Utan Leif Boork hade Janne Claesson kanske aldrig spelat Canada Cup för Tre Kronor. Nu berättar 68-åringen historien bakom uttagningen 1984.
– För mig som slog igenom en ganska kort tid innan blev det lite surrealistiskt, förklarar Claesson för hockeysverige.se.
På söndag möter ni Janne Claesson i serien OLD SCHOOL HOCKEY. Redan idag bjuder vi er läsare på ett utdrag ur intervjun.
Hösten 1984 fick Janne Claesson ett kul samtal från Förbundskapten, Leif Boork. ”Du ska med till Canada Cup”.
– Om vi backar till 1983. I början av den säsongen blev jag månadens spelare. Sedan fick jag en kraftig hjärtarytmi. Jag tror att jag ledde skytteligan när jag fick dom problemen.
– Jag var tvungen att då göra ett uppehåll, hade jätteproblem och 90 i vilopuls. Det finns andra som också haft det här. Tillexempel Tommy Söderström.
– Då hittade läkarna inte det problemet, vilket man på ett annat sätt kan spåra det idag, så det var lite halvjobbigt. När jag sedan vaknade upp på nyårsdagen var det borta.
– Det förstörde en del av höstsäsongen, men under vårsäsongen 1984 gick det bra. Jag gjorde ett bra slutspel och kom sedan med i Sweden Cup som ”Boorken” tog ut. Där gick det också ganska bra, men Canada Cup var såklart inget jag förväntat tidigare att komma med till.
– Klart att ändå alla spelare har som mål att komma med i landslaget när man börjar närma sig den nivån.
Hade det även varit snack kring att du redan skulle kommit med till OS i Sarajevo februari 1984?
– Nej, det var det inte.
Många höjde också på ögonbrynen då Börje Salming inte var uttagen till spel. Anledningen, trodde Salming själv, var att det florerade ett falskt rykte om att han använde droger. Någon förklaring lär han inte, enligt egen utsaga, fått av Leif Boork.
Sågades i media efter premiären: ”Jag skämdes”
Tre Kronor inledde turneringen med förlust 7-1 mot USA, men tog sig sedan hela vägen till final mot Kanada.
– Jag spelade i fjärdekedjan med Per-Erik Eklund och Tomas Sandström, men vi spelade inte jättemycket.
– Det var såklart ändå väldigt kul och vi hade en förstakedja med Kenta (Nilsson), Thomas Steen och ”Looben” som var fantastiskt bra. Det var såklart kanonspelare över huvud taget med.
– Sedan blev jag sjuk till finalen så jag kunde inte vara med där. Då fick jag ett av få återfall av halsfluss.
Efter förlusten med 7-1 mot USA i premiären totaltsågades Leif Boork och laget i svensk media. Bryan Trottier gjorde 1-0 redan efter 25 sekunder och då ska vi komma ihåg att bästa svensk var killen där bak som släppte in sju kassar, Peter Lindmark.
– När man förlorar med 7-1 och får se tidningsrubrikerna, på den här tiden fanns inte sociala medier, klart att jag skämdes när vi gjort en dålig match. Så har jag alltid känt, att man mått och sovit dåligt även om jag vetat att jag gjort allt som stått i min makt. Jag har mått dåligt i alla fall.
Tre Kronor förlorade sedan mot Sovjet för att sedan vinna över Kanada med 4-2, Västtyskland 4-2 och Tjeckoslovakien 4-2.
– En bidragande orsak till att vi i semifinalen kunde vända det här mot USA… Hur skulle ni själv känna om ni vann första matchen med 7-1? Lite underskattning kanske och vi kände tvärtom, revansch.
– Sedan ska jag inte säga att vi vann på grund av att USA underskattade oss och jag tycker att vi hade ett bättre lag, men gjorde en plattmatch i första matchen.
Janne Claesson: ”För mig blev det lite surrealistiskt”
Trots att det inte blev speciellt mycket speltid för Janne Claesson är han idag inte besviken över just det.
– Absolut inte. På den tiden var det normalt att lagen spelade med tre femmor och vi gjorde det inte dåligt då vi var inne.
Den där killen från Uppsala som började spela hockey på Studenterna då han var tolv år, hur kände han att få möta Wayne Gretzky, Mark Messier, Igor Larionov, Ray Bourque, Paul Coffey, Sergei Makarov o s v.
– För mig som slog igenom en ganska kort tid innan Canada Cup blev det lite surrealistiskt.
– Det hade varit skillnad om jag varit firad från junioråldern. Då hade jag växt in i det, men om jag ska vara ärlig kändes det lite overkligt. Ett av problemen man får då är att man går in med en lite för stor respekt. Hur mycket man än försöker tänka bort det så blir det så.
