Under flera år har Carolina Hurricanes betraktats med respekt – men sällan som ett reellt Stanley Cup-hot. Med säsongens dominanta mästerskap 2025-26 ställs nu klubbens framgångar i ett helt nytt ljus, skriver Justin Bourne i Sportsnet.
De senaste sex säsongerna har Hurricanes vunnit sin division rakt av fyra gånger och slutat tvåa de övriga två. Laget har spelat 16 slutspelsserier, vunnit minst en omgång varje år och totalt tio serier, inklusive tre framryckningar till conferencefinal. Endast Colorado har varit bättre i grundserien under perioden, och i antal slutspelssegrar är Carolina i nivå med Florida.
Skepsisen har varit lika lång som meritlistan. Ägaren Tom Dundon har anklagats för att vara för involverad eller för snål, men hans val att flyga in spelarnas familjer till Vegas för titelfirandet visar på en progressiv linje. När Dundon utsåg Eric Tulsky till general manager – tillsammans med analytikern Tyler Dellow – möttes också det av kritik från etablerade hockeyröster.
Tränaren Rod Brind'Amour har byggt sitt lag kring ett krävande, skridskobaserat man-mot-man-försvar. Många hävdade att spelarna skulle gå sönder över fyra rundor, men kombinationen av tränarfilosofi och rätt spelarmaterial visade sig hållbar.
Carolina har haft svårt att behålla superstjärnor, vilket märktes när både Jake Guentzel och Mikko Rantanen försvann. Den andra Rantanen-affären gav dock en stor utdelning: bland annat den underskattade Logan Stankhoven, som vid 23 års ålder och 168 centimeter var nära att vinna Conn Smythe Trophy. Carolina sitter dessutom på fyra förstarundeval de kommande tre somrarna.
Kritiken om brist på storlek, erfarenhet och målvaktsspel föll också. Hurricanes hade slutspelets tredje bästa räddningsprocent på .918 och vann utan att en enda spelare tjänade tio miljoner dollar. På fringen tillförde man K'Andre Miller – hämtad från Rangers efter hot om offer sheet och två draftval – samt Nikolaj Ehlers. Jackson Blake, signerad till drygt fem miljoner per år till 2034, gjorde 20 poäng på 19 slutspelsmatcher. Odraftade Brandon Bussi klev in i målet och stängde affären.
Bland veteranerna stod Jordan Staal för hjärtat och belönades med Conn Smythe Trophy. Taylor Hall var i samma diskussion, och Jaccob Slavin spelade 23.31 per match mot topprotmotstånd, helt utan utvisningsminuter och med plussiffror.
Som alla mästare behövde Carolina sin beskärda del av tur, inte minst i skadeläget. Men en del av förklaringen var deras eget verk – de avgjorde serierna snabbt och sparade på krafterna. Slutsatsen är svår att komma runt: Hurricanes modell fungerar.
Sammanfattat av Riktighockey Redaktion baserat på rapportering från Sportsnet — Hockey.