Power rank: Så står sig lagen i SHL – just nu

Måns Karlsson skiljer med jämna mellanrum lagen åt i en power rank. Hur står sig lagen i SHL – här och nu?

• Solklara jumbon.
• ”De kommer klättra”
• De kan ramla ner några pinnhål.
• ”Frågetecknet finns inte på spelarsidan”
• De är överlägsen etta.

FOTNOT: Notera att rankingen i första hand är baserad på spelare som officiellt presenterats av klubbarna, senast tisdag 19:e maj kl 10:00, och att rykten inte tas med i beräkningarna.

Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se – hela sommaren för en krona! 

14. Björklöven

Björklöven kommer säkert kunna få ihop ett hyfsat slagkraftigt lag för att vara nykomling. Per Kenttä är en duktig lagbyggare och han har fått en relativt välfylld skattkista att plocka ifrån. Men det är så gott som omöjligt för en nykomling att bygga en trupp man i själva verket vill ha med sig upp. Det finns alltid spelare på avtal som inte klarar av att ta steget till en högre division, det finns spelare som man tvingats säga nej till (eller att spelaren sagt nej till klubben) för att man inte vetat förrän långt in på våren vilken division klubben ska spela i, och så är det väl helt enkelt så att en nykomling behöver överbetala en del för att få in etablerade spelare. Eller så behöver man ha lite tur, som Djurgården hade med Charles Hudon och Joe Snively ifjol. Det vill säga att spelare väntar in något bättre, hittar inget, och plötsligt finns tillgängliga en bra bit in på sommaren.

Björklöven har just nu en målvakt, fyra backar och tolv forwards på avtal. De har presenterat två nyförvärv: Topi Niemelä och Lucas Wallmark. Niemelä är en okej SHL-back och Wallmark ska förstås vara en toppspelare i ligan. Men han är också den enda riktiga klasspelaren de har, även om jag tror Frans Tuohimaa också kommer kunna hålla bra SHL-klass. Där väntar vi dock fortfarande på att få se vem han ska konkurrera med.

I övrigt finns det ett fåtal spelare som gjort det bra i SHL förut, som Marcus Björk, Fredrik Forsberg och Marcus Nilsson. Annars innehåller truppen spelare som i bästa fall legat precis på gränsen mellan SHL och HockeyAllsvenskan. Därav är det lätt att – här och nu – sätta Löven som jumbo. Men de kan säkert klättra till nästa power rank.

13. HV71

Ett annat lag som kan komma att klättra under sommaren är HV71 – men här och nu är det fler frågetecken än utropstecken som omgärdar laget. Inte minst på grund av tränarfrågan. Ja, Expressens uppgifter gör gällande att Niklas Eriksson är på väg in och det tror jag blir ett bra val, men än så länge är han inte presenterad. Än så länge vet vi inte definitivt vem som kommer träna HV71. Det är anmärkningsvärt att det är så, en bit in i maj.

I övrigt har man fyra (!) målvakter, åtta backar och 13 forwards på avtal. Det är med andra ord inte jättemånga spelare till som ska in, och jag tycker inte truppen ser speciellt bra ut. Det här är ingen trupp som kommer ta HV71 ifrån bottenträsket. Hittills är faktiskt Herman Liv, som väl lär lånas ut vad det lider, det enda presenterade nyförvärvet. Och på ryktesfronten är det också helt tyst när det gäller nyförvärv på utespelarsidan. Märkligt tyst för att vara HV71.

Ett par backar och ett par forwards till lär väl komma in och då kommer det vara spelare som ska in högt upp i laget. Där vill det till att Johan Hult, eller vem som nu är sportchef när det väl kommer till kritan, prickar rätt för att det inte ska riskera att bli kvalspel för fjärde året i rad.

