Carolina Hurricanes har spelat åtta slutspelsmatcher – Montréal Canadiens är uppe i 14. När en finalplats i Stanley Cup-slutspelet står på spel är det två lag med vitt skilda förutsättningar som drabbar samman. Kommer ringrosten att drabba Hurricanes, eller är det Canadiens som är för slitna för att utmana dem. Anthony Trudeau analyserar Eastern Conference-finalen.
Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.
LÄS ÄVEN: Förhandstext – Colorado Avalanche-Vegas Golden Knights
Fakta: Carolina Hurricanes – Montréal Canadiens
Carolina Hurricanes: Etta i Metropolitan Division, 113 poäng
* Slog ut Ottawa Senators med 4–0 i matcher i första rundan
* Slog ut Philadelphia Flyers med 4–0 i matcher i andra rundan
Montréal Canadiens: Trea i Atlantic Division, 106 poäng
* Slog ut Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher i första rundan
* Slog ut Buffalo Sabres med 4–3 i matcher i andra rundan
Spelschema: Carolina Hurricanes – Montréal Canadiens
Svenska datum och tider anges
- Match 1 – Carolina Hurricanes vs Montreal Canadiens – fredag 22 maj kl. 02.00
- Match 2 – Carolina Hurricanes vs Montreal Canadiens – söndag 24 maj kl. 01.00
- Match 3 – Montreal Canadiens vs Carolina Hurricanes – tisdag 26 maj kl. 02.00
- Match 4 – Montreal Canadiens vs Carolina Hurricanes – torsdag 28 maj kl. 02.00
- Match 5 (vid behov) – Carolina Hurricanes vs Montreal Canadiens – lördag 30 maj kl. 02.00
- Match 6 (vid behov) – Montreal Canadiens vs Carolina Hurricanes – måndag 1 juni (tid ej fastställd)
- Match 7 (vid behov) – Carolina Hurricanes vs Montreal Canadiens – onsdag 3 juni kl. 02.00
Svenskar i lagen
Carolina Hurricanes
–
Montréal Canadiens
–
Läget i lagen
Att vinna en enda runda i Stanley Cup-slutspelet – än mindre två – kräver normalt sett all möjlig dramatik, från smärtsamma uppoffringar till episka vändningar mitt under matcherna. Carolina Hurricanes är dock inget normalt lag, och det finns ingen plats för dramatik i deras dominans. Genom att svepa det unga och hungriga Philadelphia Flyers i fyra raka matcher blev Hurricanes det första laget sedan NHL införde bäst av sju-serier i första rundan 1987 att vinna sina åtta första slutspelsmatcher.
Visst har det funnits några nära ögat-ögonblick, som dubbelövertidsdramat mot Ottawa Senators tidigt i första rundan eller Flyers desperata push i match två av konferenssemifinalen. I slutändan var det dock inget annat än dödsryckningar från två defensivt starka 98-poängslag, båda tydligt byggda i bilden av Rod Brind’Amours Hurricanes – men utan förmågan att matcha Carolinas enorma tempo och presspel.
Anförda av målproduktionen från Taylor Hall, Logan Stankoven och Jackson Blake i en lysande andrakedja, K’Andre Millers genombrott på backsidan och en återuppstånden Frederik Andersen i mål känns årets Hurricanes som mer än bara ännu ett test. Framför allt eftersom Florida Panthers inte längre finns där för att förstöra festen. För första gången under någon av sina tre senaste resor till Eastern Conference-finalen går Carolina in som tydlig favorit.
Medan Hurricanes tagit sig till konferensfinalen med minsta möjliga antal matcher har motståndarna kämpat sig igenom maximala 14 matcher. Montreal Canadiens slog först ut ett rutinerat Tampa Bay Lightning på sju matcher, bara för att sedan dras in i ännu en vinna-eller-försvinna-match mot det sensationella Buffalo Sabres i andra rundan. Där blev det Alex Newhooks fladdrande handledsskott genom Ukko-Pekka Luukkonen som skickade Canadiens vidare efter förlängning.
Anmärkningsvärt nog har Canadiens legat under i en serie exakt lika länge som Carolina. Det vill säga: inte alls. Det har inte alltid varit vackert – en 8–3-förlust hemma med chans att avgöra mot Buffalo var allt annat än imponerande – men rookiemålvakten Jakub Dobes iskalla beslutsamhet och tränaren Martin St. Louis nästan övernaturliga lugn har hjälpt till att skapa en orubblig mentalitet genom hela Montreal-laget.
