Topp-100: Så rankas svenskarna inför NHL-draften

NHL-draften 2026 är en månad bort. Då är Steven Ellis tillbaka med en ranking över de hundra största talangerna inför den stora talangfesten i Buffalo. Det är en lista som innehåller 14 svenskar – varav fem i första rundan.

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.

Vi är äntligen nästan framme vid slutskedet.

2026 års NHL-draft äger rum om knappt en månad i Buffalo, där fler än 200 spelare hoppas få höra sina namn ropas upp och få sina drömmar uppfyllda. Den enda riktiga hockeyn som återstår att spela är de sista dagarna av herrarnas VM samt Memorial Cup, där en handfull av talangerna nedan just nu deltar i någon av de två turneringarna. Dessutom väntar NHL Draft Combine, som också hålls i Buffalo med start nästa vecka.

I går inledde vi en månad av daglig bevakning inför NHL-draften 2026 med en uppdaterad rankinglista. Den slutgiltiga rankingen publiceras en vecka före draften den 26 juni. Fram till dess kommer ni att få se listor baserade på positioner, profiler på namnkunniga spelare, mock drafts och mycket mer.

Det är en spännande tid för supportrar som hoppas att deras lag ska slå till ordentligt i sommar. Så låt oss börja med Daily Faceoffs uppdaterade topp 100-lista:

1. Gavin McKenna, VF (Penn State University, NCAA)

Trots att Ivar Stenberg har varit upptagen med VM är McKenna fortfarande min etta. McKenna avslutade sin första collegessäsong med 15 mål och 51 poäng på bara 35 matcher. Hans spel under andra halvan av säsongen var så dominant som vi sett från nästan vilken NCAA-spelare som helst. De tidiga farhågorna kring hans poängproduktion krossades alltså fullständigt mot slutet av säsongen. Visst, en match med åtta poäng mot Ohio State blåste upp statistiken, men han var stundtals fullständigt dominant i Penn State efter JVM. McKenna är den mest spännande spelaren i den här draftklassen, utan tvekan. Han är skicklig, han läser spelet på en verkligt matchavgörande nivå och spelar med stort självförtroende. Ge honom en pålitlig tvåvägscenter att spela med och han kommer att bli en stjärna.

2. Ivar Stenberg, VF (Frölunda, SHL)

Stenbergs lägstanivå är väldigt, väldigt hög, och det har han bevisat i VM. Stenberg har i princip inga svagheter i sitt spel. Han är dynamisk med pucken, har ett livsfarligt skott och visar upp hockey-IQ på högsta nivå. Även om poängproduktionen mattades av något mot slutet stod han ändå för en av de mest imponerande U19-säsongerna i modern SHL-historia och var dessutom lysande i VM. Lägg till ett fantastiskt guldäventyr med Sverige i JVM till meritlistan och hans kompletta profil blir omöjlig att ignorera. Även om hans offensiva tak kanske inte når McKennas rena målproduktion behöver lag som söker en dominant hörnsten över hela isen inte leta längre. Realistiskt sett borde han inte falla längre än till andravalet, men lagens behov kan förändra det.

3. Chase Reid, B (Soo Greyhounds, OHL)

De flesta scouter har Reid som den första backen att väljas. Han var utmärkt i JVM, stack ut i OHL USA Prospects Challenge och spelar med lika stort självförtroende som någon annan back du kan hitta. Han är en fantastisk skridskoåkare, har en stabil kropp på 188 centimeter och är ständigt involverad över hela isen. Några scouter har nämnt Reid som ett legitimt förstaval tack vare hans enastående puckskicklighet och tävlingsinstinkt. Man kan argumentera för att OHL inte är lika stark som tidigare eftersom äldre spelare gått till NCAA tidigare. Är han verkligen en toppback? Eller snarare en nummer två- eller treback? Det är något scouterna – och framför allt San Jose Sharks – måste avgöra.

4. Caleb Malhotra, C (Brantford Bulldogs, OHL)

Malhotras stabila och intelligenta tvåvägsspel har gjort honom till den främsta centern i den här draftklassen. Även om det inte är det djupaste året på centersidan projiceras han tryggt som ett framtida topp sex-hot. Han var en drivande kraft bakom Brantfords framgångar den här säsongen, vilket bland annat visades under lagets dominanta fyramatcherssvepning mot Sudbury. Han tävlar skoningslöst över hela isen, kväver motståndarna och tar bort deras tid och ytor. Den stora frågan bland scouterna? Om han har den dynamiska speldrivande förmågan som krävs för att bli en offensiv skillnadsspelare i NHL.

5. Keaton Verhoeff, B (University of North Dakota, NCAA)

Verhoeff gick från WHL till NCAA i år, vilket var bra för hans utveckling. Han producerade stabila siffror samtidigt som han spelade topp fyra-minuter i ett av collegeligans bästa lag. Verhoeff täcker enorma ytor med sina 193 centimeter och är villig att tackla hårt samtidigt som han kan slå många högklassiga passningar i offensiv zon. Scouter önskar dock att han hade lite mer fart för att bli en verklig topparback, men det finns fortfarande tid att utveckla det. Jag lägger också till detta: ja, hans Frozen Four-insats var inte särskilt bra och jag ville se mer av honom i U18-VM. Men potentialen är fortfarande skyhög för en så ung spelare. Jag uppskattar att han gick till college tidigt och jag tror att han kommer att känna sig betydligt mer bekväm nästa år.

6. Carson Carels, B (Prince George Cougars, WHL)

Folk har sovit på Carels i år, vilket är ett enormt misstag. Han var en av de bästa unga backarna i CHL och scouterna älskar honom. Carels tar med sig samma tunga arbetsmentalitet som han och familjen använder på gården direkt ut på isen. När man kombinerar hans elitmässiga defensiva spelförståelse, sömlösa tvåvägsspel, fysiska spelstil och hockey-IQ långt utöver det vanliga får man en verkligt högklassig backtalang. Han visade glimtar av sin potential under JVM och har alla verktyg som krävs för att en dag bli en topparback. Jag skulle kunna se Carels bli den första backen som väljs.

7. Viggo Björck, C (Djurgården, SHL)

Björck saknar definitivt den storlek som lag vill ha hos en center. Men det har inte bromsat honom – han är fullständigt orädd. Han har ännu inte hittat en spelare han varit rädd för att möta i den här turneringen. Vi har sett honom vinna närkamper mot spelare som Stanley Cup-mästaren Ryan O’Reilly (185 centimeter, 98 kilo), David Tomášek (188 centimeter, 95 kilo) och till och med det 203 centimeter långa danska monstret Malte Setkov. Det är som att se en yngre Zach Benson. Björcks skott är otroligt svårläst, särskilt i powerplay. Han ger målvakten väldigt lite att arbeta med – och det är för att han inte behöver mer. Snabb, träffsäker och alltid på en farlig yta.

8. Alberts Šmits, B (EHC München, DEL)

Šmits var en stor del av Lettlands JVM- och OS-lag den här säsongen. Den 191 centimeter långe backen rör sig bra för sin storlek och skapar mycket med pucken. Det är alltid trevligt att se en 18-åring som spelar med stort självförtroende i powerplay. Han har dessutom mycket erfarenhet från seniorhockey, vilket bland annat syntes under en stark första halva med Jukurit i finska Liiga. Han lånades sedan ut till München för att avsluta säsongen och har nyligen dominerat i slutspelet efter att hans istid stabiliserats kring 17–18 minuter per match. Jag gillar verkligen, verkligen Šmits spel.

9. Daxon Rudolph, B (Prince Albert Raiders, WHL)

Rudolphs hockeysinne är väldigt imponerande. Han försöker inte göra mer än han klarar av och tvingar inte fram spel bara för sakens skull. I stället spelar han efter sina styrkor, och de är ganska många. Han har ett stenhårt skott, slår fantastiska förstapass och kan sätta spelare på plats fysiskt. Rudolphs tvåvägsspel är spännande, liksom hans förmåga att gång på gång ta sig ur svåra situationer både med och utan puck. Rudolph avslutade WHL-slutspelet med fantastiska siffror, även om scouter fortfarande är lite oroliga över att han är för passiv i egen zon. Jag tror att vi sannolikt pratar om en framtida topp fyra-back som kan styra ett powerplay.

10. Wyatt Cullen, VF (USNTDP)

Vissa scouter tror att Cullen faktiskt har potential att gå topp fem. Han var USA:s bästa spelare genom hela U18-VM tack vare sitt hockeysinne på högsta nivå och sin förmåga att få hela det amerikanska anfallsspelet att fungera. Hans puckhantering – både som skytt och passningsläggare – är remarkabel. Cullen är en högklassig skridskoåkare som verkade hitta ytterligare en växel när han väl kom upp i fart den här säsongen. Cullen är ett konstant målhot eftersom han hela tiden söker passningsvägar, men han har också den snabba fotarbetet och sidledsrörligheten som krävs för att ta sig förbi de flesta motståndare och skapa farliga lägen. Få spelare har stigit så mycket i rankingen de senaste månaderna som Cullen, och du bör hoppa på hajptåget om du gillar spelare man kan lita på.