12. Timrå

Timrå var snabbt klara med sitt lagbygge. Henrik Zetterberg bekräftade nyligen i en intervju med hockeysverige.se att man är färdiga med truppen. Mycket av fokuset runt Timrå kommer förstås hamna på faktumet att Jonathan Dahlén och Emil Pettersson lämnat. Och ja, det är två spelare som det kommer bli svårt att ersätta. Jag tycker dock att de fyra nyförvärven på forwardssidan: Dylan McLaughlin, Lucas Forsell, Reid Gardiner och Otto Kivenmäki ser spännande ut. Men bara för att sätta det i perspektiv med hur bra Jonathan Dahlén var, så kan det vara värt att nämna att McLaughlin, Forsell och Gardiner ifjol gjorde 31 SHL-mål.

Jonathan Dahlén gjorde 30.

Det krävs alltså tre forwards för att ersätta en Jonathan Dahlén.

Emil Pettersson gjorde 15 mål. Otto Kivenmäki gjorde förvisso imponerande 57 poäng i finska Liiga – men bara elva av dem var mål. Och ja, 57 poäng i Liiga är imponerande. Men Joachim Blichfeld, som var bra men ingen stjärna i SHL, gjorde 71 poäng. Det säger ändå något om något.

Frederik Dichow och Tim Barkemo är också spännande värvningar. Runt Dichow finns det dock en oviss skadeproblematik som gjort att han bara gjort ett enda inhopp sedan i höstas. Hur är egentligen hans status? Barkemo tror jag kan bli en riktig hit – det är en smart värvning av Timrå i det läge man befinner sig. Det sista nyförvärvet, Wilhelm Hallquisth, är också en så kallas ”low risk – okey reward”-värvning.

Överlag ser dock Timrås backsida ganska svag ut. Forwardssidan är bra – men saknar den spets man hade ifjol. Målvaktssidan har en fin uppsida men där finns en osäkerhet kring Dichow. Som ni ser – det finns potential men också många frågetecken.

Och då har jag inte ens kommit in på Mikael Gath, som för all del gjort det bra på hockeyallsvensk nivå men nu kommer behöva trolla rejält med det här Timrålaget fär att de ska kunna gå till slutspel.

11. Malmö

Malmö har överraskat positivt de två senaste åren, men det troliga är väl att man återigen kommer ligga någonstans mellan en åttondelsfinalplats och strax ovanför kvalstrecket. Mycket kommer hänga på målvaktsspelet och powerplayspelet, som räddade många poäng för ett Redhawks som i fem mot fem hade väldigt svaga siffror.

Till nästa säsong har framför allt backsidan byggts om. Topi Niemelä och Robin Salo har lämnat, medan fyra (!) nya backar kommit in: Jonathan Myrenberg, Peter DiLiberatore, Oliwer Kaski, Klas Dahlbeck. Myrenberg har en del att bevisa på SHL-nivå, DiLiberatore var grym i HockeyAllsvenskan och kan nog funka även i SHL, Dahlbeck borde vara bra – men han fick ett lite för långt kontrakt. Jag är dock en aning skeptisk till värvningen av Kaski. Han känns inte direkt som en spelare på väg uppåt i karriären. Och inget av nyförvärven kommer förstås kunna ersätta Robin Salo. Det är ett blytungt avbräck.

Backsidan är överlag bred, men inte en av de starkare.

Framåt har Isac Born kommit in som en breddspelare, men framför allt har de värvat Hugo Pettersson. Han kommer kunna bli ett av Silly Seasons stora fynd. Jag gillar verkligen den värvningen. Malmö har överlag varit pigga på att värva ”skadat gods” från andra SHL-lag och hittills har det blivit blandad utdelning på de värvningarna. Men Pettersson tror jag skarpt på.

10. Djurgården

Lågsäsongen har framför allt gått ut på att rensa upp bland de spelare som följde med upp till SHL men som där hade svårt att sätta avtryck. Totalt har elva spelare lämnat och fyra kommit in. Det gör att Djurgården står med tre målvakter, sju backar och tolv forwards bekräftade på avtal. Det lär med andra ord komma in någon back och ett par forwards till. Och så får vi ju se vad som händer med Viggo Björck, som jag tror blir kvar, och Victor Eklund som jag tror kommer lämna. Och vad händer med Marcus Krüger? Håller verkligen kroppen för en säsong till?