Frågan är om det räcker mot nästa utmaning – ett lag som sätter motståndarna under belägring redan från första nedsläpp. St. Louis har tagit Canadiens från rebuild till slutspelslag och nu till utmanare i rasande fart, men det har krävts framtida Stanley Cup-mästare för att slå ut Hurricanes i tre av deras fem senaste slutspel. Om Canadiens ska bevisa att de är NHL:s nya stormakt måste de ta sig igenom en av ligans mest etablerade.
Inbördes möten
Carolina Hurricanes: 0–3–0
Montreal Canadiens: 3–0–0
Grundserien känns mer och mer avlägsen för varje dag som går, men att svepa ett lag av Carolinas kaliber kan och bör inte ignoreras. Montreal var det enda laget i Eastern Conference som lyckades med det, och två av segrarna kom sent i mars.
Hurricanes lär dock inte lägga alltför stor vikt vid en grundserie där de förlorade trots nästan dubbelt så många målchanser tack vare en lagräddningsprocent på .750. Canadiens gjorde sju mål på Brandon Bussi på nyårsdagen, men han kommer sannolikt inte att spela i den här serien. Dessutom var den Frederik Andersen som inte kunde rädda någonting i mars inte samma målvakt som vi sett under de senaste veckorna.
Samtidigt visade New York Rangerss seriesegrar mot Carolina 2022 och 2024 att ett lag med högklassig spets och glödhett målvaktsspel faktiskt kan besegra Hurricanes även över en längre serie. Parallellerna mellan de Rangers-lagen och årets Canadiens är värda att notera.
Dobes matchvinnande insatser mot Hurricanes i marsmatcherna (.962 i räddningsprocent) ger Montreal anledning till optimism, medan Carolinas förmåga att plocka isär Canadiens i powerplay (4 av 8) kan vara ett tecken på bättre tider för en enhet som haft problem under slutspelet.
Fem bästa poängplockarna
Carolina
Taylor Hall, 12 poäng
Jackson Blake, 11 poäng
Logan Stankoven, 8 poäng
K’Andre Miller, 6 poäng
Sebastian Aho, 4 poäng
Montreal
Lane Hutson, 14 poäng
Nick Suzuki, 13 poäng
Alex Newhook, 9 poäng
Cole Caufield, 9 poäng
Juraj Slafkovsky, 9 poäng
Offensiv
Om det finns något orosmoln kring att Hall, Stankoven och Blake lyftes fram i ”Läget i serien”, så är det att Sebastian Aho, Seth Jarvis och Andrej Svetjnikov – vanligtvis lagets stora stjärnor – inte gjorde det. Aho, som lett Carolina i poängligan under åtta av de senaste nio säsongerna, får inte de lägen han är van vid (1,75 skott per match, ned från 2,47 under grundserien). Den tvåvägsskicklige Jarvis har varit ovanligt anonym utan puck. Powerforwarden Svetjnikov skjuter mycket (26 skott på mål, delad tvåa i Carolina) och tacklar mycket (32 tacklingar, delad tvåa i Carolina), men målen har uteblivit.
Mest oroande är kanske att Hurricanes stora namn – som är lika kända för att driva spelet som för sin skicklighet – förlorar kampen om de högkvalitativa målchanserna ganska tydligt som enhet (6–16).
Carolinas powerplay, som äntligen etablerade sig bland NHL:s elit under grundserien (24,9 procent, fyra i ligan), mycket tack vare stjärnförvärvet Nikolaj Ehlers (29 powerplaypoäng) och offensivt skicklige backen Shayne Gostisbehere (18 powerplaypoäng på 55 matcher), har också försvunnit ur bilden. Om förstakedjan, powerplayet – eller båda – börjar fungera igen kan ett helt okej anfall (3,00 mål per match) snabbt förvandlas tillbaka till den mästerskapsmässiga offensiv vi såg i grundserien (3,55, tvåa i NHL).
Hall och hans unga kedjekamrater har mer än väl täckt upp för Aho-kedjans tröga start och ett mediokert powerplay hittills. Halls speluppfattning från kanten och Blakes motor har hjälpt till att låsa upp Stankovens potential som målskytt (sju mål), och de underliggande siffrorna är minst lika imponerande (72,29 procent expected goals share, 4,97 xG/60). Rod Brind’Amour brukar gärna kasta om i kedjorna, men det vore svårt att motivera att splittra en formation som fullständigt kört över motståndet vid spel fem mot fem (9–0 i mål med kedjan på isen).
