NHL går mot en sommar där lönetaket höjs med 8,5 miljoner dollar till 104 miljoner dollar för säsongen 2026-27 – en ökning på cirka tio procent. Men trots det större ekonomiska utrymmet varnas klubbarna nu för att spendera pengarna på fel sätt i en ovanligt tunn marknad av fria agenter.
Toppnamnen på UFA-listan är få. Den främsta forwarden bedöms vara Alex Tuch, högerytter i Buffalo Sabres. Den vassaste backen heter Rasmus Andersson från Vegas Golden Knights, medan Sergei Bobrovsky i Florida Panthers utpekas som den bästa tillgängliga målvakten.
Bortom dessa tre namn väntas tappet i kvalitet bli markant, vilket lär driva upp budgivningen rejält. Frågan är hur långt klubbarna är beredda att gå. Är Tuch värd över 9 miljoner dollar per säsong? Ska Andersson, som fyller 30 i oktober, få ett långt avtal i samma härad? Och vilka klubbar är villiga att skriva ett två- eller treårskontrakt med Bobrovsky, som lämnar ett avtal värt 10 miljoner dollar per säsong och närmar sig 40-årsåldern?
Historien är full av varnande exempel. Toronto Maple Leafs band 2013 upp David Clarkson på ett sjuårsavtal värt 5,25 miljoner per säsong. Pittsburgh Penguins gav 2023 backen Ryan Graves ett sexårskontrakt på 4,5 miljoner per år och ångrade sig nästan omedelbart.
Edmonton Oilers brände sig på Darnell Nurse, som 2021 fick ett åttaårsavtal värt 9,25 miljoner dollar per säsong – ett kontrakt som anses ha varit både för långt och för dyrt.
Slutsatsen är att trots det höjda lönetaket finns det skäl till återhållsamhet när free agency-perioden inleds den 1 juli. Trademarknaden kan visa sig vara en klokare väg för klubbar som vill förstärka, medan de som vinner budkrigen om sommarens få stjärnor riskerar att ångra sig under många år framöver.
Sammanfattat av Riktighockey Redaktion baserat på rapportering från The Hockey News.