Peter Andersson hade vänt på alla möjliga stenar inför det tredje och definierande tredje semifinalmötet mellan Växjö och Malmö.

Jonas Gunnarsson var tillbaka i målet, ett i mina ögon korrekt drag. Han har inte gjort en dålig match under slutspelet.

LÄS MER: Malmö nere för räkning – nu krävs ett mirakel

En ännu tydligare desperation kring båda målburarna märktes från start och när chanserna kom – då skulle de tas.

Och det började ju så bra. Så rätt för Malmö, det där otroligt viktiga förstamålet trycktes, egentligen helt ologiskt in, av den framforcerande tidigare Växjöspelaren Rhett Rakhshani.

Nu skulle det tajtas till. Nu skulle det bjudas upp till kamp. Kvicke och alltid trygge Jonas Gunnarsson spelade så bra som han behövde. Oddsen var utjämnade.

Det var annars ett ivrigt, vårfebrigt Växjö som tog kommandot. Till tonerna av ”Fuel and fire” med Växjöbaserade rockbandet Bullet spelandes i mitten av isen gick hemmalaget lös från start.

Då var det bara Gunnarsson som höll Malmö kvar i matchen.

Men det finns en stor kvalitetsskillnad lagen emellan. På många plan, men framförallt i en 19-årings klubba.

Och även om det kanske börjar kanske bli tröttsamt nu. Rad efter rad om Elias Pettersson. Grabben med guldklubban som spås en lysande framtid.

Men vad annars ska ska man säga och vem ska man annars prata om när det är just den där 19-åringen som men otäck precision avgör allt, som glider runt på isen som om det vore isdans.

Superlativen har haglat, men superlativen räcker inte.

Det märktes också på honom, från start fanns en gnista i ögonen hos den fjuniga tonåringen som så här långt i serien inte kommit upp i grundserieklass.

Han skulle vara med i kväll, han skulle delta.

Och trots att det fanns en tydlig strategi från Malmö att krypa under skinnet på stjärntalangen lyckades de inte.

Ett signifikativt exempel var i början av matchen när Stefan Warg tryckte till Elias Pettersson ordentligt framför mål.

Talangen ruskade bara på huvudet och gav igen på sitt sätt. Med det där otroligt vackra 2-1-målet, som också avgjorde allt.

Det går inte att begära så mycket mer från Redhawks. I kväll gjorde laget så gott det kunde.

Desperationen fanns, krigandet och mentaliteten fanns. När det kom till kritan var det den generella kvalitén och handlederna hos en blivande NHL-stjärna som skiljde lagen åt.

Källa: 24malmö.se