11. Tynan Lawrence, C (Boston University, NCAA)

Lawrence är en av de smartaste forwardsen i draftklassen. Han läser öppna ytor exceptionellt bra och hittar konsekvent rätt passningar genom trafiken. Lawrence är inte enorm med sina 183 centimeter och 84 kilo, men han spelar med mycket kraft. Han spelar ett stabilt tvåvägsspel och besitter dessutom enorm energi. Om du inte rör dig tillräckligt snabbt kommer Lawrence att kasta sig över dig direkt och få dig att betala för det. Ingen kommer att missta honom för en raket på skridskorna. Men Lawrence är en mycket kompetent skridskoåkare som inte borde ha några problem att anpassa sig till NHL på den punkten. All missad tid och ligabytet mitt under säsongen hjälpte inte hans ranking. Vi får se om han hittar tillbaka till sitt spel på BU nästa år.

12. Ryan Lin, B (Vancouver Giants, WHL)

Trots sin mindre kroppshydda sticker Lin ut som en av de mest naturligt skickliga backarna i den här klassen. Beslutsfattande på hög nivå i kombination med explosiv skridskoåkning gör honom till en enmansmaskin i spelvändningarna, vilket förklarar hans genomgående dominanta siffror i puckinnehav. Hans dynamiska potential gör honom till en möjlig publikfavorit på nästa nivå. Scouter är villiga att bortse från hans storlek eftersom han konsekvent styr matchtempot genom att sällan tappa pucken. Hans rena undvikandeförmåga begränsar tiden han behöver försvara. Han är dessutom mer än kapabel att hålla stånd i egen zon.

13. Alexander Command, C (Örebro, Sverige U20)

Command är inte flashig, men han har alla egenskaper som krävs för att bli en pålitlig center för alla situationer i NHL. Hans lägstanivå är väldigt hög – han passar in i en spelartyp som ofta lyckas. Han är en smart och stabil tvåvägscenter som gör alla runt omkring sig bättre. Han verkar inte ha många svaga byten, och det beror också på att han är effektiv utan puck. Command kan bidra offensivt, men han kommer också vinna tekningar, blockera skott och göra saker med ett tydligt syfte. Jag har gillat honom internationellt och han har spelat väldigt bra mot spelare i sin egen ålder. Jag tror att han snarare blir en andra- eller tredjekedjecenter i NHL, men en som inte borde ha några större problem att vara effektiv.

14. Ethan Belchetz, VF (Windsor Spitfires, OHL)

Belchetz säsong tog slut redan i mars efter att han brutit vänstra nyckelbenet. Han hade verkligen börjat klättra på rankinglistorna till den punkt där det kändes som att han skulle bli ett topp tio-val. Belchetz har aldrig saknat självförtroende – och man måste ha enormt mycket av det när man är som den tasmanska djävulen på skridskor. Han spelar med sådan kraft att han kan köra rakt genom mitten av isen med liten hänsyn till mänskligt liv. Skadan var dock inte den enda orsaken till att han föll i rankingen – vissa scouter oroar sig över att han inte har några verkliga spetskvaliteter bortom sin storlek.

15. Malte Gustafsson, B (HV71, Sverige U20)

Om lagen letar efter en back med större kroppshydda kan Gustafsson gå högre. Jag är bara inte helt övertygad om att han är mer än en stor kropp. Gustafsson är en 193 centimeter lång back som spelade bra i SHL, trots att det inte syntes särskilt mycket i poängprotokollet. Hans skridskoåkning är bra för storleken, vilket gör att han kan spela ett väldigt rörligt spel. Gustafsson har sällan problem att få ut pucken ur egen zon. Jag tycker också att han visade lite mer kreativitet med pucken mot slutet av året än vad vi först trodde, särskilt i U18-VM. Kombinera det med att han är en av de mest tävlingsinriktade backarna i draften och jag kan se ett lag välja honom topp tio.

16. Liam Ruck, HF (Medicine Hat Tigers, WHL)

Medicine Hat tappade mycket offensiv när bland andra Gavin McKenna och Cayden Lindstrom lämnade, men Ruck täckte upp för det. Han älskar att skjuta från alla möjliga positioner och gör ett utmärkt jobb med att få pucken dit den behöver vara. Han ledde alla draftaktuella spelare med 45 mål, vilket räckte till sjunde plats i landet. Ruck är extremt farlig runt målet med flera olika högklassiga avslut i sin arsenal. Hans kemi med tvillingbrodern Markus syntes direkt från start. Det känns som att det kommer bli svårt att välja båda tillsammans utan någon märklig bytesmagi – det är nackdelen med deras otroliga andra halva av säsongen.

17. Oscar Hemming, VF (Boston College, NCAA)

Efter att ha missat första halvan av säsongen på grund av en kontraktstvist med sin finska klubb kom Hemming ut flygande i Boston College. Han noterades för två assist redan i sin andra match och hade till och med en fin svit på fyra poäng över tre matcher. Men efter att bara ha gjort två poäng på sina sista elva matcher blev avslutningen tuff för en spelare som många scouter fortfarande gillar väldigt mycket. När han är som bäst är den 193 centimeter långe forwarden ett fullständigt monster som kan slå dig med storlek, fart och skicklighet. Den råa potentialen finns där, men han tvingades jaga ikapp mycket förlorad tid. Jag tror att ett helt år på college kommer göra underverk för honom och jag ser fortfarande potential för en topp sex-roll.

18. Adam Novotný, VF (Peterborough Petes, OHL)

Novotný är en robust och tungt spelande forward med ett bra skottavslut. Även om hans brist på ren poängproduktion i JVM initialt var överraskande var den underliggande processen lysande; han tog sig konsekvent in i högfarliga ytor och skapade kvalitativa målchanser. Eventuella frågetecken kring övergången till nordamerikansk is försvann snabbt under en rookiesäsong med 30 mål, där han enkelt ledde Peterboroughs offensiv. Kombinerar man den offensiva drivkraften med ett mycket engagerat och ansvarsfullt tvåvägsspel projiceras han starkt som en kraftfull topp sex-forward i NHL – någon som snarare ligger i spannet 40–50 poäng per säsong.

19. Nikita Klepov, HF (Saginaw Spirit, OHL)

Lagen älskar produktiva yttrar, och Klepov uppfyller alla krav. Den förväntade förstarundaspelaren är en fantastisk playmaker och kanske en av de bästa i CHL. Men han är också en stark avslutare och var inte långt ifrån att nå 40-poängsgränsen. Det var överraskande med tanke på att han bara gjorde 31 poäng i USHL året innan. Michigan State University-spelaren spelar med mycket finess, men han är också fysiskt stark. Han är bara en okej skridskoåkare, men Klepov lär ändå gå högt eftersom magi tenderar att uppstå när han har kontroll över pucken i anfallsspelet.

20. Elton Hermansson, HF (Modo, Sverige U20)

Hermansson älskar att skapa offensiv. Han producerade stabila siffror i den näst högsta svenska ligan den här säsongen och gjorde mål i ett tempo motsvarande ett mål per match med U18-landslaget. Ur ett offensivt perspektiv finns det mycket att gilla, särskilt i powerplay. Hans spel utan puck har förbättrats under de senaste månaderna. Samtidigt känns det fortfarande som att han inte påverkar spelet tillräckligt mycket när han inte öser skott mot mål. Jag vill se mer aggressivitet när han attackerar motståndare för att återerövra pucken. Den goda nyheten: han är bäst på det svåraste som finns i hockey – att göra mål.

21. J.P. Hurlbert, VF (Kamloops Blazers, WHL)

Ingen rookie i CHL var lika dödlig som Hurlbert, som noterades för 42 mål och 97 poäng med Kamloops. Han är en exceptionellt skicklig forward som vid ett tillfälle låg så långt före i WHL:s poängliga att ingen annan ens befann sig i samma postnummerområde. Michigan University-spelaren har ett fantastiskt direktskott som han regelbundet avlossar i powerplay. Han är dessutom en exceptionellt smart pucktransportör som har väldigt små problem att få pucken dit den behöver vara mot spelare i sin egen ålder. Mina två frågetecken inför säsongen – hans spel utan puck och bristen på toppfart – kvarstår. Men totalt sett är han ett säkert kort för första rundan.

22. Mathis Preston, HF (Vancouver Giants, WHL)

Preston sågs en gång som ett möjligt topp tio-val, men under säsongen lämnade han scouterna med en känsla av att vilja se mer. De blev dock förälskade igen under U18-VM, där han var en av Kanadas bästa spelare i varje match. Han är en obestridligt talangfull spelare som kan bli ett topp sex-hot längre fram. Preston har ett remarkabelt skott och tvekar sällan att avlossa pucken från slottet direkt in i nät. Det är NHL-mässigt redan nu – något väldigt få 17–18-åringar kan säga. Preston hittar konsekvent öppna ytor, men han kan också skapa dem själv med sin skridskoåkning. Han är snabb, kan stanna och starta på en femöring och kan ofta åka sig ur farliga situationer.

23. Ilja Morozov, C (Miami University, NCAA)

Trots att han var den yngsta spelaren i collegehockeyn spelade Morozov med en mognad som gjorde honom väldigt värdefull för Miami den här säsongen. Med sina 191 centimeter och drygt 91 kilo är han en imponerande center som kontrollerar mitten av isen. Han lyckades producera mycket respektabla siffror trots att han spelade i ett lag utan särskilt mycket offensiv spets. Han slår ofta självsäkra passningar genom tät trafik. Även om hans offensiva tak kanske inte får publiken att resa sig ur stolarna gör Morozovs mogna spel utan puck och projektionsvänliga profil som kraftcenter honom till en mycket intressant talang.

