han var den bättre målvakten under stora delar av säsongen. 19-åringen hade både högre räddningsprocent än förväntat samt hade positivt antal räddade mål jämfört med förväntat i grundserien.
Men i slutspelet klev Thelin verkligen fram för ”Löven”. Han hade 92,5 i räddningsprocent på de sex matcherna men mest imponerande räddade han 5,30 mål över förväntat – bäst av alla målvakter i kvartsfinalspelet. Det var verkligen inte Thelins fel att Björklöven förlorade mot AIK utan snarare tvärtom gav han dem chansen att vinna.
Till nästa säsong kommer dock ”Löven” att få tänka om då det är sannolikt att både Thelin och Voutilainen försvinner.
Backar:
Redan inför säsongen var det ganska tydligt att Björklövens backsida var felviktad och inte hade rätt balans. De offensiva backarna avlöste varandra och hela tiden kändes det att ”Löven” behövde en eller till och med två defensiva pjäser som kunde städa undan i egen zon snarare än att bara titta framåt.
Daniel Rahimi avslutade sin karriär inför säsongen men Björklöven valde att egentligen inte ersätta hans roll på något sätt. I stället plockades andra spelarprofiler och plötsligt fanns det ingen sådan backklippa längre. Det kom att bli väldigt kostsamt. Rahimi stod för väldigt mycket både som en general i försvaret men även som ledare på isen och i omklädningsrummet.
I stället satsade Björklöven stenhårt på Mathew Maione och Tim Theocharidis som de ledande pjäserna. Men det är två tydliga offensiva pjäser. Bakom dem värvade ”Löven” också ett par unga backar men de är inte redo att axla sådana stora roller och kan vara ledande i försvarsspelet.
Då fanns det egentligen ingen som klev fram och var en defensiv stöttepelare, vilket var det som Björklöven verkligen behövde. Individuellt var det flera backar som hade ganska bra siffror – framför allt i anfallsspelet – men som helhet fick aldrig Björklöven riktigt till det.
Sedan går det också att ifrågasätta om Björklöven hade en enda försvarare med ”slutspelskaraktär”? Alla vet om att slutspel är ett annat liv än en grundserie och det är nästan en annan hockey med tuffare spel och då behöver man spelare som kan hantera det. Nio gånger av tio kommer du inte vinna ett slutspel på att bara köra skönlir utan du måste vara redo för att det kommer bli en annan hockey.
Kolla bara lagen som har gått upp de senaste åren. Brynäs hade Jordie Benn och Simon Bertilsson, MoDo hade Emil Wahlberg, Niklas Folin och Daniel Brickley, HV71 hade Nichlas Torp, Oliver Bohm, Daniel Glad och Andreas Söderberg medan Timrå hade Per Svensson och i viss mån även Patrick Wiercioch.
Men i Björklövens defensiv fanns det inte riktigt en sådan spelare som verkligen älskar läget, spelar på gränsen och är en jobbig spelare att möta. De blev lite för veka och det märkliga i det hela är att alla visste om det redan innan säsongen började men ändå gjordes inte direkt något åt det utan det fortgick hela säsongen.
Nu kommer ”Löven” att få fatta svåra beslut och de lär behöva tänka om helt och hållet inför nästa säsong.
Forwards:
Här kryllade det av klass. 204 mål i grundserien talar sitt tydliga språk och ”Löven” snittade nästan fyra mål per match vilket är ett galet facit. Det går inte att hävda något annat än att Björklöven hade både bäst spets och bäst bredd i sin offensiv under grundserien.
Fem forwards gör 15+ mål medan sex forwards gör 30+ poäng. Det är enormt bra och Björklövens spel i anfallet var bättre än något annat lag.
Det går då inte att komma ifrån Fredrik Forsberg och Marcus Nilssons galna dominans. De är etta och tvåa i poängligan där Forsberg också vann skytteligan medan Nilsson vann assistligan. Det är väldigt sällan som två spelare i samma lag är uppe på en så hög nivå och båda gör över 60 poäng. Det är få radarpar i HockeyAllsvenskans historia som kan mäta sig med det spelat som ”Foppa” och ”Lilliz” har visat upp.
