NHL-klubbarnas general managers har delat ut kontrakt för närmare 900 miljoner dollar i sommar. Men vilka av alla avtal som signerats under sommaren erbjuder bäst värde? Scott Maxwell listar de bästa NHL-kontrakten med fynd-faktor.
Den här texten är ursprungligen publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.
Förra veckan gick jag igenom några av de sämsta kontrakten som hittills delats ut under sommarens free agency. Det var en enkel uppgift – general managers älskar att kasta pengar på vem som helst som är tillgänglig, och med årets svagare free agent-klass fanns det gott om riktiga bottennapp att välja bland.
Men det som är svårare att hitta varje sommar är de bästa kontrakten. I de flesta fall är det bästa man kan hoppas på i free agency att man signar en spelare till marknadsvärde. Det är mycket sällsynt att lag lyckas skriva kontrakt under marknadsvärde – konkurrensen från andra lag driver oftast upp priset. Ändå lyckas vissa lag med det.
Med det sagt ska vi nu titta på de bästa kontrakten som skrivits hittills i sommar – där lag lyckats plocka spelare från marknaden till fyndpris:
Alla rabatterade veteranavtal
- Jamie Benn, Dallas Stars (1 år, $1 miljon AAV)
- Brent Burns, Colorado Avalanche (1 år, $1 miljon AAV)
- Matt Duchene, Dallas Stars (4 år, $4,5 miljoner AAV)
- Claude Giroux, Ottawa Senators (1 år, $2 miljoner AAV)
- Reilly Smith, Vegas Golden Knights (1 år, $2 miljoner AAV)
- John Tavares, Toronto Maple Leafs (4 år, $4 388 420 AAV)
En av de mest oväntade trenderna i sommar var att flera toppveteraner skrev på för förvånansvärt låga cap hits. Med det stigande lönetaket fanns chansen för dessa spelare att ”casha in” en sista gång – men alla skrev istället kontrakt som var rena fynd för sina lag. Oavsett om det var ettårskontrakt till låg kostnad (Benn, Burns, Giroux, Smith) eller flerårskontrakt för under $5 miljoner (Duchene, Tavares) så är samtliga exempel på bra värde.
Som alltid handlar det dock om hur spelarna används. Om tränarna har förstånd nog att placera dem längre ner i hierarkin när yngre spelare är bättre, kan dessa avtal bli mycket värdefulla. Om de däremot envisas med att spela dem högt upp i laget på gamla meriter, kan det slå tillbaka. Burns är ett bra exempel – han spelades för mycket i Carolina och det kan bli ett problem i Colorado om han får samma roll och ger negativt värde, trots det låga cap hitet.
Andrej Kuzmenko, Los Angeles Kings
(1 år, $4,3 miljoner AAV)
Kuzmenko är svår att utvärdera. Under sina tre NHL-säsonger har han haft perioder där han varit en elitproducent – exempelvis 39 mål i Vancouver och nästan poäng-per-match i Calgary – men också perioder där han varit nästan ospelbar, vilket gjort att han dumpats av två lag av lönetaksskäl.
Men efter att ha kommit till Kings vid trade deadline blev han en gnista i förstakedjan med Adrian Kempe och Anze Kopitar. Trion gav Kings den offensiva produktion de så länge saknat, och Kuzmenko höll en takt motsvarande 63 poäng. Det höll dock inte i sig i slutspelet. Kings ger honom nu en chans till – om det funkar igen är det ett fynd. Om inte, så går kontraktet ändå ut efter ett år.
Anthony Mantha, Pittsburgh Penguins
(1 år, $2,5 miljoner AAV)
Mantha var ett hedersomnämnande även förra året när han skrev ettårskontrakt med Calgary ($3,5 miljoner), så det är inte förvånande att han får plats på listan nu igen – till en miljon lägre lön. Det finns visst risktagande eftersom han kommer tillbaka från en korsbandsskada som begränsade honom till 13 matcher. Men när han varit frisk har han producerat mål i högt tempo – hans 5-mot-5-mål per 60 minuter är 44:e bäst bland forwards med minst 1 500 minuter speltid de senaste tre åren.
Dessutom är kontraktet perfekt för båda parter vad gäller framtida värde. Mantha får en chans att spela med Crosby eller Malkin och samla poäng – vilket i sin tur gör honom till ett attraktivt byte vid trade deadline. Penguins, som inte har några större förhoppningar om slutspel, kan då få draftval eller lovande spelare i utbyte. Låg risk, hög potential.
