Best-on-best är tillbaka – och marginalerna är redan brutala. Kanada lutar sig mot sin stjärnglans, USA mot sin bredd, Finland mot sitt kollektiva samvete. Tre Kronor? De räknar skador, tvingas kompromissa och hoppas att klass fortfarande väger tyngre än tillgänglighet när OS-ishockeyn drar i gång i Milano-Cortina. Så här kan toppnationerna ställa upp i OS!
Publiceringen är ett samarbete mellan hockeysverige.se och DailyFaceoff.com.
Nu är det nästan dags. Om 15 dagar släpps pucken i den första gruppspelsmatchen i herrarnas ishockey vid OS 2026 i Milano–Cortina – förutsatt att arenabygget blir klart i tid. När Slovakien och Finland drabbar samman klockan 16.40 svensk tid den 11 februari får vi se den första olympiska best-on-best-matchen med NHL-spelare sedan 2014.
Vi har spekulerat i månader kring vilka spelare som skulle ta plats i respektive landslag. Nu är det dags att prognosticera formationerna utifrån de faktiska trupperna. Det gör vi för de fyra stora nationerna: Kanada, Finland, Sverige och USA. Det är (a) de enda lagen vars trupper i princip uteslutande består av NHL-spelare (med undantag för Finlands Mikko Lehtonen) och (b) lag som redan i fjol gav oss ledtrådar kring hur de vill använda sina spelare under 4 Nations Face-Off.
En viktig brasklapp: IIHF:s truppregler skiljer sig något från 4 Nations. Vid OS 2026 tillåts lagen ta ut 25 utespelare i stället för 23 (14 forwards, åtta backar och tre målvakter). Dessutom får man matcha 20 utespelare i stället för NHL:s vanliga 18. Det innebär att lagen kan dressa en extra forward och back – eller två forwards eller två backar – och därmed använda specialister för specifika uppgifter.
Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN
KANADA – Av Matt Larkin
Målvakter
Jordan Binnington
Logan Thompson
(Extra: Darcy Kuemper)
Backpar
Devon Toews – Cale Makar
Josh Morrissey – Drew Doughty
Shea Theodore – Travis Sanheim
Colton Parayko
(Extra: Thomas Harley)
Forwards
Mark Stone – Connor McDavid – Brayden Point
Sidney Crosby – Nathan MacKinnon – Sam Reinhart
Brandon Hagel – Macklin Celebrini – Mitch Marner
Brad Marchand – Nick Suzuki – Tom Wilson
Anthony Cirelli
(Extra: Bo Horvat)
Powerplay 1
Nathan MacKinnon – Sidney Crosby – Connor McDavid
Sam Reinhart – Cale Makar
Boxplay 1
Brandon Hagel – Anthony Cirelli
Travis Sanheim – Colton Parayko
Det finns ett starkt momentum för att spela Crosby och Celebrini tillsammans efter deras kemi i VM 2025, men Crosby har också en lång och dokumenterad kemi med MacKinnon. Därför behåller jag toppsexan som avslutade – och vann – 4 Nations. Det innebär att Stone spelar i förstakedjan; jag förstår ärligt talat inte prognoser där han petas helt. Han är en elitspelare i båda riktningarna och har haft en monstersäsong i Vegas. Dessutom visade han och Point att de är McDavids optimala kedjekamrater.
Allt förändras dock om Points underkroppsskada gör att han missar turneringen. Något beslut har ännu inte fattats.
De två nedersta kedjorna känns utbytbara, men Hagel–Celebrini–Marner erbjuder både pucktransport och tvåvägsspel, medan Marchand och Wilson kan skapa fullständigt kaos i fjärdekedjan.
Jag har Cirelli som 13:e forward före Horvat. Förbundskapten Jon Cooper ska enligt uppgift ha drivit hårt för sin Tampa-spelare – och om man tar ut Cirelli är det för att använda honom i förstauppställningen i boxplay.