Laget ser mer och mer ut som ett SHL-lag och jag tycker att firma Wikegård/Due-Boje gjort en del intressanta saker. Inte minst sticker ju värvningen av Lucas Carlsson ut, såklart. Där har man en riktig backetta – om han lyckas hålla sig skadefri. Lukas Vejdemo är också en bra värvning, men man är fortfarande i behov av en riktigt, riktigt spetsig center.

De övriga nyförvärven, Liam Pettersson och Henrik Eriksson, har jag inte så höga förväntningar på.

Erik Gustafsson och Noel Gunler ryktas vara på väg in. Även det är två intressanta nyförvärv som kommer göra Djurgården till ett bättre lag.

9. Linköping

LHC har tagit upp mycket syre under den här våren. Det har varit skriverier om bland annat sportchefsfrågan, tränarfrågan och förstås Robin Kovács. Men nu vet vi i alla fall att Andreas Hägglund och Broc Little har det sportsliga ansvaret, att ”Ante” Karlsson kommer träna laget – och att Robin Kovács inte blir kvar. Däremot har man ju gjort klart med Brendan Shinnimin istället, så rubrikerna runt Cluben lär inte direkt bli färre nästa säsong.

Förutom Shinnimin har Marcus Högberg, Zach Giuttari och Arvid Degerstedt kommit in och det är framför allt värvningen av Högberg som gör att jag har Linköping på slutspelsplats. I övrigt tycker jag fortfarande det här ser ut som en ganska spretig trupp, även om den kanske känns en aning mindre spretig än ifjol. Högberg tog häromåret på egen hand Linköping från en bottenplacering till en topp sex-plats, och även om jag inte tycker vi kan förvänta oss samma stordåd nu så kommer han åtminstone ge laget en hel del bonuspoäng.

Totalt har LHC två målvakter, sju backar och 14 forwards på avtal. Men då ryktas David Bernhardt vara på väg bort, och hur är egentligen läget med Theodor Lennström? Det lär hända en del på backsidan. Och nog är de sugna på en till center som kan spela högt upp i laget, också?

8. Örebro

Jag tycker Örebro har gjort många saker rätt under silly season. De har plockat in ett par absolut toppspelare, och kryddat det med ett par beprövade SHL-spelare.

Filip Larsson-värvningen är vass. Redan när jag skrev min säsongsanalys av Örebro menade jag att Örebro skulle gå efter Larsson om Leksand åkte ur – och så blev det. Han och Jonas Arntzen utgör ett av ligans bästa målvaktspar. Även på backsidan har Örebro presenterat en spelare av högsta SHL-klass, nämligen Robin Salo. Han kommer betyda fruktansvärt mycket för en i övrigt ganska blev backsida. Erik Norén har också kommit in på backplats och stärker bredden.

Framåt har Josh Dickinson och Max Véronneau kommit in. Framför allt den förstnämnda tror jag kommer betyda mycket. Förhoppningsvis för Örebros del blir han det som Sean Malone inte blev ifjol. Det skulle betyda mycket. Örebro kommer inte må bra av att bäras fram av Patrik Karlkvist och gänget ytterligare en säsong.

Ja, Patrik Puistola och Noah Steen är tuffa tapp – men man har gjort vad man kunnat för att ersätta dem.

Det tyngsta nyförvärvet av alla hittar vi dock på tränarbänken. Det ska bli kul att se hur bra Martin Filander verkligen är. Med Oskarshamn kunde han bara överraska positivt. Nu får han ett bättre lag att jobba med. Kan han sätta ett försvarsspel då? I så fall kommer Örebro kunna ta sig ifrån den undre halva de hamnat på tre år i rad. Men hittills nöjer jag mig med att flytta upp dem till åttonde plats. Man har fortsatt en bit upp till den topp-sjua som ju lade beslag på de sju topp-placeringarna även den senaste säsongen.

