Draftades av Nashville – vann Stanley Cup med Pittsburgh

Nashville Predators och Pittsburgh Penguins drabbas i kväll samman i Avicii Arena och Stockholm.
Legendaren Patric Hörnqvist, som har förflutet hos båda två, minns här tillbaka på sin tid i NHL-klubbarna.

Idag inleds dubbelmötet i NHL mellan Nashville och Pittsburgh. Två matcher som kommer spelas i Avicii Arena invid Johanneshovs gamla hockeylada från 1963. En som spelat i båda lagen är Patric ”Bengan” Hörnqvist. För hockeysverige.se berättar han om den tiden.

– Jag skrev på för Nashville efter VM i Ryssland (2007). Samtidigt sa jag ”Jag vill gärna bli utlånad en säsong eftersom jag inte känner mig redo”. Jag ville spela i NHL och inte i något farmarlag. 
– Att åka över som 20-åring när allt hade gått bra hela tiden, var jag verkligen redo att ta det steget, att flytta från familjen och allt vad det innebär? Jag hade bott i Stockholm under hela mitt liv. Sedan skulle jag komma över dit och prestera på den absolut högsta nivån. Att vara kvar en säsong till i Djurgården var ett val jag och mina föräldrar gjorde för jag var inte redo mentalt för att åka över. 

Med facit i hand, känner du att det var ett bra och riktigt beslut ni tog där och då?
– Ja, jag tror att det var ett väldigt bra beslut. När jag väl åkte över till Nashville fick jag börja i NHL, men blev sedan nedskickad. Det blev ett litet slag i magen. Framför allt efter att jag hade fått börja i NHL. Då kom karriärens första motgång. 
– Samtidigt hade jag en fruktansvärd tur att det var många bra människor i Milwaukee. Nashvilles organisation var också byggd så att de flesta fick börja i farmarlaget. Därför stöttade man upp spelarna med bra lagkamrater, några ”vets” som var riktigt bra och framför allt en bra tränare (Lane Lambert). Han utbildade oss för att komma till NHL och såg mellan fingrarna om vi försökte slå den där passningen som skulle genererat i ett friläge i stället för ”Så där kan du inte göra, vi ska vinna varje match”. 
– Han ville såklart också vinna, men det var ändå ett sätt att utveckla spelarna. Jag fick spela med Cal O’Reilly, alltså Ryan O’Reillys brorsa, som är en sjukt bra hockeyspelare och verkligen fungerade bra med mig, precis som ”Linkan”. 

”Många har haft större talang”

Hur var första dagen då du kom över till Nashville?
– Första dagen i Nashville var jag nervös, kände mig liten. Det var stora, stora pojkar och alla pratade engelska. Det var sådana saker som, vilket man nog ska göra, gjorde att jag tog ett steg tillbaka. 
– I Sverige kände jag mig bekväm och kunde underhålla en konversation med alla. Sedan jag var 15 år hade jag bara umgåtts med vuxna människor. Här kom jag som 21-åring till en NHL-klubb där jag kände en liten större respekt. Framför allt också eftersom alla pratade engelska. 
– Jag förstod såklart inte allting och kunde inte heller uttrycka mig på samma sätt, men på isen har jag alltid känt mig bekväm. Jag har alltid gjort mitt bästa och är också något jag är väldigt stolt över om jag kollar tillbaka på min karriär, att jag inte försökt vara någon spelare som jag inte var. Även att jag utifrån resurserna jag hade tog mig så långt som jag gjorde.

Just den delen är väl något som personifierar din karriär?
– Ja, jag tycker faktiskt det. Många har haft större talang, men ändå inte kommit i närheten av min karriär. Det visar att huvudet är ett bra verktyg att ha.

