Sveriges OS-trupp är presenterad. Uffe Bodin har tagit sig en titt på Sam Hallams lagbygge och undersöker de mest spektakulära petningarna och skrällarna i laget.

  • Bara fyra spelare med erfarenhet av OS.
  • Bara fem spelare födda på 2000-talet – men flera av dem ovärderliga.
  • Yngste backen – en viktig byggsten inför framtiden.
  • Skadan som dödade konkurrensen på centersidan.
  • Spelaren jag saknar mest.
  • Den uppenbara bristen på en sann superstjärna.
Sam Hallam har presenterat den svenska OS-truppen i ishockey. Uffe Bodin ger sin syn på laget.
Foto: Emma Wallskog / BILDBYRÅN

Spekulationerna är äntligen över. På fredagen avtäckte förbundskapten Sam Hallam sin OS-trupp – en trupp som visar att den stora generationsväxlingen i svensk landslagshockey får vänta ytterligare fyra år. Bara fem av de uttagna spelarna är födda på 2000-talet.

Här tar vi oss en titt på laget och skärskådar Hallams val inför OS i Milano och Cortina.

Målvakter

Filip Gustavsson (MIN)
Jacob Markström (NJD) 
Jesper Wallstedt (MIN)

Backar

Rasmus Andersson (CGY) 
Philip Broberg (STL) 
Jonas Brodin (MIN) 
Rasmus Dahlin (BUF) 
Oliver Ekman Larsson (TOR) 
Gustav Forsling (FLA) 
Victor Hedman (TBL) 
Erik Karlsson (PIT)

Forwards

Jesper Bratt (NJD) 
Leo Carlsson (ANA) 
Joel Eriksson Ek (MIN) 
Filip Forsberg (NSH) 
Pontus Holmberg (TBL) 
Adrian Kempe (LAK) 
Gabriel Landeskog (COL) 
Elias Lindholm (BOS) 
William Nylander (TOR) 
Elias Pettersson (VAN) 
Rickard Rakell (PIT) 
Lucas Raymond (DET) 
Mika Zibanejad (NYR) 
Alexander Wennberg (SJS)

Leo Carlsson, Alexander Wennberg och Jonas Brodin var en del av Sveriges VM-lag i våras – och får nu spela OS ihop.
Foto: Emma Wallskog / BILDBYRÅN

Analys av den svenska OS-truppen

Eftersom det inte har spelats OS-hockey med NHL-spelare sedan 2014 är det inte särskilt många spelare med erfarenhet av en olympiad som kommer att representera Sverige i Milano och Cortina. Faktum är att det bara handlar om fyra spelare: Oliver Ekman Larsson, Erik Karlsson, Gabriel Landeskog och Rasmus Dahlin – båda mycket tidigt i sina karriärer.

Ekman Larsson, Karlsson och Landeskog var i tidiga 20-årsåldern när de tog silver med Tre Kronor i Sotji 2014. Dahlin ingick, inte ens 18 år fyllda, i den svenska trupp som deltog vid vinterspelen i PyeongChang i Sydkorea 2018.

Trots detta är det en rutinerad svensk trupp som beger sig till Italien nästa månad. Medelåldern ligger på drygt 29 år och det finns bara fem spelare som är 25 år eller yngre. Det får ses som ett tecken på att den yngre generationen svenska NHL-spelare ännu inte riktigt har nått hela vägen fram.

Det finns dock undantag. Leo Carlsson och Lucas Raymond var med i 4 Nations för knappt ett år sedan, men har stärkt sina positioner ytterligare sedan dess och får räknas som bärande spelare i det här svenska laget. Raymond var dessutom en av de sex spelare som presenterades redan i juni. Deras fina kemi under hockey-VM i våras ger fog för att de kommer att spela jämte varandra även i OS – kanske rent av i en svensk toppkedja.

I övrigt är det ”the usual suspects” som ska styra Sveriges offensiv. Nylander, Kempe, Forsberg och Bratt är alla ytterforwards som är goda för runt en poäng per match i NHL. Det är på centerpositionen det blir mer intressant efter att William Karlsson tvingats dra sig ur på grund av skada. Utöver Leo Carlsson har varken Elias Pettersson eller Mika Zibanejad utmärkt sig på samma sätt som för ett par år sedan. Bristen på offensiv konkurrens gör dock att de ändå var relativt självklara i laget. Joel Eriksson Ek tillför fysik och tvåvägskraft, medan Elias Lindholm skapar flexibilitet med sin förmåga att vara lika effektiv på kanten som i centerpositionen. Han hade dessutom ett VM som gav mersmak.

Elias Lindholm var en av Sverige bästa spelare på VM i våras.
Foto: Bildbyrån.

Sex givna namn på backsidan

Och så var det backsidan. Där kunde man i ett ganska tidigt skede peka ut sex toppnamn i Dahlin, Hedman, Karlsson, Andersson, Forsling och Brodin. Vilka två som skulle ta de återstående platserna har varit den stora debatten. Oliver Ekman Larsson sågs inte som ett särskilt hett alternativ inför säsongen, men hans starka första halva med ett annars blekt Toronto Maple Leafs gav honom till slut en välförtjänt plats. Broberg kanske är mer av en överraskning med tanke på veteranerna han stångades emot, men han tillför storlek, skridskoskicklighet och en viktig byggsten inför framtiden.