24. Markus Ruck, C (Medicine Hat Tigers, WHL)

Markus tvillingbror Liam får det mesta av kärleken från scouterna tack vare sin speldrivande förmåga och sitt målskytte. Men Markus är en speciell playmaker – han arbetar hårdare än nästan någon annan du hittar i juniorhockeyn. Han älskar att göra grovjobbet för att skapa målchanser, oavsett vem han försöker hitta på isen. Ruck har uppenbar kemi med sin bror men kan också briljera på egen hand. Min största oro var hur lite han påverkade spelet i slutspelet – han blev bortknuffad alldeles för ofta för min smak och han har inte den där toppfarten för att bara blåsa förbi motståndare. Jag skulle vilja se bröderna spela åtskilda, men den råa talangen finns definitivt där.

25. Jegor Sjilov, C (Victoriaville Tigres, QMJHL)

Sjilov var en av QMJHL:s mest produktiva offensiva kreatörer den här säsongen. Tigres slutade näst sist i Western Conference och blev till slut utslagna i fyra matcher i slutspelet. Men Sjilov avslutade säsongen med 32 mål och 82 poäng samtidigt som han visade omedelbar kemi med den ryske drafttalangen Aleksej Vlasov (80 poäng). Ingen annan var ens nära att nå 50 poäng, så Sjilov var exceptionellt viktig. Han dominerar puckspelet och är så skicklig som någon du hittar i CHL. Talangen saknas verkligen inte – men han kan bli stående och titta på pucken alldeles för ofta och saknar helt enkelt tempot för att blomstra på nästa nivå. Det kommer att vara en stor diskussionspunkt för scouterna i år.

26. Oliver Suvanto, C (Tappara, Finland U20)

Suvanto tillbringade större delen av säsongen med att spela mot män i Tappara, där han visat att han kan spela ett pålitligt tvåvägsspel. Jag hoppades få se mer offensiv från honom mot juniormotstånd, särskilt i U18-VM. Jag gillar verkligen hans spel utan puck och jag tyckte att han såg stabil ut i JVM i flera olika roller. Det finns stunder då han är den klart bästa spelaren på isen, men det hände inte tillräckligt ofta och han har inte den offensiva talangen som antyder att han är något mer än en bottom six-spelare i nuläget.

27. Tommy Bleyl, B (Moncton Wildcats, QMJHL)

Bleyl känns som den typen av spelare som allmänheten gillar betydligt mer än NHL Central Scouting gör. Personligen finns det mycket att gilla. Han är en mycket skicklig tvåvägsback som kom från ingenstans och gjorde 81 poäng som rookie i QMJHL. Han är exceptionellt kreativ, åker skridskor väldigt bra och låter sig inte påverkas av större motståndare. Bleyl spelar lugnt och samlat defensivt samtidigt som han konsekvent tar sig in i målområden i offensiv zon. Just nu behöver han bli starkare – han blir bortflyttad alldeles för ofta, särskilt framför mål. Men hans rörlighet och råa hockeysinne finns definitivt där. Jag är nyfiken på att se om han kan fortsätta producera poäng på Michigan State.

28. Maddox Dagenais, C (Quebec Remparts, QMJHL)

Dagenais har haft ett starkt slutspel med Quebec, vilket definitivt kommer hjälpa hans draftstatus. Sonen till tidigare NHL-spelaren Pierre Dagenais lyckades göra en poäng per match på 62 framträdanden med Quebec samtidigt som han ofta ledde lagets offensiva anfall. Han har en NHL-mässig kropp med sina 193 centimeter och 89 kilo, och han är extremt pålitlig över hela isen. Dagenais är inte flashig, men han är smart, verktygslådan är välfylld och han spelar med mycket kraft. I vissa stunder kan han dominera pucken bättre än de flesta andra stora forwards i den här draftklassen. Dagenais hockey-IQ är imponerande och han är en bra skridskoåkare för sin storlek. Jag tror att han kan bli en bra middle six-spelare.

29. Xavier Villeneuve, B (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)

Bara för att Villeneuve kommer väljas senare på grund av sin mindre kropp på 180 centimeter betyder det inte att jag inte gillar honom. Villeneuve var en av de bästa backarna i U18-VM 2025 och hjälpte Kanada till guldet. Han gjorde 62 poäng i QMJHL förra säsongen och hade passerat det i år om han inte missat omkring 25 matcher på grund av skada. Villeneuve kan driva spelet från blålinjen och är lika bra som någon annan i draftklassen i powerplay. Jag älskade särskilt hans spel i CHL USA Prospects Challenge – det kändes som att han spelade med enormt självförtroende. Kommer han kunna försvara tillräckligt bra på nästa nivå? Lin är en mer komplett mindre back, och jag vet att scouter är oroliga över Villeneuves potential i egen zon.

30. Ryan Roobroeck, VF (Niagara IceDogs, OHL)

Roobroecks kombination av storlek (193 centimeter, 98 kilo) och målsinne (99 mål på 176 grundseriematcher över tre år) gör honom otroligt intressant. Vid ett tillfälle kändes han dessutom som ett säkert topp tio-val. Man hittar inte många forwards som kan kontrollera ett anfall på det sätt han kan när han är som bäst, särskilt efter att ha producerat på hög nivå under större delen av karriären. Men för en spelare av hans storlek saknar han ofta den intensitet som krävs för att bli en verklig skillnadsspelare. Få spelare med Roobroecks talangnivå somnar till så ofta i spelet, och det är synd. Åtminstone borde Roobroeck kunna vara väldigt effektiv i powerplay, och han är bra framför mål. Men scouterna oroar sig över hans arbetsinsats på isen, vilket är anledningen till att han fallit till den här placeringen. Oavsett tycker jag fortfarande att det finns betydande potential här.

31. Jack Hextall, C (Youngstown Phantoms, USHL)

Hextall stod för flerpoängsmatcher i nästan varje match jag såg honom spela i år, både internationellt och med Youngstown. Dominanta prestationer var inget ovanligt, och han visade upp en dynamisk verktygslåda tillsammans med en outtröttlig motor. Det är det jag älskar med hans spel – han kommer inte bli en högproducerande spelare i NHL, men han kan fylla många olika roller och samtidigt vara effektiv. Han har ett bra skott, men han är ännu bättre som framspelare. I powerplay slösar han inte mycket tid innan han skickar puckar förbi målvakterna. Jag tycker också att han blev bättre fysiskt ju längre säsongen gick. Jag tror att han kommer bli en stabil understödsspelare på nästa nivå.

32. Nikita Sjtjerbakov, B (Toros Neftekamsk, VHL)

Det finns ganska stor variation i hur Sjtjerbakov rankas offentligt. Jag tror att han antingen går sent i första rundan eller tidigt i den andra. Den 196 centimeter långe backen inledde året i KHL men har främst spelat i den ryska andraligan sedan slutet av september. Han är stark, men rör sig samtidigt bra – vilket är viktigt för en spelare av hans storlek. Sjtjerbakov har definitivt vuxit i mina ögon under de senaste månaderna, särskilt efter att ha spelat bra mot spelare i sin egen ålder. Hans spel saknar det där riktigt högklassiga speltänket och han lär sannolikt hamna som en tredjeparback. Men han borde vara en pålitlig sådan. Om han kan lägga till lite extra offensiv spets skulle jag bli mer entusiastisk kring honom, men alla backar behöver inte vara trollkarlar med pucken – särskilt inte när de är så defensivt stabila som Sjtjerbakov.

33. Juho Piiparinen, B (Tappara, Liiga)

Piiparinen är en smart back som inte gör många misstag med pucken. Han är bra när han håller saker enkla, men han kan också transportera pucken upp genom isen och smälla på när det behövs. Piiparinen har spelat stabil hockey mot män och hans internationella framträdanden har också varit bra. Han är inte flashig, men lugn och samlad i egen zon och generellt pålitlig defensivt. Jag hade hoppats få se mer offensiv produktion från honom den här säsongen, men hans spel handlar mer om att stänga ned motståndarna med hjälp av sin rörlighet. Han kommer passa bra bredvid en mer offensivt lagd back.

34. Adam Goljer, B (Trenčín, Slovakien)

Jag vet att jag rankar Goljer högre än de flesta, men jag tror verkligen på honom. Han är rå i sitt spel, men det är okej eftersom det finns en solid potential där. Med sina 191 centimeter har han storleken. Han spelar också med mycket självförtroende, vilket gör att han konsekvent kan attackera och försvara starkt mot äldre motstånd i den högsta slovakiska ligan. Att spela nära 20 minuter per kväll mot män är ingen liten bedrift för en 17-åring, oavsett liga. Jag gillar hans gap control, hans skicklighet som passningsspelare och den rena kraft han spelar med. Jag tycker att han ibland blir lite stressad och gör misstag i sina defensiva läsningar under press, och hans skridskofart behöver förbättras. Båda dessa svagheter blottades i U18-VM, men han kompenserade ofta för det genom att dominera över hela isen när han var som bäst. Men den råa talangen finns där.