Björklöven tappade ett stort antal spetsspelare inför säsongen och fick bygga om rejält och det får man säga blev lyckat. Det går liksom inte peka på någon forward som värvades och går att placera i ett fack som ”misslyckad”. De fick ett bra utfall. I grundserien.
I slutspelet blev det lite annorlunda. Jag måste dock börja med att säga att Björklöven gjorde 21 mål, varav 16 i lika styrka, på sju matcher i kvartsfinalen. Det ska absolut räcka för att vinna. För att jämföra gjorde AIK 19 mål, varav 14 kom i lika styrka. Det var alltså inte i offensiven som Björklöven förlorade den här serien.
Men samtidigt behövde de bara göra ett mål till för att spela semifinal just nu. Då är det iögonfallande att spelare som Fredrik Forsberg, Marcus Nilsson, Daniel Viksten och Liam Dower Nilsson tillsammans bara gjorde ett mål i hela serien. De kom etta, tvåa, femma och sexa i interna skytteligan under grundserien och stod för 81 mål tillsammans över de 52 omgångarna. Men i slutspelet blev det bara ett mål och det var också ett powerplay-mål av Fredrik Forsberg. Fyra av lagets bästa målskyttar gjorde alltså NOLL mål i lika styrka mot AIK.
Då är det inte heller svårt att förstå varför Björklöven förlorade kvartsfinalen.
Ledarna
Joakim Fagervall, Hans Wallson, Viktor Stråhle och Björn Hellkvist.
Det har varit Björklövens tränare under ”Per Kenttä-åren” och Hellkvist är den senaste i raden. Redan när han värvades var det med premissen att det sannolikt endast skulle bli en säsong i ”Löven” för Hellkvist. Han fick ett enda uppdrag och det var att föra Björklöven upp till SHL. Men Hellkvist fick då inte ens fullfölja uppdraget vilket är ett stort misslyckande för alla inblandade parter.
Jag är dock fortfarande frågande till varför Hellkvist sparkades i det skedet. För mig kändes det lite som att Björklöven gav upp säsongen när Hellkvist kickades. Inte för att ta något ifrån Daniel Rahimi och Stefan Öhman som ledde laget efteråt men det är klart att Björklöven hade haft bättre chanser att gå längre i slutspelet med Björn Hellkvist kvar i båset.
Självklart fick Hellkvist inte ordning på lagets defensiv, men där blir frågan snarare om det var en taktikfråga eller ett problem sett till spelarmaterialet som han hade till sitt förfogande. Enligt uppgifter ska det även ha funnits ett missnöje mot Björn Hellkvist inom gruppen vilket såklart kan motivera beslutet att han fick sparken.
Det blev också tydligt att Björklöven fick ett helt annat lugn när Daniel Rahimi och Stefan Öhman tog över. Det fanns en slags harmoni kring laget som inte funnits där tidigare och det såg också ut som att det bar frukt. Men även om spelet stundtals såg bra ut med Rahimi/Öhman som ledare saknade de rutinen och erfarenheten av de avgörande lägena.
De hade då värsta tänkbara motståndare i form av Roger Melin som har tusentals matchers erfarenhet och kan exakt allt om vad som krävs av en grupp och hur man får ut det bästa av dem. Det kunde inte Björklöven matcha utan när de väl hade ledningen med 3-1 i matcher spelade det inte någon roll hur spelet såg ut eller kvalitén som fanns i truppen. Det var det mentala spelet som sänkte Björklöven minst lika mycket som spelet på isen.
I det läget blev det tydligt att Melin och AIK hade ett övertag gentemot Rahimi och Björklöven som inte höll kylan och inte hade samma lugn när det skulle avgöras. Även om det är små marginaler ska Björklöven såklart inte under några omständigheter tappa 3-1 till 3-4 i den här serien.
Men där hamnar mycket också i knät på Per Kenttä.
Kenttä har varit en hyllad sportchef under många, många år och han hade varit ”Jesus” i Umeå nästan redan från sin första dag i ”Löven”. Det är väl egentligen att svära i kyrkan men nu är det också dags att Kenttä får en majoritet av kritiken för ännu ett misslyckande.
