Arne Carlsson var en storspelare för Tre Kronor på sin tid.
Nu är barnbarnen Oscar och Gustav Lindén på väg fram i Södertälje.
— Jag har knappt fortfarande inte fått in att han spelat OS och VM. Det är så stort och svårt att ta in, säger Oscar Lindén till hockeysverige.se om sin farfar Arne.
SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vid VM 1969 och 1970 var Arne Carlsson en av Tre Kronors förgrundsfigurer. Bland annat efter gjort mål på ”omöjliga” Sovjet. Nu har hans två barnbarn, Oscar och Gustav Lindén börjat göra sig ett namn i hockeykretsar. Inte minst i Södertälje. På söndag repriserar vi dessutom en uppdaterad version av OLD SCHOOL HOCKEY med Arne Carlsson.
Hockeysverige.se reste till Scaniarinken i Södertälje för att träffa farfar och barnbarnen för lite hockeysnack.
— Från början var vi på Månskensrinken som nästan ligger nere vid sjukhuset, berättar Arne Carlsson som kom till Södertälje från Västra Frölunda 1969 medan Scaniarinken stod klar först 1970.
— Där var det en utomhusbana och på den tiden tog man in 7–8 000 åskådare där. Däremot var vi aldrig här vid Wasarinken. Det var mer för smågrabbarna vid den tiden.
Nu var du nyinflyttad då Scaniarinken slog upp sina portar, upplevde du att det var en stor sak för stan och hockeyn när den stod klar?
— Ja, det var en jättegrej. Vi var nästan det senaste elitlaget som fick en egen ishall, säger 83-åringen som åren innan hade haft sin hemma vist i Frölundaborg.
— Den var helt schysst och NHL-inspirerad precis som den här rinken är. Nära till publiken och schysst byggd.
Arne Carlsson: ”Det där spektakulära målet från 1970 vevas fortfarande runt i TV”
Du kommer från Uppsala, Almtuna och med spela hockey på Studenternas Idrottsplats, vad skulle du säga är den största skillnaden då det kommer till förutsättningarna då och idag?
— Förutsättningarna för dom så då spelade Allsvenskan, Elitserien fanns inte, var att alla var dubbelarbetare. Man hade jobb eller studerade och sedan spelade man även ishockey.
— I dag är även allsvenska spelarna professionella. Vi spelade två dagar i veckan, tisdagar och söndagar. Sedan tränade vi tre kvällar i veckan.
Vad är ditt starkaste minne från Scaniarinken?
— Invigningen. När vi spelade Volkswagen Cup och laget vann en folka-bubbla. Det var stort på den tiden.
Och i Tre Kronor?
— (Skratt) Naturligtvis det här målet vid VM 1970 i Stockholm då jag hoppade ut från utvisningsbåset. Å andra sidan kanske VM-debuten 1967 i Wien är starkaste minnet.
— Det där spektakulära målet från 1970 vevas fortfarande runt i TV och jag blir påmind om det även kamrater och grannar, men även av grabbarna. ”Vad många mål du gjorde”. Jag gjorde ju inte så många, men det blev ett där.
Hur har du sedan följt Oscar och Gustav genom åren?
— Jag har aldrig sett så många hockeymatcher som jag gjort senaste åren. Främst då i Stockholmsområdet.
— Först var det i Järna när båda var med där. Sedan gick Oscar till SSK för två år sedan. Då spelade Gustav kvar i Järna, men kom hit till den här säsongen så nu är det lättare eftersom båda har spelat i J18. Ibland är Oscar även uppe i J20.
— När båda är i samma gäng blir det färre resor. Dessutom flyttade jag i år till Södertälje (från Grödinge) så nu har jag bara tio minuter till matcherna här hemma mot tidigare då jag hade en timme.
Oscar Lindén: ”Har inte fått in att han spelat OS och VM”
Oscar och Gustav Lindén har såklart hört farfars hockeyhistorier ett antal gånger under uppväxten.
— Många gånger, skrattar Oscar Lindén och fortsätter:
— Jag har knappt fortfarande inte fått in att han spelat OS och VM. Det är så stort och svårt att ta in.
Gustav Lindén:
— Jag tror att jag förstod det på riktigt då den här serien kom (hockeyns historia) och man såg allt det han gjort. Innan hade jag bara hört historier, men nu fick jag se det framför mig, vilket var coolt.
Oscar, vad tänkte du då ni fick se det här målet farfar gjorde på Viktor Konevalenko i Sovjets mål?
— Det var coolt…
Arne Carlsson:
— Det är nog bara någon månad sedan du skickade över filmen på det målet till mig.
Oscar Lindén:
— Vi kollade om på det programmet så jag skickade över det till farfar igen.
Klassiska målet mot Sovjet
Arne, berätta hur det här målet gick till som så många pratar om.
— På den tiden var man redan innan matcherna förlorare mot ryssarna. Jag och en ryss som jag inte kommer ihåg vad han hette (Paladjev) blev utvisade samtidigt.
— Jag satt i utvisningsbåset närmast deras mål och han vårt. Jag skulle ta hand om ryssen efter utvisningen och han om mig. Det gjorde, vi men då kom en domare emellan.