35. Casey Mutryn, C (USNTDP)

Mutryn var en av mina favoritspelare bland de amerikanskfödda talangerna den här säsongen. Jag gillar hans fysik och arbetsmoral och tror att det kan göra honom till en bra tredjekedjespelare. Han är smart, jobbar hårt i närkamperna och har förmågan att hitta kemi med nästan vem som helst. Även om jag inte tycker att hans tak är särskilt högt känner jag mig säker på att Mutryn kommer spela i NHL. Troligen som en tredje- eller fjärdekedjespelare som kan gnugga och vinna de flesta av sina kamper, men han kommer vara bra i den rollen. Han är den typen av spelare varje lag vill ha när slutspelet kommer.

36. Niklas Aaram-Olsen, VF (Örebro, Sverige U20)

Aaram-Olsen glänser alltid internationellt och spelar vanligtvis en stor roll för Norge i alla åldersgrupper. Han är en ren målskytt och man ser honom ofta dominera mot spelare i sin egen ålder. Jag älskar honom i powerplay, där det känns som att han gör ett bra jobb med att cirkulera pucken innan han avlossar snabba direktskott. Mot män har dock Aaram-Olsen lämnat mycket att önska, och scouter har kritiserat honom för att sakna spetskvaliteter utöver sitt skott. Om han kan spela med högre tempo och lära sig dominera spelet genom mitten kan han bli ett riktigt fynd. Jag gillar potentialen, även om vissa scouter inte är lika övertygade.

37. Jakub Vaněček, B (Tri-City Americans, WHL)

Vaněček har legat ungefär på den här nivån för mig under större delen av säsongen. Jag gillar hur han hela tiden är i rörelse tack vare en outtröttlig motor och bra fotarbete överlag. Han besegrar motståndare genom att ta bort deras ytor och tvinga ut dem mot kanterna. Vaněček är inte heller oäven med pucken, även om hans beslutsfattande behöver lite arbete. Jag gillar hans tvåvägsspel och tror att han en dag kommer spela till sig en roll i ett tredje backpar.

38. William Håkansson, B (Luleå, SHL)

Håkansson fick inte särskilt mycket istid i JVM, men vi fick ändå se exakt vad han är kapabel till – rå defensiv energi. Det finns absolut inget flashigt i hans spel. I stället använder han sin stora kropp på 193 centimeter och 94 kilo för att köra över motståndare samtidigt som han är en riktig plåga defensivt. Han är dessutom ganska rörlig för sin storlek. Håkanssons brist på offensiv spelförståelse kommer inte hjälpa hans draftstatus, men jag kan absolut se honom bli en stabil defensiv specialist i NHL. Han hade gått högre om han kunde skjuta eller passa som Alberts Šmits.

39. Adam Valentini, C (University of Michigan, NCAA)

Ur ett rent skicklighetsperspektiv är Valentini fantastisk. Han spelar med så mycket energi att han kan jaga hela matchen utan att tappa särskilt mycket fart. Han kan vara riktigt jobbig runt målet eftersom det nästan aldrig går att hänga med i hans fotarbete. Jag gillar hur hans spel utvecklats på college, men han behöver lägga på sig mer muskler. Med pucken bidrar Valentini med väldigt mycket. Jag är inte orolig över hans förmåga att skapa farligheter med pucken på bladet. Men är han tillräckligt mångsidig? Är han för liten? Man ska alltid satsa högt på skicklighet.

40. Simas Ignatavicius, HF (Genève-Servette, NL)

Vi brukar inte få se särskilt många talanger komma från högstaligan i Schweiz. Men den litauiskfödde yttern har dragit till sig mycket uppmärksamhet från scouter i år. Han är en 191 centimeter lång forward som gjort en stabil säsong i Schweiz högstaliga och som dessutom varit fullständigt dominant internationellt. Ignatavicius är väldigt mångsidig och hittar många olika sätt att påverka spelet både med och utan puck. Han är bra defensivt, har ett utmärkt skott, tydlig fysik och dessutom stor skicklighet. Är Ignatavicius uppmärksammad bara för att han är en stor spelare som spelar seniorhockey? Eller finns det något verkligt speciellt här? Det är frågan.

41. Brooks Rogowski, C (Oshawa Generals, OHL)

Jag har verkligen gillat det jag sett av Rogowski, en av de bästa ”stora killarna” i draften i år. Med sina 201 centimeter har han förstås storleken. Men jag uppskattade också hur hårt han jobbade över hela isen, jagade puckar och bröt upp spel. Han är en smart forward som använder sin stora kropp för att vinna närkamper, men han har också ett bra skott och tvekar inte att skjuta från alla möjliga vinklar i hopp om att överraska målvakten. Rogowski kommer inte bli något stort offensivt hot, men som understödsspelare har han många verktyg som gör honom användbar.

42. Tomáš Chrenko, C (HK Nitra, Slovakien)

Chrenkos internationella siffror har varit utmärkta. Mellan hans spel i U18-VM förra året och JVM den här säsongen är ingen draftaktuell slovak lika effektiv på att skjuta puckar förbi målvakter. Han gjorde dessutom 31 poäng på 44 matcher i den högsta slovakiska ligan i år, och även om den ligger lite längre ned i hierarkin bland de europeiska ligorna spelade han ändå mellan 13 och 20 minuter per kväll mot professionellt motstånd. Han är inte särskilt stor, och vissa scouter undrar om han skulle passa bättre som ytterforward i NHL. Men som ren skytt, särskilt i powerplay, finns det mycket att gilla. Chrenko behöver bredda sitt spel lite mer för att övertyga mig om att han blir en NHL-spelare, men talangen finns definitivt där.

43. Ryder Cali, C (North Bay Battalion, OHL)

Jag gillade Cali i Junior A förra året – att göra över 50 poäng som 16-åring i OJHL är ingen liten bedrift, även om konkurrensen har blivit svagare med tiden. Men jag hoppades få se mer offensivt från honom i North Bay i år. Cali är byggd som en stridsvagn och lägger mycket kraft i varje byte, både med och utan puck. Jag kan se honom bli en stabil bottom six-forward om han kan förbättra sitt playmakerspel. Jag övervägde att ranka honom lägre, men jag vet att vissa scouter verkligen gillar honom som ett långsiktigt projekt. Med en NHL-mässig kropp och bra hockeysinne finns det något här.

44. Marcus Nordmark, VF (Djurgården, Sverige U20)

Nordmark kombinerar högklassig skicklighet och hockeysinne för att skapa målchanser av hög kvalitet i offensiv zon. Han plockar regelbundet isär motståndare i sin egen åldersgrupp och har varit fullständigt dominant internationellt. Men scouter är oroliga över att han är som ett spöke defensivt och att om han inte driver spelet offensivt kommer han inte vara tillräckligt bra för NHL. Han har slarviga vanor som sätter honom i problem under press och det känns inte som att han tagit tillräckligt stora steg framåt för att rätta till det under året. Därför är han polariserande, vilket inte är särskilt överraskande för en 17-åring med så mycket utvecklingspotential. Är han på riktigt? Scouterna är ännu inte säkra.

45. Tobias Trejbal, MV (Youngstown Phantoms, USHL)

Trejbal är den nästan enhälliga toppmålvakten i den här draftklassen. Hans siffror med Phantoms har varit utmärkta, och att vara 193 centimeter lång skadar förstås inte heller. Statistiken ljuger inte: ju mer Trejbal får att göra, desto bättre spelar han. Hans förmåga att hålla sig lugn och samlad under press är imponerande, och han har snabba händer och ännu snabbare fötter. Trejbals atletiska förmåga har fått scouter att prata, och hans stora kropp gör honom till ett enkelt projekt för ett lag som är villigt att ha tålamod med UMass-spelaren. Jag har varit imponerad av nästan alla matcher jag sett honom spela i år och känner mig säker på att han kommer vara en av de första målvakterna som väljs.

46. Dmitrij Boritjev, MV (Lokomotiv, MHL)

Vissa anser att Boritjev är den bästa målvakten i draftklassen. Lagen älskar hans kropp på 191 centimeter och hur snabb han är. Han är positionssäker och använder sin storlek för att göra grovjobbet. Men han har också tillräckligt snabba händer och reflexer för att ta sig dit han behöver för att göra svåra räddningar. Noterbart är att han spelade bättre ju fler skott han fick emot sig i år, och scouterna älskar det. Det är alltid svårt att bedöma talanger från MHL eftersom ligan kan vara väldigt ojämn, men många gillar hans tekniska färdigheter och spelförståelse. Kan Boritjev gå i första rundan? Vissa scouter tror det. Jag är dock inte övertygad om att det är klokt att använda ett förstaval på någon målvakt i den här draften.

47. Gleb Pugatjov, HF (Tjajka Nizjnij Novgorod, MHL)

Pugatjov väckte uppmärksamhet med sitt spel i Rysslands U17-landslag förra året och imponerade sedan på scouter med några tidiga matcher i KHL den här säsongen. Om du letar efter något flashigt kommer du inte hitta det här. Men Pugatjov är en stor forward på 191 centimeter som spelade bra mot män även i begränsad istid. Han kan fysiskt dominera spelare i sin egen ålder och har gjort det i år utan att dra på sig alltför mycket problem. Pugatjov spelar ett stabilt tvåvägsspel och slutar aldrig röra sig, även om han ännu inte har någon toppfart. Jag tror att han kommer gå högre än så här, men jag tror inte att hans offensiva spel kommer översättas till NHL utanför en tredjekedjeroll. Trots det gillar scouterna honom verkligen och jag tycker att det finns mycket utvecklingspotential här.