På backsidan har Kanada gjort flera tveksamma val, men med det material som finns kvarstår Toews–Makar som självklar duo. Morrissey och Theodore tillför rörlighet i andraparet respektive tredje, medan Parayko kan användas nästan uteslutande i boxplay som sjunde back.
Binnington har haft en svag säsong, men Kanadas ledning bryr sig uppenbarligen inte – annars hade han inte tagits ut. Det får mig att tro att han startar turneringen på meriterna från 4 Nations. Men Thompson eller Kuemper kan mycket väl ta över om Binnington svajar, precis som skedde 2002 och 2010.
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
FINLAND – Av Steven Ellis
Målvakter
Juuse Saros
Kevin Lankinen
(Extra: Ukko-Pekka Luukkonen)
Backpar
Miro Heiskanen – Rasmus Ristolainen
Esa Lindell – Niko Mikkola
Olli Määttä – Nikolas Matinpalo
Mikko Lehtonen
(Extra: Henri Jokiharju)
Forwards
Artturi Lehkonen – Sebastian Aho – Mikko Rantanen
Mikael Granlund – Roope Hintz – Kaapo Kakko
Eetu Luostarinen – Anton Lundell – Eeli Tolvanen
Teuvo Teräväinen – Oliver Kapanen – Joel Armia
Joel Kiviranta
(Extra: Erik Haula)
Powerplay 1
Sebastian Aho – Roope Hintz – Mikko Rantanen
Miro Heiskanen – Eeli Tolvanen
Boxplay 1
Anton Lundell – Eetu Luostarinen
Olli Määttä – Niko Mikkola
Finland var det svagaste laget i 4 Nations, och att förlora Aleksander Barkov redan före säsongsstarten var ett enormt avbräck. Men Finland brukar växa in i turneringar och kan få ett relativt gynnsamt spelschema i Italien.
De möter värdnationen samt ett Slovakien utan den bredd man hade 2010. Den största utmaningen blir matchen mot Sverige den 13 februari.
Finland kommer aldrig att överglänsa någon i individuell skicklighet. I stället rullar de fyra kedjor som kväver motståndaren till slut. Rantanen är den givna stjärnan framåt och lagets främsta skytt. Han har spelat med Lehkonen på flera nivåer, och de lär återförenas här.
Aho är ett självklart förstacenter, även om Barkovs frånvaro känns. Djupet är dock stabilt: Hintz är en stark andracenter, Lundell har haft en kanonsäsong i Florida och Kapanen har varit en Calder-kandidat.
Backsidan är lagets svaghet. Heiskanen kommer tillbaka efter sitt OS-genombrott 2018 och kommer att spela över 22 minuter per match. Därefter är det tunnare. Ristolainen och Mikkola bidrar med storlek, medan Lehtonen – lagets enda icke-NHL-spelare – kan få en mer offensiv roll vid behov.
Om Finland kan stjäla en match eller två på målvaktssidan är de definitivt med i kampen om en semifinalplats.
SVERIGE – Av Uffe Bodin
Målvakter
Filip Gustavsson
Jesper Wallstedt
(Extra: Jacob Markström)
Backpar
Victor Hedman – Rasmus Dahlin
Gustav Forsling – Erik Karlsson
Oliver Ekman Larsson – Rasmus Andersson
Philip Broberg
(8:e back ej fastställd)
Forwards
Jesper Bratt – Mika Zibanejad – Lucas Raymond
Filip Forsberg – Elias Pettersson – William Nylander
Adrian Kempe – Joel Eriksson Ek – Gabriel Landeskog
Rickard Rakell – Alexander Wennberg – Elias Lindholm
Pontus Holmberg
(14:e forward ej fastställd)
Powerplay 1
Adrian Kempe – Mika Zibanejad – William Nylander
Rasmus Dahlin – Lucas Raymond
Boxplay 1
Mika Zibanejad – Joel Eriksson Ek
Gustav Forsling – Rasmus Andersson
Skador, dessa förbannade skador!