Till skillnad från Hurricanes är Montreals sektion över ”Topp 5 i poängligan” fylld av lagets bästa spelare. Ändå har Canadiens förstakedja haft sina egna problem. Den 101-poängsproducerande lagkaptenen Nick Suzuki, Rocket Richard-tvåan Cole Caufield och tidigare förstavalet Juraj Slafkovsky räddade upp sin produktion genom att fullständigt köra över Buffalos övermatchade boxplay (30,8 procents effektivitet), men tillsammans har de bara gjort tre mål i spel fem mot fem och står dessutom på en brutal sammanlagd minusstatistik på -20. Mot Carolinas boxplay (95 procent), som förödmjukade både Philadelphias ligasämsta powerplay och Ottawas topp tio-enhet, måste Montreals stora stjärnor producera i spel fem mot fem om säsongen ska leva vidare.
Medan Hurricanes täckte upp för sina stjärnors långsamma start genom en glödhet andrakedja redan från början, tog det Martin St. Louis en hel runda att hitta sin egen vinnande mittensexa. Det var värt väntan. Tvåvägscentern Jake Evans, Calder Trophy-tvåan Ivan Demidov och den tvåfaldige match sju-hjälten Alex Newhook gjorde tillsammans tio mål och 20 poäng mot Buffalo samtidigt som de vann målchansmatchen med klara 39–23. Newhooks kyla i avgörande lägen (fem mål) blev den stora berättelsen mot Buffalo, men den nya kedjans förmåga att få igång Demidov – som haft det tungt under sin unga slutspelskarriär – kan visa sig minst lika viktig.
Det täcker forwardsdelen, men vi får inte glömma Canadiens poängkung: backgeniet Lane Hutson. Den lille backens magiska puckhantering har hjälpt honom att samla ihop sju assists i Montreals imponerande powerplay. I spel fem mot fem har dock Canadiens förmåga att skapa målchanser med Hutson på isen sjunkit markant i slutspelshockeyns trånga och fysiska spel (2,62 xG/60, ned från 3,05 under grundserien). Och det lär inte bli enklare mot ligans mest kvävande forecheck.
Defensiv
Det kommer inte som någon överraskning att Carolina Hurricanes dominerar territoriellt under Rod Brind’Amour-eran. Tack vare en obeveklig femmannaforecheck ledd av den rutinerade lagkaptenen Jordan Staal och hans högra hand Jordan Martinook, samt en backuppsättning som ofta hindrar motståndarna från att ens ta sig in i offensiv zon, har Hurricanes legat under i matcher i mindre än 56 minuter under hela slutspelet – och det kom i match två mot Philadelphia Flyers.
Jaccob Slavin är som vanligt lagets defensiva samvete på backsidan. Trots att han spelade sparsamt under grundserien på grund av två längre skadefrånvaror är NHL:s mest respekterade defensiva back tillbaka och använder återigen sin elitklubba och sitt hockey-IQ för att stoppa anfall, slå bort puckar ur luften och ibland till och med rädda puckar på mållinjen. Slavins partner Jalen Chatfield, en snabb och pålitlig högerfattad back, har spelat sig hela vägen upp i Brind’Amours hierarki genom att vinna varenda svår matchup tränaren kastat åt hans håll genom åren.
Med Slavin och Chatfield (2,35 xGA/60 som backpar) på plats för de tuffaste uppgifterna har K’Andre Miller och Sean Walker fullständigt kört över motståndet (7–1 i mål med dem på isen) i andraparet tack vare fantastisk förmåga att täcka upp för varandra och stark pucktransport. Miller har i synnerhet varit en av slutspelets stora genombrottsspelare. Den storvuxne backen börjar äntligen få utdelning på den enorma potential han visade redan under sina tidiga år i New York Rangers. Hans rörlighet och klubbarbete passar perfekt in i Hurricanes aggressiva försvarsspel i neutral zon.
Där defensiven utgör kärnan i Carolinas identitet som lag verkade konceptet stundtals ganska abstrakt för Montreal Canadiens mot Buffalo Sabres. Selke-favoriten Nick Suzuki (3,61 xGA/60) och veteranen Phillip Danault (4,53) tillbringade stora delar av serien under vattenytan. Det nominella shutdown-paret med Québec-backarna Mike Matheson och Alexandre Carrier, som blev fullständigt överkörda av Tampa Bay Lightning i sju matcher i första rundan (17–54 i målchanser), klarade sig inte mycket bättre här heller (3,91).