48. Maksim Sokolovskij, B (London Knights, OHL)

Med sina 203 centimeter är Sokolovskij fullständigt enorm. Ingen kommer att missta honom för ett offensivt monster – han gjorde åtta poäng på sammanlagt 49 grundserie- och slutspelsmatcher. Men han är verkligen en skräckinjagande människa i en-mot-en-situationer – han gör det till sitt livsuppdrag att köra över dig. Jag älskade hans spel mot Soo Greyhounds eftersom han gång på gång ställdes mot toppforwarden Brady Martin och lyckades för det mesta neutralisera honom. Jag gillar verkligen Sokolovskij som en defensiv specialist. Hans brist på offensiv kommer inte göra honom attraktiv för alla lag, men det faktum att han som back gör det till sitt uppdrag att stoppa motståndare till varje pris borde hjälpa honom till NHL.

49. Giorgos Pantelas, B (Brandon Wheat Kings, WHL)

Pantelas var en av WHL:s mest elektriska backar tidigare under säsongen men svalnade till slut av och noterades bara för två assist på sina sista 15 matcher mellan grundserie och slutspel. Vid ett tillfälle såg ett tempo motsvarande 50 poäng möjligt ut, men han slutade på 37. Trots det finns det tillräckligt mycket att gilla för att han ska vara ett andrarundeval. Jag gillar hur Pantelas aldrig slutar röra sig, har otroligt självförtroende med pucken och offrar kroppen för spelet. Pantelas är den typen av spelare som inte kommer svika dig defensivt och som kommer fortsätta utvecklas offensivt. Han är ett projekt, på alla sätt och vis, men ett som är värt att chansa på.

50. Chase Harrington, VF (Spokane Chiefs, WHL)

Harrington har varit en bubbelspelare för mig under en längre tid, men jag uppskattar verkligen hans spel. Han är byggd som en raketkastare – han vill skicka dig flygande varje gång han får chansen. Harrington är inte ofarlig offensivt heller och gjorde 56 poäng på 61 matcher i ett Spokane-lag som ofta hade svårt att skapa stabila målchanser. Han är väldigt farlig runt målet och dessutom ganska flashig. Jag tycker att det finns en tydlig väg för honom som energispelare i NHL, med möjlighet att kliva upp i en större roll vid behov.

51. Victor Plante, VF (USNTDP)

Plante är lite mindre till växten, men han bearbetar spelet på en otroligt hög nivå. Hans bröder var två av de bästa playmakerspelarna i NCAA den här säsongen – och Victor ansluter också till familjefesten på University of Minnesota-Duluth nästa år. Tvåvägshotet är något undersized, men han kompenserar för det genom att hela tiden vara involverad i offensiv zon. Han slutar aldrig röra sig, och även om han inte kommer vinna några Formel 1-lopp med sin fart tvingar han ofta motståndare till pucktapp genom att konstant sätta press. Plante har inte många uppenbara svagheter, men han sticker heller inte ut på något område, och det kan vara det som gör att han faller på rankinglistorna.

52. Ben Macbeath, B (Calgary Hitmen, WHL)

Macbeath kom från ingenstans i år och noterades för 51 poäng på 67 matcher som rookie i WHL. Den 188 centimeter långe backen kombinerar storlek, skicklighet och rörlighet till att bli en fullständig kraft med pucken. Vissa scouter tycker att potentialen är tillräckligt hög för att välja honom i första rundan. Jag är inte riktigt där än eftersom det känns som att han ibland kan bli lite för passiv i sitt beslutsfattande. Men när Calgary kämpade sig till en slutspelsplats var Macbeath utan tvekan en av lagets viktigaste spelare. Jag tror att han har en ljus framtid med potential att bli en betydelsefull back i ett andrapar.

53. Samu Alalauri, B (Pelicans, Finland U20)

Alalauri spelade mest av alla finländare i U18-VM, och det var lätt att förstå varför. Han gjorde tre poäng mot Slovakien och snittade mer än 22 minuter per kväll (10.41 mot Kanada var ett undantag). Det kändes som att han spelade med stort självförtroende och trivdes i defensiv zon, där han sällan slog en dålig passning. Alalauri behöver fortfarande förbättra sin förmåga att skapa spel i transition eftersom han ibland kan vara lite för försiktig. Men jag gillar hans skridskoåkning, puckspel och generella defensiva spel.

54. Timofej Runtso, B (Victoria Royals, WHL)

Runtso blev ratad 2025, men det kommer inte hända igen i juni. Ingen hade egentligen Runtso på radarn för ett år sedan när han spelade för St. Cloud Norsemen i NAHL. Han spelade omkring 15–17 minuter per kväll tidigt på säsongen men avslutade med att regelbundet spela över 20 minuter. Runtso gjorde nyligen ett starkt WHL Prospects Game, vilket definitivt hjälpte hans aktier. Royals-backen har faktiskt varit en av de största klättrarna de senaste månaderna, till den punkt där ett val i andra rundan känns betydligt mer sannolikt. Runtsos offensiva spel fortsätter att utvecklas, och jag tror att det beror på att han visat en större vilja att vara aggressiv i anfallsspelet. Han är orädd och man lägger märke till honom – på ett positivt sätt – nästan varje gång han kliver ut på isen.

55. Oscar Holmertz, C (Linköping HC, Sverige U20)

Holmertz har spelat på i princip alla nivåer som går i Sverige den här säsongen, inklusive SHL. Han fick inte särskilt mycket istid i A-laget, men det kändes som att tiden mot professionellt motstånd tvingade honom att lägga till ytterligare en nivå av intensitet i sitt spel när han skickades tillbaka till juniorhockeyn. Han producerade bra siffror med Linköpings U20-lag och har varit ett pålitligt tvåvägshot internationellt. Jag tycker att han är som mest effektiv som en understödsspelare man kan lita på för att döda spel i defensiv zon, men jag är inte säker på att han är tillräckligt skicklig för att få en stor roll på nästa nivå. Det finns dock potential som tredjecenter här.

56. Matias Vanhanen, VF (Everett Silvertips, WHL)

Vanhanen var en av WHL:s främsta framspelare i år och visade utmärkt speluppfattning varje gång han var på isen. Om det inte vore för honom hade Everetts offensiv varit betydligt mindre farlig – Vanhanen verkade vara den främsta kreatören bakom spelet. Det råder ingen tvekan om att han kommer bli draftad under sitt andra draftår, men scouterna är inte helt säkra på vilken typ av spelare han kommer bli på nästa nivå. Han saknar fysiskt spel och är inte särskilt snabb heller. Men hans puckspel är verkligen remarkabelt, och han visar upp det i Memorial Cup just nu.

57. Jaxon Cover, HF (London Knights, OHL)

London hade ett svagt år sett till lagets egna standarder, särskilt efter två raka ligatitlar. Men Cover etablerade sig snabbt som en av de mest intressanta talangerna och avslutade grundserien med 20 mål och 52 poäng. Cover är en av de råaste talangerna i draften eftersom han började spela ishockey först vid 13 års ålder. Därför har scouterna verkligen gått igång på att han redan är så produktiv med pucken och så farlig utan den. Han är väldigt snabb och använder sin fart för att tvinga fram pucktapp och ta sig in i målområden. Han är kreativ och så länge han fortsätter arbeta på detaljerna i sitt spel kommer han bli en stabil talang.

58. Alexander Bilecki, B (Kitchener Rangers, OHL)

Bilecki var en stor anledning till att Rangers gick hela vägen i OHL. Den 188 centimeter långe backen visade viss offensiv potential i år samtidigt som han spelade med en oräddhet som få backar i OHL visade upp den här säsongen. Han har imponerande rörlighet och kreativa playmakerinstinkter. Det känns som att han fortfarande har utvecklingsutrymme som pucktransportör, men många scouter tror att han kommer bli en stabil tredjeparback.

59. Adam Andersson, C (Leksand, Sverige U20)

Andersson växte verkligen i mina ögon under U18-VM. Mellan sitt boxplay-spel och ett överlag stabilt tvåvägsspel såg Andersson väldigt bra ut i den turneringen. Han är en tuff spelare som spelar ett moget tvåvägsspel med sin stora kropp på 193 centimeter. Scouterna gillar honom – vissa ser honom som ett möjligt andrarundeval tack vare hans kompromisslösa men väldigt pålitliga spelstil. Hans siffror med Sveriges U18-landslag har dessutom varit utmärkta den här säsongen.

60. Axel Elofsson, B (Örebro, Sverige U20)

Elofsson har fascinerat mig i flera år nu. Han är verkligen en av de mest intressanta pucktransportörerna i den här draftklassen – han påminner mig om Lane Hutson, men utan skridskoåkningen och hockeysinnet på elitnivå. Men med pucken är Elofsson enastående. Siffrorna har varit otroliga både nationellt och internationellt. När han är som bäst kan han leda ett powerplay och skapa högklassiga målchanser genom trafiken. Han är överlag väldigt svårfångad med pucken. Defensivt behöver han däremot utvecklas, och med sina 180 centimeter är han liten för rollen. Han måste också begränsa pucktappen. Trots det hade jag tagit chansen på honom eftersom potentialen är hög.