Inledningsvis var Patric Hörnqvist ensam svensk i Nashville, vilket kunde vara tufft för en 21-åring. 
– Jag var dessutom ganska knackig på engelska. Som ensam svensk var jag tvingad att växa direkt. Det var såklart grymt nyttigt för mig. Det är något jag skulle rekommendera dom flesta. 
– Nu går inte det att kontrollera, men folk som tycker det är jobbigt att komma över dit som ensam svensk… Ja, men du måste bryta isen direkt. Är du inte den personligheten som kan göra det kan det bli jättetufft. Du måste gå utanför din ”comfort zone”.
– Det är ändå likasinnade grabbar du kommer till. Där var det en sjukt bra ”role model” i Shea Weber. Han och Pekka Rinne tog hand om mig. Det är vad man vill ha i allt som händer i livet, att kommer det någon ny så ska vi hjälpa den och inte trycka ner honom eller henne. Att hjälpa är det finaste man kan göra som människa, vilket NHL är väldigt bra på. 
– Det står inte en bil, lägenhet och matkasse när du kommer över utan du får ordna allt själv. Hade man vetat det innan kanske flera spelare hade tvekat ännu mer om man skulle åka över eller inte. Samtidigt, ska man leva sin dröm måste man riskera något också och inte bara få saker här livet. 

Patric Hörnqvist vann interna poängligan sin andra säsong i NHL

Patric Hörnqvist gjorde sin NHL-debut på bortaplan mot St. Louis. 
– Jag tror vi förlorade med 3-1 och jag var minus ett. Ingen jättebra insats från mina skridskor, skrattar Patric Hörnqvist och fortsätter:
– Hela första säsongen var jag inte tillräckligt bra. Jag var lite efter i många situationer och fick inte den här lilla tiden jag skulle behöva för att göra det här lilla spelet. Jag hamnade alltid i tidsnöd som dåliga spelare gör. 

Barry Trotz måste ändå gett dig tid och trott på din kapacitet eftersom du blev kvar i Nashville. 
– Ja, det gjorde han såklart. Det var inte så att jag misslyckades, men jag kunde inte göra så mycket kreativt. 
– Jag har alltid varit en ganska smart spelare och inte ”forcat” något spel när det inte har behövts. Det var att tiden rann ur händerna på mig för att göra spelen jag ville. Då platsar du inte i topp nio. 

Redan under sin andra hela säsong i Nashville vann han den interna poängligan. 
– Ja, vad fan hände? skrattar Patric Hörnqvist.
– Egentligen är det exakt samma story som i Djurgården. Jag fick ändå vara med 28 matcher första säsongen, resa med laget, se och lära, känna mig bekväm i alla situationer och kände andra säsongen att spelet verkligen exploderade. 
– Allt gick in, mål, assist, speltid, powerplay… Då var den där bollen i rullning igen. Den säsongen spelade jag mycket med Marcel Goc och Steve Sullivan. Jag spelade även en del med (Jason) Arnott. Sedan hade vi (Shea) Weber och (Ryan) Suter på backen som i PP skickade in puckar på mig. Det var mest backskott och sedan fick jag stå framför mål. 
– Klart att jag fick väldigt mycket att göra. Det var också då jag verkligen lärde mig spelet runt målet eftersom nästan alla våra spel kom upp från backarna. 

“Nu har vi värsta trejden på gång”

Vilken målvakt är den som rappat dig mest på benen?
– Det var nog alla (skratt) och ingen som slagit mer eller mindre. Jag fick göra mål i första matchen den säsongen. Jean-Pierre Dumont hade gått sönder i första matchen mot Dallas. Då kom det en öppning för mig. 
– I andra matchen mötte vi Colorado hemma och då gjorde jag två mål inom loppet av fem minuter. Dessutom vann vi matchen med 3-2. Klart att då självförtroendet fick en bra ”boost”.

Patric Hörnqvist minns en speciell spelare han fick ta hand om under sin tid i Nashville. 
– När Filip Forsberg kom tog Trotz mig åt sidan och var helt i extas. ”Nu har vi värsta trejden på gång. Skulle du kunna ta hand om honom om vi får igenom den?”
– Det var självklart. Pekka Rinne och Shea Weber gjorde det med mig. Nu var det min tur att bära fanan vidare. Nästa dag då jag kom till rinken var (Martin) Erat borta och vi fick Forsberg, som jag inte hade någon koll på då. Han är ändå sju år yngre än jag. 
– Jag hade varit i USA så länge, inte följt dom här spelarna på nära håll och inte spelat i landslaget. Så jag hade inte hade koll på de här killarna. Han kom in där, en 18-åring från Leksand… Om jag var liten så var han ännu mindre då!
– Vilken jäkla hockeyspelare han är. Han har betytt väldigt mycket för Nashville. Utan den trejden hade nog inte Nashville varit i final eller där laget är idag. Man måste riskera för att vinna och Nashville valde att skicka en av sina bästa spelare. Vid deadline kan det hända sådana grejer. 