Trots Matheson och Carriers fortsatta problem med att driva spelet har Martin St. Louis fortsatt att para ihop sina två bästa pucktransportörer, Lane Hutson och Noah Dobson, där Dobson tillbringade stora delar av grundserien bredvid Matheson. Hutson och Dobson har varit inne på mängder av målchanser – både framåt (27,96 per 60 minuter) och bakåt (31,64).
Kaiden Guhle, som en gång betraktades som Canadiens främste shutdown-back, har växlat mellan att spela med Hutson, Dobson, Carrier och den sparsamt använda hårdingen Arber Xhekaj, samtidigt som han haft svårt att hitta kemi med någon av dem. Att Xhekaj delar ledningen bland kvarvarande spelare i antalet tvåminutersutvisningar (9), trots en genomsnittlig istid på bara 8:06, känns nästan som en inbjudan för Carolina att lösa sina powerplayproblem på Canadiens bekostnad. Att Montreals defensiva struktur saknar sammanhållning har inte vägt tyngre än deras offensiva effektivitet genom två rundor, men sprickorna i rustningen är skrämmande tydliga.
Målvaktsspel
”Rod the Bod” måste känna sig ganska rättfärdigad i sin tro på Frederik Andersen. ”Ole Freddy” har varit nästintill oslagbar (1,12 i insläppta mål per match, 95,0 i räddningsprocent) genom två rundor, även när Hurricanes aggressiva forecheck lämnat laget sårbart för spelvändningar och numerära överlägen (94,6 i räddningsprocent på farliga målchanser). Den rådande teorin kring varför den skadebenägne Andersen – som inte spelat fler än 35 matcher under en säsong sedan 2022 – brukar tappa ju längre slutspelet går (86,2 i räddningsprocent efter åttonde slutspelsmatchen med Carolina) är att kroppen inte klarar belastningen av alla matcher i rad.
Nu när hans – och lagkamraternas – dominans gett Andersen minst en veckas vila inför både andra och tredje rundan, kan ”The Great Dane” hålla ihop spelet tillräckligt länge för att hjälpa Carolina tillbaka till Stanley Cup-finalen, exakt 20 år efter klubbens senaste finalframträdande? Om inte, så är Brandon Bussi ännu mer utvilad. Den oväntade 31-matchersvinnaren var briljant innan slitaget från hans första NHL-säsong hann ikapp honom efter uppehållet.
Andersens återuppståndelse är dock, som bäst, den näst mest omtalade målvaktshistorien i slutspelet. Förstaplatsen tillhör förstås Jakub Dobes. Precis när det såg ut som att rookien förvandlats till en pumpa efter att Sabres gjort sex mål på honom i match sex, höjde Dobes sig när allt stod på spel och räddade 37 av 39 skott – inklusive 19 av 20 från högfarliga områden. Snacka om nerver av stål.
Dobes andra matchvinnande prestation på två rundor höjde hans räddningsprocent i slutspelet till 91,0 – en siffra som egentligen inte borde vara möjlig med tanke på hur Canadiens försvarsspel sett ut. Antalet skott Dobes kommer att ställas inför mot Hurricanes kan bli enormt med tanke på skillnaden mellan lagen i puckkontroll, men hans aggressiva positionering och atletiska räddningar har redan hjälpt honom att stoppa två topp fem-anfall i ligan. Vad är väl ännu ett?
Skador
Aleksandr Nikisjin hann återhämta sig från hjärnskakningen han ådrog sig mot Ottawa Senators i tid till match tre mot Philadelphia Flyers, vilket innebär att Carolina Hurricanes går in i serien mot Montreal Canadiens utan några egentliga skadeproblem. Det gamla uttrycket att ”alla spelar skadade vid den här tiden på året” kanske inte ens gäller Carolina när pucken släpps i match ett. Hurricanes svepning av Flyers och den intensiva sju matchers-serien på andra sidan slutspelsträdet har gett Carolina hela tolv dagars vila – ett slutspelsrekord.