På målvaktssidan blev det inte heller särskilt dramatiskt. Linus Ullmarks olyckliga personliga situation, som gjort att han tagit en timeout på obestämd tid, spikade målvaktstrion Filip Gustavsson, Jacob Markström och Jesper Wallstedt. Den sistnämnde har varit höstens stora samtalsämne efter sitt starka spel med Minnesota Wild. Vem som startar i premiären mot Italien den 14 februari återstår att se, men stalltipset här och nu är att det – precis som i 4 Nations – blir Gustavsson. Dels har han varit starkare än den mer rutinerade Markström under säsongen, dels har han själv mer erfarenhet av stora matcher än sin kollega i Minnesota.

Utmanare? Nja, det har varit ont om sådana. Samuel Ersson, som kom med i 4 Nations efter Markströms skada i fjol, har haft en mycket tung säsong med Philadelphia Flyers och tappat förstaspaden till Dan Vladar. Samtidigt är målvakter som Anton Forsberg, Jonas Johansson och Arvid Söderblom inte riktigt nära att konkurrera om platser.

Största skrällarna i Tre Kronors OS-trupp

Det har funnits en del frågor kring hur man skulle formera laget längre ned i forwardshierarkin. Fanns det plats för William Eklund? Hade Emil Heineman och/eller Simon Holmström övertygat tillräckligt med New York Islanders för att komma med? Och har Marcus Johanssons och Mikael Backlunds förtroendeingivande spel med Sverige i vårens VM gjort dem till heta kandidater?

Svaren på samtliga frågor visade sig vara nej.

I stället valde Hallam att gå med Alexander Wennberg och Pontus Holmberg som två av sina forwards. Två trygga men ospektakulära val. Det här ger Hallam extra flexibilitet på centerpositionen. Men det hade känts mer spännande att släppa fram en offensiv kraft som Eklund, eller Marcus Johansson som gör en enastående säsong i Minnesota Wild och som alltid tycks få superkrafter när han drar på sig den blågula landslagströjan. Med det i åtanke är han den spelare jag saknar allra mest här. Heinemans tyngd och målform hade också gjort honom värdefull.

Marcus Johansson fick ingen OS-plats – trots en stark första halva på säsongen med Minnesota Wild.
Foto: Johanna Säll / BILDBYRÅN

De mest anmärkningsvärda petningarna

Eftersom de sex backarna som väntas få ta större delen av speltiden kändes rätt spikade fanns det bara brödsmulor över. Oliver Ekman Larsson och Philip Broberg kommer antagligen inte att få jättemånga minuter i Milano, men de får sina platser framför beprövade namn som Mattias Ekholm och Hampus Lindholm.

Ekholm hade en mindre fejd med Hallam efter 4 Nations, men det är troligare den hårda konkurrensen än något annat som fäller honom här. Lindholm har haft sin beskärda del av skadebekymmer och får ge plats åt den yngre Broberg, vars skridskoåkning och starka tvåvägsspel med St. Louis satt honom på kartan. 

Simon Edvinsson är en annan back som visat framfötterna, men han hade antagligen behövt ett bättre VM i Stockholm senast för att verkligen ge Hallam huvudbry i sin uttagning. Broberg känns fortfarande lite längre fram i utvecklingen än Edvinsson.

Den stora frågan gällande Tre Kronor

Vad betyder bristen av en superstjärna för Sveriges medaljchanser?

Kanada och USA har några stycken. Finland (Rantanen), Tjeckien (Pastrnak) och Tyskland (Draisaitl) kan också stoltsera med några namn i världsklass. Men Sverige saknar faktiskt en spelare i den absoluta världstoppen av sin position just nu. 

Dahlin kanske är närmast vara den spelaren, men han har haft en säsong där större och viktigare saker än hockey dominerat hans liv. Nylander, Bratt och Carlsson finns också i ytterkanten av diskussionen om att vara bland de bättre på sin position. Men de är inga superstjärnor i ordets rätta bemärkelse. Kanske kan Tre Kronor ändå utmana tack vare sin fina bredd på de flesta positionerna, men då behöver någon kliva fram och vara den där speciella matchvinnaren som man behöver i en kort och intensiv turnering.

Kan William Nylander bli Sveriges frälsare i OS?
Foto: Simon Hastegård / BILDBYRÅN

Tänkbar uppställning

Gustavsson
Markström
Wallstedt

Hedman – Dahlin
Forsling – Karlsson
Brodin – Andersson
(Ekman Larsson – Broberg)

Bratt – Carlsson – Raymond
Forsberg – Pettersson – Nylander
Kempe – Eriksson Ek – Landeskog
Rakell – Lindholm – Zibanejad
(Wennberg – Holmberg)

The post BODIN: Spelarna jag saknar i Tre Kronors OS-trupp appeared first on hockeysverige.se.

Läs hela artikeln här