Ingen Jonathan Dahlén och ingen Filip Hållander.
Från och med nästa år är jag orolig för Timrå på riktigt.
Klubbens värvningar ger mig inga skäl att ändra den uppfattningen.
Foto: Montage
Förändringarnas vindar har skapat stormlika vindar runt Timrå genomgående de senaste åren. Men trots det har laget stått stabilt på benen och presterat både bra hockey och goda resultat. Känslan kring laget har varit att man har byggt en fin atmosfär och en hemmakänsla där spelarna trivs, är trygga och växer.
Det Timrå har presterat sedan 2022 är inget annat än imponerande.
Men nu börjar det verkligen lukta Hockeyallsvenskan. Inte redan till våren, för här och nu finns det betydligt sämre lag. Men Tommy Samuelsson kommer behöva förstärkningar av högt snitt. Då oroar det mig rejält att man tvingas samla in pengar via Swish för att få tillbaka en i sammanhanget billig Anton Lundmark.
Hur ser de ekonomiska förutsättningarna ut för att ersätta Jonathan Dahlén? Här ska jag vara helt ärlig. Ingen av nyförvärven i Marcus Westfält, Anton Heikkinen, Linus Eriksson eller David Lilja har i närheten av de egenskaperna.
Treårskontraktet med David Lilja känns nästan obegripligt. Han var en fin rollspelare i slutspelet för Luleå i våras. Men de hade alla andra pusselbitar på plats för att låta Lilja vara Lilja. En flytt till Björklöven, exempelvis, hade varit mer logisk. Eller en återkomst till Karlskoga.
Truppbygget imponerar inte
Totalt sett sitter man på en del långa kontrakt med spelare som jag är tveksam till på längre sikt.
Simon Forsmarks säsong har varit allt annat än lysande, Anton Heikkinen ser ut som något av en floppvärvning (men jag är beredd att ge honom mer tid) och samma gäller tidigare nämnda David Lilja. Gällande Marcus Westfält och Anton Lundmark är det ingen spets att tala om, men det är enligt min uppfattning vettigt att ha dem säkrade över kommande år.
Det är bara att hoppas att Anton Wedin är tillbaka i full form till nästa säsong, och att Anton Lander fortsätter att vara en toppspelare i SHL. Inget talar väl emot det, tänker jag, men det är inte mycket annat som är på plats.
Timrå har förlängt med Didrik Strömberg och kommer med största sannolikhet bli av med Alfons Freij. Man väntas ta in Tim Barkemo från BIK Karlskoga och HV71:s Wilhelm Hallquisth som kommer från en lånesejour i Södertälje SK.
Det måste du släppa nu, ”Nubben”
På forwardssidan är det nog i stort sett BARA Filip Hållander som kan rädda Timrå, om man vill hålla fast vid ”Nubbens” värvningsstrategi.
För det är ett helsvenskt Timrå vi ser. Det har fått en del uppmärksamhet att man itne har en enda utländsk spelare. Det kan man väl se romantiskt på och ser man på hur Tommy Samuelssons lag spelar, så är det ofta homogent, samlat och organiserat. Men nu måste ”Nubben” släppa på detta. Oavsett hur uttalat eller viktigt det är med mycket svenskar i laget, så behöver man bredda sin scouting till nästa år.
Det måste till MINST en Charles Hudon, en Janne Kuokkanen eller Patrik Puistola. Och med tanke på hur Timrås ekonomi verkar se ut, så får man göra scoutingen själv. Ty Rattie lär bli tillgänglig från LHC och vore en bra värvning. Men just nu är jag tveksam till hur klubbens framtid ser ut. Kent Norberg behöver fylla det fåtal trupplatser som är kvar, med kvalitet för en billig peng. Annars kan Timrå bli ett nytt Leksand – och SHL-platsen är i jeopardy.
Det fåtal trupplatser som fortfarande ska fyllas, måste reserveras till absoluta spetsspelare som styr powerplay och de två toppkedjorna med kirurgisk precision.
Jag räknar kallt med att man inte kan få hem Filip Hållander.
Därför håller jag Timrå, som nu har runt 20 spelare på kontrakt till nästa år, som en av kandidaterna att råka riktigt illa ut nästa säsong. Men jag litar fortsatt på Tommy Samuelsson. För mig är det en slags garanti som få andra kan erbjuda. OM han nu får bli kvar, för enligt de senaste rapporterna verkar även det vara tveksamt.
Det kan bli en rysare till säsong, nästa år.
The post GRÖNLUND: Jag blir orolig för Timrå – på riktigt appeared first on hockeysverige.se.