Trots att Canadiens spelat nästan dubbelt så mycket hockey som Carolina och sannolikt bär med sig betydligt fler blåmärken och småskador in i Eastern Conference-finalen kommer även Montreal in med ett i stort sett skadefritt lag. Patrik Laine står fortfarande på skadelistan men har varit utanför lagets planer i flera månader. Den duglige tredjeparbacken Jayden Struble och veteranforwarden Brendan Gallagher var båda bland spelarna på läktaren under måndagens match sju, vilket innebär att Martin St. Louis har alternativ om någon skada skulle uppstå.
Mentala faktorer
Både Rod Brind’Amour och Carolinas supportrar har tröttnat på påståendet att ett lag som varit så här bra så länge bara kan betrakta en säsong som framgångsrik om man vinner Stanley Cup – eller åtminstone kommer väldigt nära. De 26 andra lagen och fanbaserna som inte fått uppleva mästerskapsframgångar under samma period hade gjort vad som helst för det Hurricanes byggt upp. Samtidigt, hur bra Carolina än varit sedan deras tidigare lagkapten tog över bakom bänken, har laget faktiskt inte varit särskilt nära. Under Brind’Amour-eran har Hurricanes bara vunnit en enda match i konferensfinalen på tre försök.
Vill man slippa ytterligare tolv månader av att förklara att sju raka säsonger med 100 poäng och slutspelssegrar faktiskt inte är så illa? Då måste man vinna – och vinna stort – mot ett ungt lag som egentligen inte skulle ha tagit sig så här långt. Att resten av hockeyvärlden ser detta som en relativt enkel uppgift understryker bara att all press ligger på Carolina att ta nästa steg, oavsett vad Brind’Amour eller någon annan säger.
För Canadiens kan de där immateriella faktorerna som ofta hånas i dagens analytiska hockeyvärld faktiskt vara lagets största fördel. Det här är den yngsta truppen att nå så här långt sedan Montreal Canadiens 1993, och efter två raka segrar i match sju måste laget känna sig oslagbart. Till och med ”veteranerna” Cole Caufield och Nick Suzuki – som vann en tredje slutspelsrunda 2021 – är bara i mitten av 20-årsåldern, och det finns inget bättre botemedel mot nervositet än ungdomlig entusiasm.
Oavsett om Canadiens verkligen är redo för ett lag av Hurricanes kaliber eller inte kommer de åtminstone gå in i serien utan några egentliga förväntningar och utan att tyngas av stundens allvar.
X-faktor
Den har kanske inte samma mytiska aura som gamla Forum, men Bell Centre är en kokande gryta där ljudnivån når seismiska nivåer redan innan lagen ens hunnit lämna spelargången. Det gäller vilken tisdag som helst i november – och ännu mer vid den här tiden på året. Därför är det märkligt att Canadiens bara vunnit två av sex hemmamatcher hittills i slutspelet, och ännu märkligare att laget ändå tagit sig så här långt.
Lenovo Center kanske inte får samma respekt som vissa arenor i större hockeymarknader, men dess högljudda fans, tvivelaktiga DJ-musik och ökända bortalagsomklädningsrum gör arenan till en brutal plats att spela på för gästande lag. Visst har ”Lenny” tappat lite av sin skräckinjagande status efter tidigare misslyckanden i Eastern Conference-finalerna, men Hurricanes facit på 33–16 på hemmais sedan 2019 är alldeles för imponerande för att avfärdas som en statistisk slump.
Canadiens måste förvandla sin galna hemmapublik till segrar om resan mot Stanley Cup nummer 25 ska fortsätta. Lagets starka bortaspel hittills vittnar om mental styrka och motståndskraft, men att behöva vinna tre eller fyra matcher i Carolina skulle sätta Montreal i ett väldigt svårt läge med tanke på alla andra faktorer som talar emot dem.
Prognos
Om ett lag fullt av unga spelare som precis tagit sig igenom två raka sju matchers-serier ställs mot en välutvilad stormakt med något att bevisa låter som en ojämn kamp, så är det för att det faktiskt är det. Hurricanes öppnade dörren tillräckligt många gånger mot Flyers för att ett lag med målskyttar som Montreals ska kunna straffa dem under en enskild kväll. Men Carolinas enorma övertag i spelkontroll gör detta till en matchup mellan ett lag med fantastiska individer och ett fantastiskt lag. Sådana serier brukar bara sluta på ett sätt.
Carolina Hurricanes vinner med 4–1 i matcher.
The post De utvilade mot de slitna – de rostiga mot de uppvarvade appeared first on hockeysverige.se.