Att vårda pucken är något att eftersträva, men går det till överdrift kan det snarast bli en nackdel. Hanviken gick vilse i smånätt passningsspel och blev uppkäkade av ett betydligt rakare Vita Hästen som vann med 6-2.
Häng med på några funderingar från kvällen i Hockeyettan.
Ishockey är en sport som ofta avgörs av marginaler, vilket man väl minst sagt kan säga manifesteras av att en till en början väldigt jämn hockeymatch sprang iväg till supertydliga 6-2 för Vita Hästen hemma mot Hanviken. Hemmalaget hade de rätta marginalerna med sig i matchens viktiga skeenden och kunde på så sätt bygga ett momentum att rida på.
Men marginaler är också ett ord som passar synnerligen väl för att beskriva det Hanviken håller på med. Eller kanske ännu mer precist, små marginaler.
Stockholmarna som vann Allettan södra och var ett av säsongens riktigt stora succélag ifjol ska ha all cred för att de vill vara ett spelande lag som löser situationer på ett kreativt sätt och ger spelarna ansvaret att göra bra saker med pucken. Men det måste ske på ett balanserat sätt.
Hanviken vill ibland vara så spelande och kyliga att det går till överdrift. Speciellt i egen zon där man så hemskt gärna vill spela sig ur situationerna att man söker det kreativa smånätta passningsspelet även när det blir väldigt trångt. Det är snyggt när det funkar, men rent dumdristigt i vissa situationer.
Rent krasst är det kanske inte jättesmart att åka till Himmelstalundshallen och möta ett infernaliskt pressande Vita Hästen med någon form av stöddig tiki-taka-hockey.
Hanviken klarade sig ur den första perioden på ett bra sätt och imponerade stundtals med det där passningsspelet på de trånga marginalerna, men det var uppenbart att ju länge perioden gick och ju mer trötthet som smög sig på desto större blev felprocenten och från den andra perioden och framåt käkade Vita Hästen upp sina gäster.
Många av de sex hemmamålen var snygga skott med bra trafik framför stackars Marcus Brännman i Stockholmarnas bur, men faktum är att upprinnelsen många gånger var att hemmalaget kunde vinna pucken i bra lägen efter att Hanviken spelat fast sig själva i egen zon.
Den snygga hockeyn som bygger på att vårda pucken så långt det bara går är älskvärd och något Hanviken givetvis ska fortsätta med. Men när man spelar mot de bästa lagen i serien måste den kombineras med en betydligt mindre underhållande cynism. Det behöver inte vara fel att slå en sarg ut någon gång. Det trodde jag faktiskt att man lärde sig i de tuffa slutspelsserierna mot Halmstad och Troja-Ljungby ifjol.
Men det är tidigt på säsongen så klart och det som blir problem i egen zon var idag också problem på andra sidan banan. Hanviken är tillbaka lite där de var i inledningen av fjolårssäsongen. Där spelet fram till målchanser ser väldigt bra ut, men det skärpan i avslutningsfasen saknas. Idag var det väldigt mycket fjuttande i avsluten oavsett hur fina lägen man spelade sig till.
Där har vi något som verkligen skiljde lagen åt den här 6-2-kvällen.
Rent spelmässigt har Vita Hästen egentligen inte något att komma med som är bättre än det Hanviken kan visa upp. Man är lite rakare i det man gör, men framförallt fanns det en mycket tydligare killer instinct innanför de röda hemmatröjorna.
Där Hanviken fjuttade var Vita Hästen obönhörliga. Anledda av formstarke backen Hugo Styf laddade de iväg projektiler mot kassen så fort det blev läge. Spelare som Alexander Lundman, Sebastian Lillsund och Casper Östberg spelade med fysisk närvaro som skapade energi. Visst blev det lite ketchupeffekt i den tredje perioden, men det var ingen slump att gänget från Norrköping mullrade in sex mål. Man hade den offensiva laddningen ikväll.
Sen får man väl säga att det var en coachseger på något sätt. Vita Hästen tog som sagt kommandot på allvar över matchen i den andra perioden. Man såg hur Hanviken ville föra sig i den första perioden och såg sedan till att dra största möjliga nytta av det med sin vilda forecheck och sina vunna puckar högt upp i banan.
Lika mycket som hockey är en sport av små marginaler är det ett faktum att det inte behöver vara en nackdel att spela lite primitivt ibland.
Då kan det bli 6-2 i vad som inledde som en ganska jämn toppmatch.
* * *
Var det möjligtvis ikväll luften gick ur den magiska bubblan?
Efter fyra raka matcher med poäng tvingades nykomlingen Kungälv tillslut inkassera sin första förlust under ordinarie tid. 3-4 i en tät fight med Mjölby.
Laget gjorde vad de har gjort i samtliga matcher i inledningen av serien och kämpade till sista gubbe, men när de körde in i formstarka Mjölby höll det inte hela vägen. Gästerna var lite för starka den här kvällen och kunde å sin sida inkassera fjärde raka trepoängaren.
Samtidigt blir det lite lustigt att vi inför säsongen diskuterade huruvida Kungälv skulle behöva liera sig mycket tätare med Frölunda för att kunna klara sin konkurrenskraft i Hockeyettan. Så skedde inte från start av säsongen, men när man idag hade fyra Frölunda-lån (Hugo Laring, Alexander Eklöf, Vilmer Hagelin och Melwin Last) ombytta kom första förlusten.
Det säger så klart ingenting, men blir på något sätt lite ironiskt med tanke på vilken oerhört stark säsongsinledning nykomlingen svarat för.
* * *
Idag utraderades dessutom de sista nollpoängarna i den södra serien i och med att Mörrum gjorde 1-0 borta mot Tyringe, Grums vände och vann med 3-2 borta mot ett skadeskjutet Grästorp och Nyköping klarade av att bygga vidare på sin insats mot Kungälv senast och vinna hemma mot Huddinge med 3-1.
Hockeyettans enda kvarvarande nollpoängare är nu Kiruna IF i den norra serien. Men de har å andra sidan bara spelat tre matcher varav två på bortaplan. Det borde bara vara en tidsfråga innan även den nollan blir spräckt.
* * *
I den norra serien är det ganska dyster läsning att titta på Enköpings tabellrad. Tre inspelade poäng på fyra matcher skulle kunna indikera att laget fortsätter stå och stampa på samma trötta position som man gjort i flera säsonger. Men så är inte fallet.
Trots att resultaten har grinat emot har laget fått beröm för heroiska insatser och har faktiskt spelat bättre än vad siffrorna visar. Ikväll gjorde man ytterligare en sådan där riktigt bra insats och pressade Hudiksvall på bortaplan.
Nu är den hajpade storfavoriten förstås väldigt långt ifrån den där eftertraktade storformen och borde i sina bästa stunder göra betydligt större siffror än 4-2 (efter ett ryck i början av den tredje perioden) mot Enköping oavsett hur hårt gästerna kämpar. Men Enköping gjorde en långa stunder riktigt bra insats, höll jämna steg med storheten och levererade en arbetsinsats som borde värma supportrarna.
Nu kommer man ingenstans med hedervärda förluster. Det är poängen som räknas och snart måste man börja omsätta goda insatser i resultat också, men spelmässigt finns mycket att ta med. Enköping är ett work in progress, men med tanke på hur mörkt det har varit i flera år tycker jag att det finns stor anledning till att ändå känna ganska mycket tillförsikt. Fortsätter man på inslagen väg borde det lossna snart.
Loading ..
The post MJÖRNBERG: Tiki-taka-hockeyn måste kombineras med cynism appeared first on hockeysverige.se.