Filip Forsberg:
– ”Bengan” är grym. Han och Malin tog hand om mig när jag kom hit första gången och jag fick bo hos dem. “Bengan” var tyvärr skadad när jag kom i slutet av säsongen, men han körde mig till träningarna, matcherna och förberedde mig på det mesta från match, till etikett utanför isen. 
– Jag har honom att tacka för väldigt mycket och det var väldigt tråkigt att det bara blev en halv säsong ihop, då jag spenderade halva säsongen i AHL, och han blev trejdad sommaren efter.

Trejdades till Pittsburgh – mitt i natten

Det blev totalt sex säsonger för Hörnqvist i Nashville. 
– Jag trivdes jättebra där. En kanonstad och kanonorganisation. Barry Trotz var en jätteviktig människa för hela Nashville som stad, förening, lag och coach. 
– Han utstrålade den här tryggheten och familjära känslan. Att komma dit som ensam svensk och första NHL-klubb, med facit i hand fanns det inte många bättre klubbar att komma till och utvecklas i på just den tiden. Då var Trotz som människa den största anledningen till att det var så. 

Säsongen 2012/13 var det lockout i NHL. Då passade han inledningsvis på att spela i Schweiz andraliga för Red Ice, men efter säsongen 2013/14 trejdades Patric Hörnqvist till Pittsburgh, något som han inledningsvis inte uppskattade 
– Jag hade varit nere på Andreas Thuressons välgörenhetsgolf. ‘Idrott för alla’ tror jag att det hette. 
– Vi satt på tåget upp och det var lite annat idrottsfolk med. Elias Lindholm var också med, men även Anders Limpar. Man frågade mig hur det funkar när man blir trejdad. Jag och Elias visste inte eftersom vi aldrig blivit trejdade. 
– ”Man får ett samtal och sedan har du bytt arbetsgivare.”
–”Så kan det inte fungera, ni måste få någon typ av heads’ up”

Två dagar senare ringde det på hans telefon. 
– Mitt i natten. Jag kollade och det stod ett okänt nummer, så jag tryckte bort samtalet. Jag orkade inte prata med någon jag inte visste vem det var.  
– Det ringde igen och då kom jag på ”Det är draften i natt”. Då förstod jag att det var något på gång. Jag svarade. Det var Paul Fenton, assisterande ”GM” i Nashville. Jag kände direkt… 
–”Horny, we have traded you to Pittsburgh. Good luck and thank you. Jim Rutherford will call you in a few minutes, so stay close to your phone”. 
– Jag hade knappt vaknat, men förstod vad som hade hänt. Jag väntade ute i hallen och frugan frågade om det hade hänt något. ”Ja, det kan man säga att det har gjort, vi ska flytta till Pittsburgh”. Isabelle, vår dotter, var tre månader då. 
– Det var tungt och jag blev jäkligt besviken. Första gången, innan är det klassiska, att du inte tror att det ska hända dig. På så vis har jag haft tur båda gångerna jag blivit trejdad, att jag inte har behövt vara på plats direkt.
– Tankarna började snurra i skallen. Vi hade just fått barn och stadgat oss i Nashville. Jag hade skrivit ett femårskontrakt, bara spelat ett år på det och fått ett ”A” på bröstet. Det var många saker som gått i rätt riktning och som visade på att jag skulle bli kvar där väldigt länge. Som tur var kom jag till ett lag som Pittsburgh. 

Patric Hörnqvist blev lagkamrat med NHL-legendarerna

Ett Pittsburgh med tydliga ambitioner att vinna Stanley Cup.
– Pittsburgh hade (Jevgenij) Malkin och (Sidney) Crosby i ”primen”. Även (Marc-André) Fleury. Det är tre är ”Hall of famers”. Redan sex, sju år in i deras karriärer visste alla vilka status dom hade. Under åren jag spelade i Nashville var det ingen som var i den kalibern. 
– När jag började se hela bilden blev jag ändå lite glad. Jag var ändå en målskytt och i efterhand tog jag ytterligare ett kliv i min karriär när jag fick spela med sådana spelare. Första tre åren fick jag spela med Crosby och efter det med Malkin.
– Under mina sex år spelade jag ändå halva tiden med Crosby. Då måste du utveckla ditt spel och våga slå den där passen som är lite farlig för får han pucken i mitten med fart löser sig mycket, så jag utvecklade mitt spel och tog det till en ny nivå när jag fick spela med sådana spelare. 