— Ryssen körde på domaren och ramlade omkull. Samtidigt kom ”Strimma” (Lennart Svedberg) nere från eget mål med hans elegans, fart och puckhållning. Han lade över pucken till mig. Jag var ensam vid bortre stolpen och hade ingen som markerade mig eftersom ryssen hade åkt på domaren och ”dealen” alla hade, att man skulle markera varandra.
— Jag var naken där och brukar säga att det blev som en biljardstöt på pucken som gick in i mål. Det var inte många mål jag gjorde under året så det här minnet finns kvar.
Så det var domarens förtjänst att du gjorde mål?
— (Skratt) Ja, så kan man säga.
Med hockeyn i blodet: ”Det är grunden”
Oscar, hur såg eftermiddagarna efter skolan ut hemma i Järna?
— Då var det ”almis” direkt efter skolan. Sedan var det att slänga i sig något käk från kiosken och sedan träna.
— Jag och Gustav bråkade mest när vi var mindre, men vi har blivit tajtare nu, skrattar båda bröderna. Vi var ändå rätt tajta och var mest på ”almis”.
Vad ligger bakom att du valde att satsa på hockeyn hemma i Järna?
— Farsan, farfar och dessutom är morfar ett stort hockey-fan. Jag skulle säga att det är grunden.
Hur skulle du beskriva din styrka som hockeyspelare?
— Det är min fart. Jag försöker utnyttja den så mycket som möjligt. Skridskoåkningen och att vara stark på puck skulle jag säga är mina styrkor.
Gustav Lindén: ”Har alltid haft någon att jaga”
Oscar Lindén har den här säsongen spelat 39 matcher i U18 och där svarat för 17 mål och totalt 29 poäng. Det har dessutom blivit nio matcher ett mål och totalt tre poäng i U20 för 18-åringen.
— Jag tycker att det har varit en bra säsong. Tråkigt att vi inte gick vidare med J18, men då fick jag i stället chansen att spela slutspel med J20.
Gustav, vad har brorsan betytt för dig som hockeyspelare?
— Att jag blivit bra på att slåss, säger 15-åringen skämtsamt och med ett skratt med tanke på deras uppväxt:
— Jag har alltid haft någon jag kunnat jaga, att aldrig fått vara bäst utan fått jaga, legat på och slagit lite på någon.
Den här säsongen har han dessutom fått chansen i U16-landslaget.
— Det var väldigt pirrigt. Inte riktigt just när jag fick dra på mig tröjan, men när jag sedan hörde nationalsången blev jag jättenervös.
Var du förberedd på att du skulle bli kallad till landslagsspel?
— Nej. Jag tänkte efter elitlägret att jag skulle träna så hårt jag kunde, spela matcherna så bra som möjligt. Och sedan se hur det gick.
Var det en stor kontrast att komma in i internationella hockeyn jämfört med U18-spel hemma i SSK?
— Ja, Slovakien och Tjeckien spelar lite annorlunda. Lite mer snabbt och fysiskt, men det är något man får vänja sig vid.
Spelar tillsammans i Södertälje: ”Väldigt kul”
Gustav Lindén har svarat för sju mål och talt tolv poäng på 22 matcher den här säsongen i U16. I U18 har det blivit fyra mål och totalt åtta poäng på 23 matcher.
— Jag tycker också att jag haft en bra säsong. Samma tråkiga svar, att vi inte gick vidare med U16 och J18 var faktiskt jättetråkigt. Sedan har det såklart varit kul att få spela med brorsan.
Oscar, är det här med att ni båda skulle en dag få spela med varandra, är det något ni pratat om hemma i Järna?
— Ja, det har vi snackat om. Vi spelade även med varandra då vi var väldigt små, så det har varit väldigt kul.
Gustav Lindén:
— Hemma i Järna fick vi faktiskt spela en match tillsammans. Det var i DM med 08:orna.
Var det en stolt farfar på läktaren då?
— Ja, mycket stolt. Minnena kommer tillbaka då på något sätt. När jag varit borta från hockeyn så länge, varit ute och rest runt om i världen, kom jag tillbaka och såg smågrabbarna dyka upp och tyckte det var väldigt kul.
— Då minns jag själv hur det var när man var 15 år och tragglade hemma i Uppsala på Studenternas.
Oscar, hur ser din målbild ut för kommande säsong?
— Det är att slå mig in och få en bra plats i J20. Vara med och hjälpa till med det nya laget. Jag ska jobba hårt under sommaren och ser fram mot nästa säsong.
Gustav?
— Min målbild… Att bli så bra som möjligt, men också ta det dag för dag och inte tänka för långt framåt.
Arne, nu borde jag egentligen ställa den här frågan till Oscar och Gustav, men vad är det bästa råd du kan ge till barnbarnen och en ung hockeykille eller tjej?
— Nu är det en helt annan grej idag. Det jag brukar säga är att hålla i gång fötterna. Jobba med fötterna och var hela tiden aktiv.
— Var ödmjuk, sikta inte för högt för tidigt utan ta lite tid på dig, avslutar Arne Carlsson med ett leende.
Source: Gustav Lindén @ Elite Prospects
Source: Oscar Lindén @ Elite Prospects
Source: Arne Carlsson @ Elite Prospects
The post Med farfar som förebild: ”Stort och svårt att ta in” appeared first on hockeysverige.se.