Hur känner du idag kring att du spelat Canada Cup och representerat Sverige?
– En kul erfarenhet, men det är inget som satt sina spår på varken det ena eller andra sättet. Det är mer i omgivningen, att det fortfarande kan komma fram folk ”Tjena, du var min idol” eller liknande.
– Då var inte jag någon stor stjärna, men jag kan tänka mig hur det är för Mats Sundin, ”Foppa” (Peter Forsberg) och dom killarna. Dom kan inte göra någonting utan att varje dag bli påminda om vad dom varit med om.
Profilerna minns: ”Oj, vilket bra lag vi hade”
Per-Erik Eklund berättar:
– Den turneringen betydde väldigt mycket för mig och vi gick till final mot Kanada som hade ett lag fyllt av stjärnor som jag bara hade läst om i tidningarna tidigare. Jag tror att vi gjorde en så bra turnering för att vi hade killar som Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob, Kenta Nilsson med flera som spelade borta i NHL då. Dom visade ingen som helst respekt för andra länderna.
– Vi andra rycktes väl med i den här respektlösheten, vilket gjorde att vi till slut höll på att slå Kanada i finalen.
Thomas Steen:
– Turneringen 1984 var min riktiga höjdpunkt i hockeyn. Där spelade jag med Kenta (Nilsson) och ”Looben”. Det var helt enormt roligt.
Har du spelat i en bättre kedja någon gång?
– Nej, inte ens i närheten. Pucken gick som på ett snöre och det var så mycket talang i vår kedja.
– Första matchen spelade vi mot USA. Jag hade alltid fått spela defensiven, men jag visste också att jag kunde göra mycket mål och ville även spela offensivt. Jag pratade med ”Boorken” om det innan turneringen och han var med på det.
– Mot USA gick jag framåt, men det small bara åt andra hållet hela tiden och vi fick stryk med 7-1. Dagen efter pratade jag med ”Boorken” och frågade om han sa till att någon annan att göra det där defensiva jobbet. Då svarade han ”Jag trodde du skulle göra det i alla fall”, skrattar Thomas Steen och fortsätter:
– Matchen efter tog jag det jobbet igen. Lugnet kom tillbaka och vi slog bland annat Kanada i gruppspelet.
– Det var roligt att få möta USA igen. Den gången vann vi i stället med 9-2 (Steen stod för två mål och en assist). Det är en av dom roligaste matcher jag spelat. Då var vi riktigt bra.
– Jag menar inte något illa mot någon, men ”Boorken” hade beslutat att spela alla spelare i den andra finalmatchen. Det var som han redan visste att vi skulle förlora, vilket vi spelare inte ville göra.
– Han började med Göte Wälitalo, reservmålvakten. Sedan spelade vi med åtta backar. Bland annat Thomas Åhlén och Jan Lindholm som knappt spelat tidigare i turneringen. Dom skulle in och spela i finalen och det var inte lätt för dom med tanke på hur fort det gick där ute. Det blev inte så roligt som ”Boorken” trodde det skulle bli innan.
– Han tog bort Åhlén och Lindholm efter 6-1. Dessutom bytte han målvakt. Sedan var vi nära att hämta in det. Vi hade ett stolpskott när det stod 6-5. Dessutom kom jag och Kenta två mot en. Backen lade ner sin klubba och jag ska bara lyft-passa över till Kenta så han kunde skjuta in pucken i öppet mål. Jag missade aldrig en sådan passning, men då fick jag inte upp den utan den tog på backens klubba. Jag har grämt mig så mycket över det. En så enkel pass…
Peter Lindmark:
– Oj, vilket bra lag vi hade i den turneringen. Bengt-Åke Gustafsson var fantastiskt bra liksom Mats Näslund. Det var ju nära…
– Vi hade förlorat första finalen med 5-2 och inför den andra började ”Boorken” prata om kortlekar och jokrar. Han var ju lite så som förbundskapten, skrattar Peter Lindmark och fortsätter:
– Han ställde Göte Wälitalo i målet och plockade in Thomas Åhlén och Janne Lindholm som backar. Göte hade stått en match tidigare i turneringen, men jag tror inte Lindholm och Åhlén nästan spelat någonting. Det stod 5-1 till Kanada efter första perioden och dom var inne på flera av målen bakåt. Då tyckte jag verkligen synd om de här grabbarna.
– ”Boorken” slängde in mig och gjorde om lite i femmorna efter första perioden och det var nära att vi kom i kapp kanadensarna. Jag tror matchen slutade 5-6.
Foto: Ronnie Rönnkvist, arkiv, Bildbyrån.
Source: Jan Claesson @ Elite Prospects
The post Blev Leif Boorks joker i Canada Cup: ”Surrealistiskt” appeared first on hockeysverige.se.