Hur upplevde du Sidney Crosby vid sidan av?
– Han är den bästa personen jag spelat med. En grym människa. Det går inte att var på den nivån om du inte är en bra människa. Just han är topp tio i hela världen genom alla tider. 
– Samma sak med Malkin, men han var mer sluten till vissa spelare. Ryss och lite tillbakadragen. Crosby är kanadensare, var kapten som tog hand om allt och alla medan Malkin såklart var en bra spelare. Visst tog han också hand om människor, men där kom engelskan in som gjorde att han kom lite i skymundan. Där hade Malkin Crosby som gjorde allt snack med media, så varför skulle han lägga energi på det? Om det verkligen behövdes backade Malkin upp alla. 

Patric Hörnqvist och Sidney Crosby blev även tajta vid sidan av isen. 
– Ja, det blev vi absolut. Vi är väldigt tajta, vilket jag är väldigt tacksam för. Inte för vilken hockeyspelare han är utan mer för den person han är. Det fina med honom är hur han beter sig utanför isen. Crosby och Hörnqvist. 

Vann två Stanley Cup med Pittsburgh

”Bengan” Hörnqvist fick vara med om att vinna två Stanley Cup, 2016 samt 2017, med Pittsburgh. 
– Vi hade ett så fruktansvärt bra lag och var kompletta. Vi trejdade till oss (Carl) Hagelin. Sedan fick vi Trevor Daley lite innan. Sparkade tränaren… 
– Gruppen som var bara växte och växte. Alla gick ihop samtidigt som det kom upp två, tre unga spelare från farmarlaget. 
– På något sätt fick vi ihop alla delar. Tränaren (Mike Sullivan) kom från farmarlaget och hade koll på spelarna där. Vi var först en mindre kärna, men efterhand blev hela laget kärnan. Det är sällan att det blir så.
– Vi kände spelmässigt att vi verkligen sköljde över lag. Den känslan var verkligen ”shit, vad häftigt”. Vi låg ändå under med 3-2 i matcher mot Tampa i semifinalen. Åkte till Tampa, tog match sex och vann match sju hemma. 
– I finalen mot San José hade vi verkligen allt. Lite som Vegas hade mot Florida förra säsongen. Visst att pucken studsade deras väg, men man såg verkligen hur Vegas bara sköljde, sköljde och sköljde över Florida. Det skulle till ett mirakel om man skulle vinna en match, men man skulle vinna tre matcher ytterligare för att vinna Stanley Cup. 

Känslomässigt, var det skillnad att vinna första respektive andra Stanley Cup?
– Ja, så var det. Första året var vi så väldigt bra och första gången jag var med och vann. Andra gången, mot Nashville i Nashville, rann känslorna över lite och det blev mer känslosamt för mig. 
– Nu har Tampa gjort det också, men alla experter sa att det inte gick att vinna två år i rad under lönetaket. Ändå gjorde vi det trots att (Kris) Letang var borta. Det säger en del om den truppen och kärnan vi hade. Hörnqvist och Hagelin efter Stanley Cup-vinsten. Kunde du fira trots att det var i just Nashville ni vann andra säsongen?
– Ja, det kunde jag absolut. Det kanske blev lite ”fan, vad skönt att dom inte fick vinna”. Det blev lite så, en lättnad att Nashville inte vann. Framför allt när Nashville trejdade bort Shea Weber mot (P.K) Subban. 
– Jag tror det hade känts jobbigare om Weber spelade. Nu hade min bästa kompis också försvunnit. Nashville ville göra revolt och pröva något nytt. Det gick jättebra, men gick inte hela vägen vilket jag tyckte var jätteskönt.

Source: Patric Hörnqvist @ Elite Prospects

The post Draftades av Nashville – vann Stanley Cup med Pittsburgh appeared first on hockeysverige.se.

Läs hela artikeln här