Hockeyettan-säsongen 25/26 är avgjord. Visby/Roma besegrade Hudiksvall med 4-1 inför sin tjutande hemmapublik, ordnade på så vis 3-1 i matcher och är klara för Hockeyallsvenskan.
Låt oss kalla det en sportchefsseger.
Visby/Roma är klara för Hockeyallsvenskan.
Det framstod som en utopi i höstas när gänget kom till spel med en rejält sargad och skadeskjuten trupp. När man under långa perioder knappt ens kunde mönstra mer än tre linor och fem ordinarie backar till match.
Men det är en tanke som inför säsongen trots allt inte framstod som särskilt främmande.
Man skulle kunna kalla det här för en coachseger. Rent krasst är det inget annat än fakta. Rutinerade Hans ”Säcken” Särkijärvi pulvriserade uppkomlingen Filip Algeman i Hudik-båset med sitt sätt att matcha laget och leder nu Visby upp i Hockeyallsvenskan.
Men jag skulle framförallt vilja kalla det för en sportchefsseger.
Det fanns en anledning till att Visby/Roma pekades ut som en av de stora favoriterna inför säsongen. Precis som det finns en anledning till att det är Visby/Roma som lyckligt firar ett allsvenskt avancemang efter 3-1 i matcher ikväll. Laget har helt enkelt varit smart byggt.
André Lundholm har tragglat på länge ute på Gotland. Säsong efter säsong har han satt ihop lag som kunnat vara med och utmana i toppen av Hockeyettan, utan att vara riktigt nära att stöka i diskussionen om att ta klivet upp. Alltid med en lite mer välladdad plånbok än vad han offentligt velat medge, men ändå långt ifrån de riktigt stora spelarna i ligan.
Men den senaste tiden har det hänt saker. Näringslivsmecenater med hjärta för den gotländska idrotten har vaknat till liv och med beskeden om att en ny fräsch arena kan vara på gång inom en inte allt för oöverskådlig framtid börjat pumpa in pengar i klubben. Plötsligt har sportchef Lundholm haft mer pengar att röra sig med. Blivit en relevant aktör även i jakten på de absoluta toppspelarna.
Det hade varit så lätt att ta de där pengarna och gå ut för att värva stjärnor och meriter. Det har vi sett så många andra göra genom åren. Men sportchefen har hellre pratat om osexiga saker som att bygga organisation och i lagbygget avspeglade det sig med allt annat än flärd.
Lundholm värvade förvisso från Hockeyallsvenskan, men han plockade in Erik Rainersson som gjort totalt 22 poäng över tre allsvenska säsonger och 116 matcher i Östersund. Han värvade Casper Larsson vars notering var 12 pinnar på 135 matcher för samma klubb. Carl Sjöberg gjorde tre poäng på 34 allsvenska matcher för Vimmerby, Hugo Ollilas facit var tio på 52 och målvakten Scott Hector kom in skadad och spelade inte en match på hela försäsongen.
Från Brödernas/Väsby hämtades backgeneralerna Daniel Carlqvist och Elias Ewertzh. Stenhårda jävlar med stelopererade handleder snarare än Erik Karlsson-typer.
Lundholm övertalade SHL-veteranen Daniel Gunnarsson att det vore en bra idé att köra en säsong till på Gotland och fick med hans allsvenskt meriterade men kanske aningen stagnerande polare Anton Svensson på köpet.
Det var inte flashigt för fem öre, men det är resultatet av just det vi har fått se på isen den här våren.
Det är klart att pengarna varit till hjälp för att kunna behålla offensiva kanoner som Alexander Bjurström, Karl Påhlsson och dunderbacken Andreas Thelander. De har varit i allra högsta grad bidragande till det här avancemanget, men poängen är att det som varit avgörande för triumfen är erfarenheten och karaktären.
Den gemensamma nämnaren för väldigt många av värvningarna är erfarenheten av att vara med och ta lag uppåt i seriehierarkin. Något som bara accentuerades ytterligare av deadline-värvningarna av tvillingarna Wahlgren och Noa Lindqvist Muci.
Visby/Roma hade inte den erfarenheten in-house så André Lundholm gick ut och såg till att skaffa den. Han satte ihop ett väldigt smart lagbygge, som gjort för att kunna fungera i den tuffa miljö det innebär att spela slutspel.
Därför är mycket av den här triumfen hans.
Men det var så klart ändå laget som skulle göra det och som Visby/Roma har presterat i den här finalserien.
Kom ihåg att man blev fullständigt uppkäkade i den första finalmatchen. Det var 4-1 till Hudiksvall efter en period och utskåpning av bästa märke. Det hade kunnat vara över redan då. Med tanke på vilken storfavorit Hudiksvall gick in som och vilket momentum de hade i ryggen hade det varit fullt begripligt om Visby bågnat under trycket och låtit favoriterna segla ifrån. Men laget ville annat.
Successivt har man, smart manövrerade av rutinerade ”Säcken” i båset, växt in i matchserien och när 1-0-pucken kom i match tre gjorde man Hudiksvall oerhört villrådiga. De visste inte vad de skulle ta sig till när de stångade sig trötta mot Visbys cyniska defensiv och procent för procent tappade sin styrka mot en extremt uppoffrande motståndare.
Visby/Roma spelade alla sina kort rätt. Man kämpade lite hårdare. Man var lite mer cyniska. Man levde högt på erfarenheten av att ett litet missöde på vägen fram inte innebär att det inte går att nå slutmålet. Sådana bryderier som stenhårt drabbade Hudiksvall när det efter 38 raka segrar plötsligt började grina emot. På så sätt kunde ögänget bända omkull vad som rent objektivt varit Hockeyettans bästa lag den här säsongen.
Det är väldigt bra gjort och kvällens fjärde match var allt annat än en formsak, men Visby/Roma hade bestämt sig. Man överkom att bli tillbakapressade av ett desperat Hudiksvall, en is som havererade inför den viktigaste perioden och ett spel som väl egentligen var mer krampaktigt än imponerande. Men ännu en gång hittade man en väg till segern när det behövdes som mest.
Därför är det ett väldigt värdigt lag som tar klivet upp genom det beryktade nålsögat.
Det såg mörkt ut när skadelistan var som längst i höstas, men när allt sammanfattas är det Visby/Roma som gjort det mesta av sitt material den här säsongen.
Stort grattis till platsen i Hockeyallsvenskan!
Loading ..
The post MJÖRNBERG: Visby/Roma till Hockeyallsvenskan – det är en sportchefsseger appeared first on hockeysverige.se.