7. Rögle

Efter slutspelssuccén har det varit ganska tyst runt Rögle, som bara värvat en spelare (Joel Kellman) och tackat av tre (Christoffer Rifalk, Gregor Biber och Josh Dickinson). Det gör att man nu har en målvakt, sex backar och tolv forwards på avtal. Och det är just faktumet att man bara har en målvakt på kontrakt som gör att man inte kommer högre upp. Där ryktas ju dock Calle Clang komma in, enligt Helsingborgs Dagblad. Ett målvaktspar bestående av Clang och Arvid Holm skulle vara riktigt, riktigt bra.

I övrigt väntas Axel Kumlin, Oskar Jellvik och Tinus Luc Koblar komma in. Tre spännande spelare som vi dock inte riktigt vet vad vi kan vänta oss av i SHL nästa säsong. Det är dock tre i sammanhanget billiga spelare som kan bli riktiga fynd, om vi ser till deras spelarprofiler.

För att Rögle ska utmana den absoluta toppen tror jag dock det skulle behövas någon toppspelare till. Jag räknar nämligen kallt med att Felix Nilsson försvinner, och då är det i mitt tycke en av seriens bästa spelare som behöver ersättas. Nästa säsongs Röglelag kommer dock vara ett lag som vi i stora drag känner igen från den här finalvåren, och man kommer garanterat vara topp-sex i mitt tips när allt kommer omkring.

6. Brynäs

Etta 2025, sexa 2026 – sexa igen 2027? Det kommer fortfarande hända en del i det här lagbygget, Johan Alcén har en del att göra, men just nu är man i alla fall på den positionen.

Framför allt går man in i nästa säsong med en bättre målvaktssida. Jag har hört en del bra om Magnus Chrona och tror han kommer bli förstemålvakt. På backsidan är Juuso Välimäki på gång in, och han skulle vara en toppspelare i ligan. Här och nu ser dock backsidan ganska trubbig ut, även om Johannes Kinnvall höll hög klass förra säsongen och Robert Hägg är iväg och spelar VM. Det finns fortfarande ett par hål på backsidan.

Framåt säkrade Brynäs ganska tidigt upp de spelare de ville behålla – förutom när det gäller Nicklas Bäckström. Där fick vi häromdagen besked om att han blir kvar men att det inte är säkert om han kommer spela. Det gör att Brynäs behöver värva in två (!) centrar på en centermarknad där flera andra lag också är ute och fiskar. Det finns helt enkelt en del frågetecken runt Brynäs.

Hittills har man bara presenterat två nyförvärv på utespelarsidan: Victor Johansson och Charlie Forslund. Två spelare som inte är givna att vara ordinarie. Däremot har åtta spelare lämnat.

5. Växjö

Växjö var bra på att ta poäng förra säsongen men hade ett grundspel som aldrig riktigt satte sig. Jag tycker heller inte att nästa säsongs lag ser ut att bli starkare än det man hade i år, snarare tvärtom, så även om de är femma nu finns det en risk att Lakers successivt kommer glida ner ett par pinnhål i mina power rankings.

Efter att ha tackat av sju spelare och presenterat Elias Lindgren, Eddie Levin och Matias Mäntykivi har man nu två målvakter, fem backar och tolv forwards på avtal. Sebastian Aho och Jimi Suomi ska vara klara på backsidan. Men efter tappet av Leo Sahlin-Wallenius lär det väl komma in ytterligare en back. Och nog behövs det ett par forwards till, också?

Henrik Evertsson är inte rädd för att vänta en bit in på sommaren, eller rent av hösten, för att presentera nya spelare. Men just nu tycker jag det finns några andra lag som känns betydligt starkare än Lakers.

4. Luleå

Isac Brännström är faktiskt det enda nyförvärvet i spelartruppen till kommande säsong. Hela nio spelare har dock lämnat klubben. Men eftersom man också får tillbaka en del utlånade spelare har Luleå trots det nästan en full trupp. Mästarna från 2025 har två målvakter, åtta backar och tolv forwards på avtal. Eftersom både Joona Koppanen och Valtteri Puustinen väntas ansluta vet vi i väldigt stora drag hur Luleås trupp kommer se ut.

Och det är en stark trupp. Absolut i paritet med den som vann guld för ett drygt år sedan.