I skrivande stund har Sverige flera tunga namn på skadelistan, och redan nu har vi tvingats räkna bort Jonas Brodin och (med all säkerhet) Leo Carlsson. Dessutom är det fifty/fifty om Gabriel Landeskog kommer att kunna spela i Milano. Några ersättare är ännu inte utsedda, så vi har fått jobba med det som finns att tillgå här.
Det är lätt att titta på Carlsson som det stora avbräcket, men när allt kommer omkring är Brodins frånvaro ännu mer bekymrande. Här har ni en back som är bland de bästa defensivt i hela NHL och som har en skridskoåkning som kan mäta sig med de bästa. Dessutom har han förmågan att spela på både vänster och höger sida, vilket hade varit en stor tillgång i en backuppsättning med bara två rightare.
Om vi fokuserar på spelare som faktiskt kommer att vara tillgängliga (peppar, peppar…), är det i alla fall positivt att Mika Zibanejad liknar den spelare han en gång var. Efter ett tungt fjolår har han varit ett ljus i ett annars kompakt mörker för New York Rangers. Det gör att han kommer att få en nyckelroll här. Elias Pettersson har fått ta mycket skit för sina senaste år i Vancouver, och ja, produktionen är inte vad den har varit. Inte på långa vägar. Däremot är han en spelare som jobbar stenhårt och försöker påverka spelet på andra sätt än man sett honom göra tidigare i sin karriär. Det gör att han skulle kunna användas som en match-up-center. Ja, det är kanske inte idealiskt med tanke på hur produktiv och offensivt farlig han varit, men här får vi laga efter läge.
På backsidan finns frågetecken för Victor Hedmans form efter ett långt skadeuppehåll som han väntas återvända från inom kort. Därför släpper vi fram Rasmus Dahlin som svensk toppback. Hans tid är kommen att få det stora ansvaret och vara den som sväljer mest speltid. Defensivt kommer Gustav Forsling att få bära en stor roll. Speciellt efter Brodins skada.
På målvaktssidan känns Filip Gustavsson som huvudspåret just nu. Jacob Markström har en tuff säsong med New Jersey och även om han besitter massor med rutin och erfarenhet som Gustavsson och Jesper Wallstedt inte har, är det naturligt sett till formkurva att placera honom vid sidan om.
Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN
USA – Av Anthony Trudeau
Målvakter
Connor Hellebuyck
Jeremy Swayman
(Extra: Jake Oettinger)
Backpar
Quinn Hughes – Brock Faber
Zach Werenski – Charlie McAvoy
Jake Sanderson – Jaccob Slavin
Noah Hanifin
(Extra: Jackson LaCombe)
Forwards
Brady Tkachuk – Jack Eichel – Matthew Tkachuk
Kyle Connor – Auston Matthews – Clayton Keller
Jake Guentzel – Tage Thompson – Matthew Boldy
J.T. Miller – Dylan Larkin – Brock Nelson
Jack Hughes
(Extra: Vincent Trocheck)
Powerplay 1
Matthew Tkachuk – Auston Matthews – Tage Thompson
Quinn Hughes – Jack Eichel
Boxplay 1
Dylan Larkin – J.T. Miller
Jake Sanderson – Jaccob Slavin
USA:s forwards känns mer samspelta än väntat. Tage Thompson blomstrar som center och flankeras av Guentzel och Boldy – perfekta komplement. Matthews har sett pigg ut igen, medan Keller passar naturligt i rollen som kreativ ytter.
På backsidan paras Quinn Hughes med Faber, medan Slavin, Sanderson och McAvoy väntas få de tuffaste defensiva minuterna.
I powerplay kan USA luta sig mot Hughes, Tkachuk och Eichel som serverar Matthews eller Thompson i skottlägen.
The post Backpar och kedjor – så kan toppnationerna ställa upp i OS appeared first on hockeysverige.se.