61. Charlie Morrison, B (Quebec Remparts, QMJHL)

Det finns inte särskilt mycket i Morrisons offensiva spel att bli upphetsad över. I stället har han byggt sin profil på att vara den tuffaste spelaren på isen. Han är en stark skridskoåkare som inte är rädd för någonting. Han spelade stora minuter direkt som rookie i Quebec och visade stabil pålitlighet i egen zon. Han kommer inte imponera på någon med sina puckfärdigheter, men han gör sig konsekvent svår att möta samtidigt som han håller sitt spel enkelt överlag. Jag skulle inte bli förvånad om han går tidigare i andra rundan på grund av sin kropp och sin enorma vilja att vinna.

62. Zac Olsen, HF (Saskatoon Blades, WHL)

Olsen var en av mina favoritspelare under WHL Top Prospects Game tidigare i år. Han är smart, kvick och har ett kraftfullt handledsskott som han gärna visar upp ofta. Olsen är en hårt arbetande forward som verkligen imponerat på scouter de senaste månaderna genom sin känsla för detaljer och förbättrade speluppfattning. Han fattar smarta beslut med pucken i hög fart och är dessutom en väldigt bra skridskoåkare. Jag kan se ett lag forma honom till en energispelare som kan anpassa sig till flera olika roller.

63. Brek Liske, B (Everett Silvertips, WHL)

Liske var en stor anledning till att Everett vann WHL-titeln. Den 188 centimeter långe backen är stark, stabil och vaknade verkligen till liv under finalserien, där han gjorde minst en poäng i fyra av fem matcher mot Prince Albert. Hans bästa match kan faktiskt ha varit premiären – ironiskt nog den enda match där han inte gjorde poäng. Liske läser spelet bra och är definitivt kreativ med pucken. Medan Landon DuPont var den mer dominanta tvåvägsnärvaron i Everett hade Liske tillräckligt mycket skicklighet med pucken för att konsekvent ge motståndarna problem. Hans skridskoåkning är dock en begränsande faktor just nu – om han kan hitta ytterligare en växel i sitt fotarbete kan han bli ett riktigt fynd.

64. Wiggo Sörensson, C (Boro/Vetlanda HC, HockeyTvåan)

Sörensson är bra på att plocka upp returer, men han har också ett starkt handledsskott. Han har haft ett bra år med Sveriges U18-landslag, men U18-VM var utan tvekan hans bästa hockey för säsongen. När Sverige saknade Viggo Björck behövde laget mer från sina centrar, och Sörensson var betydelsefull både med och utan puck. Sörensson har spelat i princip alla juniornivåer som finns den här säsongen, och scouterna har verkligen börjat få upp ögonen för honom de senaste månaderna. Han är väldigt svårläst med pucken, både när det gäller att slå passningar och i trånga ytor, vilket gör att han kan lura målvakter med stor lätthet. Han spelade främst i HockeyTvåan, den fjärde högsta ligan i Sverige. Det är en ovanlig väg för en drafttalang, särskilt en som visat att han kan dominera byten mot spelare i sin egen ålder. Jag gillar honom verkligen.

65. Lars Steiner, HF (Rouyn-Noranda Huskies, QMJHL)

Steiner sågs en gång som ett möjligt förstarundeval. Jag kan se honom gå högre än plats 52, men jag är inte säker på att scouterna gillar honom lika mycket som tidigare. Han var utmärkt i powerplay under JVM, men scouterna ville se mer från honom i spel fem mot fem. En axelskada inför JVM verkade verkligen bromsa honom. Han fortsatte ändå skjuta mycket efter det, men han saknade lite av den kraft som gjorde honom så farlig. Offensivt har Steiner visat att han kan skapa problem för motståndarna, och laget gillar honom verkligen. Han är på den mindre sidan och jag är inte säker på att han kommer vara tillräckligt mycket av en matchvinnare för att kompensera för det. Men jag uppskattar att Steiner nästan alltid spelar med enorm energi.

66. Lavr Gasjilov, C (Jekaterinburg, MHL)

Gasjilov var den mest produktiva draftaktuella talangen i MHL med enorm marginal. Det känns som att pucken sitter fastlimmad på hans klubba – och dessutom är han en utmärkt playmaker. Hans fart är imponerande och han är en stabil spelare över hela isen. På alla sätt och vis har han grunden för att bli en verklig skillnadsspelare – men han verkar allergisk mot fysiskt spel, vilket är svårt att acceptera från en forward på 188 centimeter. Hans skott behöver också utvecklas, men det går att fixa på nästa nivå. Jag kan se honom bli en bra bottom six-forward.

67. Vladimír Dravecký, B (Brantford Bulldogs, OHL)

Mina intryck av Dravecký har verkligen gått upp och ned. Jag gillar honom verkligen när han transporterar pucken eller får ansvar i sena matchsituationer där laget behöver defensiv energi. Det känns som att han spelar bättre ju mer han åker skridskor, och han försvarar rushar väl. Det finns inget spektakulärt i Draveckýs spel, men han är stabil över hela isen och tar inte många onödiga risker. Jag tror att Dravecký blir ett säkert val, men sannolikt en spelare som toppar ut som en defensivt ansvarstagande tredjeparback.

68. Luke Schairer, B (USNTDP)

Jag är fortfarande inte hundraprocentigt säker på vad jag tycker om Schairer. Han har den ideala storleken för en back med sina 191 centimeter och nästan 91 kilo. Han är bra på att bryta upp spel och hålla pucken borta från målet. Men det är egentligen allt han verkar göra – tvåvägsspelet finns helt enkelt inte där ännu. Jag vill bara se att hans spel utvecklas på ett sätt som gör honom mer dynamisk och farlig. Jag tror att han kommer spela i NHL, särskilt eftersom han är en bra skridskoåkare. Men han imponerar inte på mig på det sätt jag hoppades efter att ha sett honom dominera med U17-landslaget.

69. Adam Nemec, VF (Sudbury Wolves, OHL)

Jag är fortfarande inte säker på vad jag ska tycka om Nemec. Å ena sidan är han en stabil tvåvägsforward som började hitta sitt spel under den senare delen av säsongen. Sudbury blev svepta i fyra matcher i slutspelet, men Nemec var utan tvekan lagets bästa spelare. Å andra sidan är jag inte säker på vilken typ av spelare han kommer bli i NHL. Han kan användas i defensiva roller och han har ett tydligt hockeysinne. Jag är dock inte säker på att han är riktigt bra på något specifikt, och det kan hålla honom tillbaka. Trots det tycker jag att han åtminstone borde bli vald i tredje rundan.

70. Thomas Vandenberg, C (Ottawa 67’s, OHL)

Vandenberg är en av de yngsta spelarna i draften, född ungefär en vecka före gränsdatumet den 15 september. Men scouterna gillar verkligen den mindre centern eftersom han tänker spelet på en så hög nivå. Han är ingen bra skridskoåkare och har problem fysiskt, men han kompenserar för det med snabba och smarta förstapass samt stabilt defensivt spel. Jag älskar hur många individuella klubbkamper han tenderar att vinna. Lyckligtvis är skridskoåkning en av de enklaste grundläggande färdigheterna att förbättra, och om han kan lägga till lite mer fart skulle han realistiskt kunna bli en stabil fjärdecenter i NHL.

71. Mikey Berchild, VF (USNTDP)

University of Denver-spelaren är skicklig, jobbar hårt längs sargerna och vinner de flesta individuella närkamperna. Men med sina 175 centimeter kommer det bli svårt för honom att klättra högre på rankinglistorna. Om han kan bygga på sig mer fysik de kommande åren kanske han kan spela bort storleksfrågorna. Jag vill se honom fortsätta få puckar på mål, för när han är på topp kan han vara väldigt farlig. Match-till-match-jämnhet och spelförståelse är fortfarande problemområden här. Jag tror ändå att lag kommer att gilla honom om han blir deras tredje- eller fjärdeval i draften.

72. Alessandro Di Iorio, C (Sarnia Sting, OHL)

Di Iorio missade starten av OHL-säsongen och tvingades spela ikapp. Han avslutade säsongen med ganska bleka siffror, men Sarnia var knappast något offensivt kraftpaket. Även när han inte gör mål driver Di Iorio hela tiden spelet, fattar ansvarstagande beslut med pucken och verkar göra spelarna runt omkring sig bättre. Han är bra på att transportera pucken genom mitten av isen och visar upp både högklassigt playmakerspel och ett snabbt avslut. Han har dock fallit hos de flesta, och hans U18-VM var väldigt blekt. Jag är helt enkelt inte lika övertygad om honom som jag var tidigare.

73. Nils Bartholdsson, HF (Rögle, Sverige U20)

Bartholdsson har ett utmärkt skott och jag älskar hur bra han åker skridskor. Den kombinationen gjorde att han kunde dominera byten på svensk U20-nivå, och han var särskilt bra i öppna ytor i powerplay. Bartholdsson var mer av en sekundär målskytt i U18-VM, men han var en av de bättre spelarna i sin åldersgrupp den här säsongen. Min största oro var att det ofta kändes som att han hade problem mot spelare som bara var några centimeter längre än honom – om han inte kunde slå dem med sitt fotarbete kunde han inte kompensera för det fysiskt.