De defensiva problem som Björklöven hade under säsongen har inte kommit från ingenstans. ”Löven” har nästan aldrig varit ett superstabilt defensivt lag, med undantag för 2019/20 och möjligtvis även 2022/23 vilket har varit klubbens två bästa säsonger.
Björklöven har varit etta, fyra, sjua, femma, sexa och sjua sett till insläppta mål i ligan under Per Kenttäs år som sportchef. Samtidigt har de varit trea, tvåa, etta, etta, tvåa och etta sett till antal gjorda mål. ”Defensiv vinner mästerskap” sägs det ju och Björklöven har aldrig haft den bästa defensiven i ligan sedan 2020 utan knappt är topp fyra, då är det inte heller konstigt att det slutar som det gör för klubben.
Lagets bekymmer i försvarsspelet har alltså varit känt under flera säsonger och det är inget som dykt upp plötsligt. Då är det väldigt anmärkningsvärt att Per Kenttä inte har gjort mer för att åtgärda det utan snarare i stället gått helt i motsatt riktning.
Då undrar jag ju såklart ifall Kenttä själv, och Björklöven som stort, någonsin kommer att lära sig av misstagen? Det kan inte se likadant ut nästa säsong för då talar väldigt mycket för att det kommer att kosta Per Kenttä jobbet.
Snackisen
Var befinner sig Björklöven egentligen i sin satsning?
Klubben har hela tiden varit väldigt ambitiösa i sina lagbyggen med tanke på att de har ett stående mål om att gå upp till SHL. Men hur länge kommer de att kunna fortsätta på samma tröga och envisa sätt? Ekonomin har helt klart fått sig ett par smällar de senaste åren med tanke på hetsen som funnits att bygga lag som ska gå upp.
Är det verkligen hållbart över tid?
Nu har det blivit två raka uttåg redan i kvartsfinalen för Björklöven och det motsvarar självklart inte deras ambitioner eller förväntningar. Det är därför en helt annan känsla nu jämfört med för några år sedan då ”Löven” prenumererade på finalplatser.
Känslan är att Björklöven har förlorat lite av sin identitet på vägen. Vilka är egentligen ledarna i laget? Vilka ställer sig upp och tar ton när det inte går som det ska? Den här säsongen har det varit svårt att peka ut vilka spelare som på allvar driver laget. I stället har ”Löven” haft för många som ”följer strömmen” snarare än att faktiskt ta tag i saker och ting.
Det har haft en stor påverkan att spelare som Fredric Andersson, Daniel Rahimi och Alexander Wiklund försvunnit från spelargruppen och det kanske har påverkat mer än vad Björklöven själva trodde. Den nya stommen har inte kunnat ställa upp på samma sätt utan det har blivit mer färglöst.
Björklöven ska fortsatt vara ett topplag som slåss om avancemanget men de senaste åren har klubben blivit lite av HockeyAllsvenskans svar på Färjestad. Ett av de bästa lagen i grundserien med en enorm offensiv men som inte har försvarsspelet eller ledare för att faktiskt utmana i slutspelet.
Nu måste då Björklöven börja tänk om helt för annars är risken stor att de gör precis som Färjestad och ryker i en kvartsfinal igen redan nästa år.
Blicka framåt
Inför nästa säsong har Björklöven redan en stomme på avtal då elva spelare är kontrakterade inför 2025/26. De stora namnen är då såklart Fredrik Forsberg och Marcus Nilsson som lär vara väldigt revanschsugna efter årets slutspel.
Annars har ”Löven” också en ny kärna i spelargruppen som fortsätta även till nästa säsong. Spelare som Axel Ottosson, Gustav Possler, Joel Mustonen och Mattias Nörstebö utgör den nya stommen och de kommer att behöva växa ut till kulturbärare på samma sätt som ”Freddan” Andersson, Rahimi och Wiklund har varit tidigare.
En väldigt intressant fråga är hur Björklöven ska göra med målvaktssidan? Joona Voutilainen lär bli avtackad efter sin tunga säsong och Melker Thelin ser också ut att försvinna, antingen till SHL eller till Nordamerika. Då kommer Björklöven att behöva bygga ett helt nytt målvaktspar för första gången på flera år.
