Jag tvekar en stund, men lyfter ändå luren till sist. Det är lika bra att få det här samtalet avklarat. Kanske kan det kännas som om världen på något sätt är en bättre plats om vår olycka iallafall kunnat glädja någon annan? Eller kanske jag känner mig starkare om jag vågar stirra ondskan i vitögat? Jag ringer.