74. Pierce Mbuyi, VF (Owen Sound Attack, OHL)

Mbuyi har vuxit lite det senaste året, vilket gjort att diskussionen om att han är ”alldeles för liten” försvunnit. Han har fortfarande inte byggt särskilt mycket muskler, men han spelar aggressivt och är inte rädd för att kämpa mot betydligt större motståndare. Penn State-spelaren älskar att skapa frilägen och förlorar sällan en mot en-dueller i offensiv zon. Jag skulle vilja se bättre jämnhet från match till match och jag tycker att han kan skjuta mer. Men talangen finns definitivt där, och han är redan väldigt mångsidig. Siffrorna är dessutom stabila.

75. Jegor Barabanov, VF (Saginaw Spirit, OHL)

En av de mest intressanta omdraftade talangerna, Barabanov var en ren fröjd att se i Saginaw den här säsongen. Barabanov spelar med enorm skicklighet. Han har snabba händer och söker ständigt efter passningsvägar, men han vet också när han själv behöver avsluta. Barabanov är bra på att utnyttja öppna ytor och han har dessutom blivit bättre defensivt. Talangen har alltid funnits där, men nu börjar resultaten också komma – och det är svårt att inte älska den småelaka sidan i hans spel.

76. Ethan MacKenzie, B (Edmonton Oil Kings, WHL)

MacKenzie var ett överraskande tillskott till Kanadas JVM-lag, och han gjorde ingen besviken. Det var en tillräckligt stark turnering för att hjälpa till att säkerställa att han blir vald i år efter att ha blivit ratad två gånger tidigare. MacKenzies förmåga att vinna individuella närkamper och stänga ned motståndare gör honom intressant. Hans mognad och hockeysinne har verkligen blommat ut med tiden, och han kan döda spel och spela många minuter vid behov – vilket han visat med Oil Kings.

77. Landon Amrhein, HF (Calgary Hitmen, WHL)

Amrheins siffror får dig kanske inte att resa dig ur stolen. Men som helhetspaket har han väldigt mycket som talar för honom. Han är en utmärkt playmaker, men ännu bättre som understödjande ytterforward utan puck. Med sina 193 centimeter tar Amrhein mycket fysisk bestraffning för att se till att lagkamraterna får pucken. Han visar också glimtar av offensiv skicklighet som gjorde att han kunde klättra i Calgarys laguppställning under hela säsongen.

78. Måns Gudmundsson, B (Färjestad, Sverige U20)

Gudmundssons kropp på 191 centimeter är intressant redan från start. Så vad händer när han dessutom visar upp puckskicklighet? Gudmundsson gjorde 25 poäng på 35 matcher på svensk U20-nivå och stod för en stabil insats på vägen mot guldet i U18-VM. Han är en bra pucktransportör som såg väldigt bra ut i powerplay, särskilt under slutspelet i den svenska U20-serien. Gudmundssons skott saknar kraft och han är faktiskt inte särskilt fysisk för sin storlek, vilket är anledningen till att han rankas längre ned här. Men vissa scouter ser en spelare med verktygen för att bli en tredjeparback när han byggt på sig mer fysik.

79. Tomáš Galvas, B (Bílí Tygři Liberec, Tjeckien)

Galvas var en fullständig kraft i JVM och stod kanske för den starkaste insatsen av alla draftaktuella spelare. Den 19-årige backen avslutade turneringen med nio poäng på sju matcher på vägen mot silvermedaljen – hans tredje medalj på tre år. Utöver det såg Galvas väldigt bra ut mot män i den högsta tjeckiska ligan. Galvas är en av de bästa skridskoåkarna du hittar i den här turneringen och använder sitt snabba fotarbete för att vända på en femöring. Han slår dessutom snabba och precisa backhandpassningar som ofta ställer motståndarna. Han har blivit ratad två gånger tidigare (han är liten med sina 178 centimeter), så det blir intressant att se om lagen tycker att hans talang är för bra för att ignoreras vid det här laget.

80. Braidy Wassilyn, HF (London Knights, OHL)

Ur ett rent skicklighetsperspektiv är London Knights-forwarden ett av de bättre alternativen i draften. Wassilyn är ett begåvat offensivt hot och hans puckkontroll är bland de bästa i hans åldersgrupp. Han kanske inte är särskilt stor, men han är ihärdig och visar en vilja att utmana nästan vem som helst. Wassilyn älskar att attackera målet, och även om hans allroundspel kan vara lite ojämnt är han som bäst när pressen är som störst och laget behöver skapa någonting sent i matcherna. Jämnheten är dock fortfarande ett problem.

81. Olivers Mūrnieks, C (Saint John Sea Dogs, QMJHL)

Mūrnieks representerade Lettland i U18-VM för tredje säsongen i rad, och han var utan tvekan en av de mest synliga forwardsen varje kväll. Lettland hade inte särskilt mycket offensivt att komma med (trots att laget tog sig till medaljrundan), men Mūrnieks var lagets främsta framspelare. Han slår många smarta passningar och är dessutom väldigt bra i tekningscirkeln. Mūrnieks förtjänar beröm för sitt tvåvägsspel, och han är en spelmotor i ett lag som Lettland. Utan honom hade lettländarna haft svårt att ens ta sig till slutspelet. Scouter är dock fortfarande oroliga över att Mūrnieks inte är exceptionell på något specifikt område, och hans allroundspel – kombinerat med ett ganska svagt skott – kan hålla honom tillbaka från en framgångsrik NHL-karriär.

82. Landon Nycz, B (UMass, NCAA)

När man ser Nycz spela är det första som sticker ut hans rörlighet. Den tidigare Waterloo Black Hawks-talangen kommer inte imponera på dig offensivt – tre poäng på 34 matcher får ingen att hoppa till. Hans istid har varierat ganska mycket i år – ofta spelade han mindre än tio minuter per kväll, men vid flera tillfällen var han också uppe på 19–20 minuter. Defensivt är han stabil, men det kändes ofta som att han skyddades från de tuffaste motståndarna. I glimtar har Nycz den atletiska förmågan att bli en skillnadsspelare. Jag undrar om han borde ha spelat ytterligare ett år i USHL innan han tog steget till college. Men jag tycker fortfarande att grunden finns där för att han ska kunna bli en bra talang på sikt.

83. Jayden Kurtz, B (Chicago Steel, USHL)

Kurtz känns som den typen av spelare som hamnar på USA Hockeys radar inför JVM, blir underskattad av alla och sedan utvecklas till en betydelsefull spelare. Kurtz spelade främst high school-hockey i Minnesota men gjorde också 16 matcher med Steel, där han ofta fick uppgiften att stänga ned motståndare. Jag gillar hans skott, och han rör sig bra trots sina 191 centimeter. Det kändes som att han verkligen förstod hur han skulle maximera sitt spel mot slutet av säsongen med Steel, och jag tror att han har vad som krävs för att bli en stabil defensiv back.

84. Rūdolfs Bērzkalns, C (Muskegon Lumberjacks, USHL)

Bērzkalns hjälpte Muskegon till USHL-slutspelet och tog en ännu större roll efter att Tynan Lawrence lämnat för college. Boston College-spelaren är en stor center på 193 centimeter som spelade bra tvåvägshockey i JVM. Han är inte flashig och kommer sannolikt inte bli någon stor poängproducent i NHL, men han spelar med mycket kraft och tog över byten på sätt som väldigt få större forwards i USHL klarade av den här säsongen. Jag gillar honom som en fjärdekedjespelare – jag tycker att han förstår det defensiva spelet tillräckligt bra för att bli en stabil spelare.

85. Noel Pakarinen, HF (Kiekko-Espoo, Finland U20)

Pakarinens siffror kommer inte imponera på dig, särskilt inte internationellt. Det som däremot sticker ut är hans arbetsmoral och outtröttliga motor. Pakarinen lägger mycket kraft bakom sitt skott och älskar matcher med mycket fysisk kontakt. Scouter gillar hans playmakerförmåga och hur han sällan fattar dåliga beslut när han ska få ut pucken ur zonen. Jag är inte säker på att han är tillräckligt komplett för NHL, men jag kan se honom få en chans som en fjärdekedjespelare man kan lita på för att dela ut stora tacklingar.

86. Vertti Svensk, B (SaiPa, Liiga)

Internet gillar definitivt Svensk mer än NHL-scouterna gör. Och jag förstår det – Svensk är alldeles för ojämn i egen zon, även mot spelare i sin egen ålder. Men han är så fascinerande. Till att börja med har SaiPa testat honom som ytterforward ibland. Han är fantastisk med pucken, så det är värt ett försök. Han skjuter mycket mot mål och har varit väldigt framgångsrik mot U20-motstånd som följd av det. Det känns som att något intressant kommer att hända varje gång han kliver ut på isen. Svensk är en bra skridskoåkare och han har blivit bättre på att hantera fysiska utmaningar ju längre säsongen gått. Svensk behöver förbättra sitt hockeysinne om han ska bli mer än ett boom or bust-val. Men jag älskar verkligen den råa talangen och potentialen här.