Ett namn som lär vara intressant för Björklöven är Malmös talangfulle målvakt Oskar Blomgren. Han var fenomenal i Almtuna och kan enligt uppgifter bli utlånad till HA även nästa säsong. Då skulle Blomgren kunna vara intressant för ”Löven”. Annars kan Björklöven också försöka få loss någon SHL-målvakt som Frederik Dichow eller Adam Werner. Men jag skulle inte bli förvånad om de väljer att satsa på ännu en utländsk målvakt likt de har gjort med Cannata, Poulin och Voutilainen.
Kring backsidan finns Tim Theocharidis, Mathew Maione och Mattias Nörstebö på kontrakt. Här blir det ett frågetecken för ifall verkligen både Theocharidis och Maione ska vara kvar med tanke på resultaten den här säsongen. Om man ska bygga om backsidan helt och håller bör man kanske försöka bryta med någon av dem, kanske helt Maione.
I övrigt kommer Alfons Freij och Martin Fransson att lämna medan det är mer osäkert kring andra backar. Jesper Lindgren är dock någon som jag skulle försöka behålla till rätt pris, beroende på hans skadeläge. Men generellt sett är det väldigt tydligt att Björklöven behöver tänka om och satsa mycket mer på defensiva backar, speciellt om man behåller både Theocharidis och Maione. Det skulle behöva värvas två eller kanske till och med tre backar som sätter försvaret i första hand om de verkligen ska få grepp om defensiven.
Det kan då återigen finnas några defensiva SHL-backar med utgående kontrakt som ”Löven” kan blicka mot, exempelvis Victor Sjöholm, William Worge Kreü, Eddie Larsson och Ludvig Claesson vore tänkbara alternativ.
Ser man till offensiven har Björklöven redan flera nyckelspelare på plats. De skulle dock behöva stärka upp centerpositionen och ändra lite profil jämfört med årets trupp. Inte ha lika många sköna spelare utan satsa mer på forwards som inte är rädda för att ge sig in framför mål eller i obekväma situationer.
Hittills ser det redan ut som att Maxime Fortier kommer att lämna och det är även oklart hur det blir för ledande spelare som Liam Dower Nilsson, Jacob Olofsson och Daniel Viksten. Har alla dessa verkligen rätt karaktär som krävs? Det blir frågetecken som behöver redas ut. Men annars har ”Löven” fortfarande starka spetsspelare i offensiven och behöver inte krydda med speciellt många tunga namn.
Tittar man till tränarsidan har Aftonbladet avslöjat att det blir Södertälje-coachen Magnus Bogren som tar över Björklöven från och med nästa säsong. Spontant känns det som ett ganska ”safe” val, och det kanske också är vad ”Löven” behöver i detta läget.
Maguns Bogren är en väldigt bra allsvensk tränare, men är han en tränare som man går upp med? Det frågetecknet finns ändå där efter åren i SSK. Men Bogren känns som ett bra val för Björklöven ifall de vill ha en lite mer defensiv profil i sitt lag. Där har Bogren verkligen lyckats i Södertälje då han har gjort SSK till ett väldigt solitt och jobbigt lag att möta. Per Kenttä förespråkar ofta för en offensiv hockey och det blir då intressant att se hur det kommer att klaffa med Bogrens lite mer försiktiga tränarstil.
Björklöven bör också behålla Daniel Rahimi som assisterande tränare. Bredvid Bogren och Rahimi kanske laget också skulle må bra av att ha en lite tuffare tränare som kan ställa krav och komplettera övriga coacher.
IF Björklöven har stångats med en betongvägg de senaste åren och det är tydligt att de behöver ha nya idéer ifall de ska lyckas bättre nästa säsong. Det håller inte att det ser ungefär likadant ut varje år.
Någon gång måste klubben lära sig sin läxa och även syna de misstag som har gjorts för att i stället gå i en ny riktning till nästa säsong.
Det behövs förändringar i Umeå för om ingenting markant sker kommer ”Kenttä-eran” att sluta i besvikelse.
The post Björklöven: Kommer de någonsin att lära sig av misstagen? appeared first on hockeysverige.se.