Frågetecknet finns alltså inte i spelartruppen, utan på tränarbänken. Dennis Hall har gjort det väldigt bra på lägre nivåer men det är klart att det finns lättare saker än att komma in och ersätta Thomas Berglund och Henrik Stridh. Å andra sidan är Luleå en så pass stabil klubb att det borde gå att skapa resultat över tid. Och vi ska också komma ihåg att Hall hade en mardrömsstart i BIK Karlskoga innan han lyckades vända sin tid där till succé. Med tålamod i Norrbotten tror jag Hall kommer leda Luleå till en ny topplacering.

3. Färjestad

Tappet av David Tomásek är vansinnigt tungt. Han ska ha stor credd för det sätt som Färjestad ändå lyckades vända säsongen (någorlunda) på. Men i övrigt har FBK fått behålla det man vill behålla, medan Victor Ejdsell, Mikkel Øby-Olsen, och Sebastian Cederle kommit in som nyförvärv.

Av dessa tre är det dock bara Ejdsell som får anses vara ett säkert kort, och även om han kommer hålla bra SHL-klass kommer han inte vara bättre än Tomásek. Nyckeln för Färjestad blir därför att spelare som underpresterade ifjol, som Gabriel Carlsson, Joakim Nygård och Marian Studenic, studsar tillbaka. Och så får vi hålla tummarna för att Viktor Lodin kommer tillbaka i gott slag efter sin skräckskada.

Cam Abbott får nu vara med från start och det är framför allt det som gör att jag tror att FBK kommer ha goda chanser att nå en topp tre-placering igen, efter två år utanför ”pallen”. Abbott fick trots allt fart på exempelvis Filip Roos och Radim Zohorna förra säsongen. Det är två spelare jag förväntar mig mycket av kommande säsong.

2. Frölunda

Frölunda gick från överlägset bäst i serien till att under perioder vara sämst av alla. Eftersom man sen också åkte ut i kvartsfinal sågs säsongen som ett fiasko. Samtidigt gjorde de sin bästa grundserie på ett decennium och laget ser inte direkt ut att vara svarare kommande säsong.

Ivar Stenberg, Jere Innala och Theodor Niederbach sticker ut som tunga tapp. Men Patrik Puistola, Oskar Olausson och Liam Dower-Nilsson är fina nyförvärv. Jag tror också det kommer komma in ytterligare en spetsforward. Jag tror också backen Stefan Milosevic kommer passa väl in i Frölundas trygga spelsystem.

Frölunda har två målvakter, åtta backar och tolv forwards på avtal. Det lär komma in ett par offensiva pjäser till, med andra ord, men inte så mycket mer än så. Samuel Fagemo har ju ännu inte presenterats, ska också sägas.

1. Skellefteå

Säsongens överlägsna mästarlag kommer bara tappa ett fåtal spelare till nästa säsong. Max Krogdahl, Lars Bryggman och Martin Lundberg har tackats av och Pontus Johansson lär också försvinna. Andro Kaderli har värvats in. Det gör att guldlaget står med tre målvakter, åtta backar och 14 forwards. Bara ett få tal spelare till (Leo Sundqvist och Hardy Häman Aktell?) lär komma in. Sen kan det vara så att Erik Forssell stängt värvningsbutiken till nästa säsong.

Skellefteå har ligans bästa målvakssida, kanske ligans bästa backsida, ligans bästa centersida och kanske ligans bästa forwardssida. Dessutom har de ligans kanske bästa tränarstab också. Det är ett komplett lag i en klubb som gör det mesta rätt just nu. Det är svårt att vinna två år i rad och det kommer vara en vild jakt bakom dem nästa säsong, men just nu känns gapet mellan Skellefteå och tvåan större än mellan tvåan och de övriga lagen topp-sex.

Så stor favorit ser jag dem som här och nu. Men mycket hinder ju hända innan premiären om fyra månader.

Om en månad kommer jag tillbaka med en ny power ranking. Har de andra lagen närmat sig, då?

The post Power rank: Så står sig lagen i SHL – just nu appeared first on hockeysverige.se.

Läs hela artikeln här