87. Colin Fitzgerald, C (Soo Greyhounds, OHL)

Fitzgerald var en av mina favoritspelare på U16-nivå för två år sedan, och jag hoppades få se honom explodera offensivt i OHL. Det hände aldrig, men det finns fortfarande många egenskaper här som går att översätta till nästa nivå. Fitzgerald spelar ett typiskt powerforwardspel för en spelare på 188 centimeter och 94 kilo. Han tacklas ofta – och han tacklas HÅRT. Han använder den kraften för att skapa offensiv, men han är mer en understödsspelare än en spelmotor. Även om Fitzgeralds skridskoåkning fortfarande är ett stort utvecklingsprojekt och han inte är lika offensivt lagd som flera andra spelare i det här området, är hans spel väldigt lätt att projicera till en bottom six-roll. Jag tror att han kommer få det att fungera.

88. Alan Sjaichlislamov, HF (Tolpar Ufa, MHL)

Sjaichlislamov var en av de största klättrarna bland de ryska spelarna i år. Han stod för stabila 18 mål och 35 poäng i MHL och fungerade ofta som Ufas främsta offensiva hot. Sjaichlislamov är en bra skridskoåkare som aldrig slutar röra sig, och även om han inte är särskilt stor tacklas han hårt utan problem. Han är dock lite för självisk med pucken, och det verkar inte ha förändrats de senaste två åren. Om Sjaichlislamov kan lära sig att lita lite mer på sina lagkamrater kommer han bli ett bra tredjerundeval.

89. Joey Salandra, HF (Barrie Colts, OHL)

Salandra rankades som nummer 152 bland nordamerikanska utespelare av NHL Central Scouting i år – i princip en spelare som inte kommer bli draftad. Men han har alla egenskaper som lag älskar hos en bottom six-spelare. Han tacklar alla, attackerar varje byte som om han har något att bevisa och är fullständigt orädd. Salandra älskar att komma under skinnet på motståndarna, och han har dessutom händerna och den råa skickligheten för att kunna bidra i poängprotokollet. Jag tror att vi pratar om en möjlig bottom six-forward som kan hantera pucken på ett bra sätt samtidigt som han är en riktigt stabil skridskoåkare.

90. Harrison Boettiger, MV (Kelowna Rockets, WHL)

Boettiger har fått stjäla fler matcher än vad som egentligen är rimligt med Kelowna den här säsongen. Han är stolt över sin förmåga att hålla fokus under press. Det är något han tvingats hantera ofta tidigt i sin major junior-karriär. Hans hockeysinne och aktiva händer – där han håller dem högt framför sig för att täcka ytor – är bland de bästa du hittar i den här draftklassen. Boettiger har en chans att bli USA:s förstamålvakt i JVM nästa säsong, så gör er redo att höra mycket mer om honom de kommande åren.

91. Jonah Sivertson, HF (Prince Albert Raiders, WHL)

Sivertson kommer från en stabil säsong med 24 mål och 53 poäng för Prince Albert. Han är en stor forward på 191 centimeter som inte blir bortknuffad särskilt lätt. Hans jämnhet är fortfarande ett utvecklingsområde, men hans skridskoåkning har tagit fina steg framåt det senaste året. Jag gillar också hur intensiv han gjorde varje byte under WHL-slutspelet. Det finns en stabil powerforward-grund här, och jag tror att han kan gå så högt som i andra rundan.

92. Casper Juustovaara Karlsson, C (Luleå, SHL)

Vissa scouter blev överraskade när CJK tog plats i Sveriges JVM-lag – många trodde inte ens att han skulle bli draftad då. Men han kan vara en av de mindre forwardsen som faktiskt hittar en väg till en NHL-roll i en bottom six-kedja som energispelare. Juustovaara Karlsson slutar aldrig röra sig under några omständigheter – det är hans uppdrag att göra livet miserabelt för alla runt omkring honom. Han är så intensiv som man kan förvänta sig av en spelare så här långt ned i draften, och han blomstrar i boxplay. Jag kan också se lag ignorera honom helt och låta honom gå odraftad, men jag gillar honom.

93. Carter Casey, MV (Medicine Hat Tigers, WHL)

Caseys grundläggande siffror var inte särskilt imponerande, men jag ser faktiskt en hög potential här. Han är en av de mest atletiska målvakterna i draften och ger aldrig upp på en situation, oavsett vad som händer. Han kan bli lite överivrig och släppa in några svaga mål då och då, men en NHL-målvaktstränare kan hjälpa honom att tygla det lite. Jag gillar hans plockhandske, och han är bra på att ge skyttarna väldigt lite att skjuta på. Det finns mycket talang här – men jämnheten behöver förbättras.

94. Callum Croskery, B (Soo Greyhounds, OHL)

Croskery hamnade ofta i skuggan av Reid i år, men han är fortfarande en intressant talang. Hans gap control är ofta utmärkt och hans tvåvägsspel har tagit fina steg framåt. Det finns inget särskilt upphetsande i siffrorna, men han är en konkurrensinriktad kraft på backsidan som inte verkar vara rädd för någon. Jag gillade faktiskt hans spel i U18-VM väldigt mycket, särskilt senare i turneringen. Scouterna är lite splittrade kring Croskerys spel, men ingen kommer förneka hans råa talang eller puckfärdigheter.

95. Brady Knowling, MV (USNTDP)

Knowling gjorde en bra säsong med USNTDP i år och fick till och med debutera i JVM. Boston University-målvakten har en stor kropp på 196 centimeter, men han är också snabb för sin storlek. Den Toronto-födde målvakten rankas som Nordamerikas främsta målvakt av NHL Central Scouting, där scouter noterat att han kontrollerar målgården utan att lämna alltför många farliga returer. Alla scouter är dock inte helt övertygade om honom, särskilt eftersom hans händer ibland är lite passiva och hamnar efter när han förflyttar sig sidleds i målet. Han släpper också in för många svaga mål för min smak.

96. Beckham Edwards, C (Sarnia Sting, OHL)

Jag hoppades få se lite mer offensiv från honom i år. Edwards var känd som en högt ansedd målskytt under sin ungdomshockeykarriär, men det kom inte lika enkelt den här säsongen när Sarnia hade det tungt som lag. Jag gillar hur fysiskt stark han är, och han fungerar bra som understödsspelare. Jag önskar bara att han hittade ytterligare en nivå i sitt spel för att bli farligare.

97. Alex Kostov, HF (Flint Firebirds, OHL)

Är Kostov bra för att han är stor, eller bra för att han faktiskt är bra? Det är vad scouterna funderat över hela året. Den 19-årige spelaren är väldigt intressant eftersom han spelar med mycket tempo för att vara en forward på 193 centimeter. Han är inte flashig, men kompenserar för det genom att göra ett bra jobb med att jaga motståndare och skapa trafik. Kostovs skott är också ganska bra. Den största svagheten just nu är dock att han helt försvinner i defensiv zon. Men som omdraftad spelare kan jag se honom nå NHL förr snarare än senare. Är han tillräckligt dynamisk för att stanna där på lång sikt? Det är jag ännu inte säker på.

98. Tyus Sparks, C (Spokane Chiefs, WHL)

Sparks var en personlig favorit för mig. Den medelstore forwarden producerade bra siffror med Vancouver och Spokane i år, men han var också en av de svåraste forwardsen att stoppa i transition-spelet. Sparks spelar med mycket… gnista. Han är snabb, energisk och letar hela tiden efter rätt passning. Sparks är en bra boxplay-spelare, och jag tror att han kommer ta med sig den rollen om han når NHL. Hans brist på kreativitet är det som håller honom tillbaka, men jag kan se honom bli en toppspelare i WHL de kommande åren och därigenom klättra på vissa talangrankingar framöver.

99. Vilho Vanhatalo, HF (Tappara, Finland U20)

Med sina 193 centimeter och strax under 91 kilo är Vanhatalo lätt att lägga märke till på isen. Han spelar med mycket kraft och kan definitivt skjuta pucken. Scouter såg honom som ett möjligt förstarundeval inför 2025–26 – han hade producerat på alla nivåer fram till den här säsongen. Jag blev besviken över hans brist på produktion mot U20-motstånd, men jag blev åtminstone imponerad av vissa av hans seniormatcher med Tappara. Jag tror att vi snarare pratar om en powerforward för fjärdekedjan. Men om han kan hitta tillbaka till målskyttet nästa år kan han bli ett riktigt värdeval.

100. Beckett Hamilton, C (Red Deer Rebels, WHL)

Hamilton är en medelstor forward som fått mycket uppskattning i scoutingkretsar i år. Det beror på hans extremt produktiva säsong i Red Deer – 24 mål och 62 poäng på 67 matcher i ett lag som precis tog sig till slutspelet är inget att fnysa åt. Han får mycket puckar på mål och spelar dessutom i bra tempo. Jag gillar hans spel i transition, och han spelar med enorm fart. Hamilton var en toppkedjespelare i Red Deer, men jag gillade faktiskt hans energifyllda spelstil ännu mer med Kanada i U18-landslaget.

The post Topp-100: Så rankas svenskarna inför NHL-draften appeared first on hockeysverige.se.

Läs hela artikeln här