Logan Stankoven, Carolina Hurricanes
(8 år, $6 miljoner AAV)
Jag nämnde redan vikten av att knyta upp unga spelare långsiktigt i dagens cap-klimat när jag nämner Knies längre ned. Hurricanes verkar ha förstått det med både Stankoven och K’Andre Miller. Det finns något större risk i Millers fall, då han är äldre och mer beprövad – men Stankoven har redan utvecklats till en målskytt av hög klass, och hans spelstil passar perfekt i Carolina. Det här är nära en homerun.
Det som gör Stankovens avtal ännu bättre än Knies är att Carolina lyckades få ett lägre cap hit och mer längd – plus att det är en förlängning som inte börjar gälla förrän nästa säsong. Hans poängproduktion är inte riktigt på Knies nivå än, men han har heller inte spelat med Auston Matthews eller Mitch Marner. I Dallas spelade han mest med Sam Steel och Jamie Benn (och ibland med Roope Hintz och Jason Robertson), och i Carolina har det mest varit Jordan Martinook och Jordan Staal. Han kommer växa in i det här kontraktet och bli ett allt större fynd i takt med att lönetaket ökar.
Pius Suter, St. Louis Blues
(2 år, $4,125 miljoner AAV)
Inför free agency övervägde jag att sätta Suter på min varningslista. Inte för att han är en dålig spelare, men han kom från sin bästa säsong någonsin – och marknaden för centrar var både svag och tunn. Med namn som Sam Bennett, Tavares, Duchene och Giroux borta innan 1 juli var risken för överbetalning stor.
Men Blues lyckades inte bara undvika det – de skrev ett riktigt värdekontrakt. Visst, det är betydligt mer än de $1,6 miljoner han fick i Vancouver, men i jämförelse med andra centrar är det ändå ett fynd. När Christian Dvorak får över $1 miljon mer än Suter, då vet man att man gjort ett bra avtal. Suter är stark i båda riktningarna och har god poängförmåga, vilket gör honom mångsidig i laguppställningen. Han kommer passa bra in i Blues när de fortsätter bygga om laget.
Bubblare:
Nikolaj Ehlers, Carolina Hurricanes (6 år, $8,5 miljoner AAV)
Det kan låta galet att kalla det dyraste UFA-kontraktet efter den 1 juli för ett fynd, särskilt när spelaren aldrig gjort mer än 29 mål eller 64 poäng på en säsong. Men hör mig ut. Ehlers passar perfekt in i Carolinas spelstil med deras aggressiva forecheck, och förhoppningsvis slipper han nöja sig med 16–17 minuters istid per match som i Winnipeg. Sedan debutsäsongen 2015–16 har han snittat 2,28 5-mot-5-poäng per 60 minuter, vilket är delat 23:e bäst i ligan. Han är en elitpoänggörare som aldrig fått rätt möjligheter. Om Carolina bara behandlar honom som det, kommer det här kontraktet att vara lysande.
Aaron Ekblad, Florida Panthers (8 år, $6,1 miljoner AAV)
Av Panthers tre stora UFA:er var Ekblad det minst riskabla alternativet att behålla, även om det länge verkade som att han skulle vara den som offras. Men Florida skrev nytt med alla tre, och även om Sam Bennett och Brad Marchands avtal är mer tveksamma, är Ekblads kontrakt det bästa vad gäller lönetaksträff och spelvärde. Det enda som håller honom borta från huvudlistan är att han är 29 år och fick ett åttaårskontrakt – de sista åren lär inte ge lika mycket värde, även med ett stigande lönetak.
Matthew Knies, Toronto Maple Leafs (6 år, $7,75 miljoner AAV)
När Mitch Marner nu lämnar Leafs efter en kaotisk era, mycket till följd av hur mycket pengar som bundits upp i fyra spelare, känns det passande att Toronto knyter upp Knies till ett kontrakt som Marner eller Auston Matthews borde ha fått direkt efter sina rookiekontrakt. Det här är inte det enda exemplet i sommar på ett lag som säkrar en ung spelare långsiktigt, men det är extra värdefullt i en tid av snabbt stigande lönetak. Det här avtalet kommer bara se bättre och bättre ut för varje år Knies befinner sig i sin prime.
Jeff Petry, Florida Panthers (1 år, $775 000 AAV)
Med all respekt till Petry är det här ett rent marknadsvärde-avtal, och det skulle inte förvåna om han bara spelar några matcher innan han sätts upp på waivers. Men det är ändå värt att nämna, eftersom Florida har haft stor framgång med tredje backpar-platsen – först med Oliver Ekman Larsson, sen Nate Schmidt. Om det finns något hopp kvar för Petrys karriär, är det där. Men Ekman Larsson och Schmidt var båda bättre än Petry när de skrev på, så förväntningarna bör hållas låga.
The post Lista: Sommarens BÄSTA NHL-kontrakt appeared first on hockeysverige.se.