Den 27 maj förändrades Kyle Clarks liv på ett ögonblick. Den unga hockeyspelaren från Whitby, Ontario, var ute på en cykeltur med vänner när han blev påkörd av en Ford F-150. Kollisionen bröt hans lårben på två ställen och satte abrupt stopp för en av de viktigaste perioderna i hans unga karriär.
Clark stod inför sin U18-säsong och hade bara en vecka tidigare spelat i ett juniorshowcase som gav honom värdefull exponering mot juniorligorna. När han lastades in i ambulansen var det en enda tanke som dominerade: ”Vad ska jag göra med hockeyn?”
Den första månaden beskriver Clark som extremt tung. Han behövde hjälp med allt – att ta sig ur sängen krävde flera personer. Mamman tog bort kudden, pappan höll i knäet och brodern gjorde i ordning rullatorn. Beroendet av andra, medicinerna och de ständiga besöken fick honom att känna att allt tagits ifrån honom.
Ungefär en månad in i rehabiliteringen började Clark skjuta puckar från rullstolen i garaget. Några veckor senare kunde han stå med rullator. När han försökte gå tog det honom 20 minuter att ta sig sex fot. Höften hade förskjutits och sitter fortfarande något högre på ena sidan, vilket ger en lätt hälta.
Omkring tre månader in i tillfrisknandet fick han klartecken att åka skridskor igen. Första passet var långt ifrån smidigt – han föll gång på gång innan han hittade balansen. Snabbt insåg han att den styrka, acceleration och fart som varit hans signum var borta. Däremot hade hans skott blivit hårdare och hans spelsinne skarpare, eftersom han tillbringat månader framför skärmen och studerat spelet.
En spelare följde han extra noga: Auston Matthews. Toronto Maple Leafs kapten blev både förebild och motivationskälla. Matthews bröt själv lårbenet som 16-åring under sin andra match med USA:s NTDP, innan han blev förstaval i NHL-draften 2016. ”Att veta det hjälpte också till att motivera mig”, säger Clark.
Efter att ha blivit nekad av flera coacher skrev Clark till slut på för Clarington Toros U18 AA. Den sista helgen i september, knappt fyra månader efter olyckan, stod han åter på isen i en turnering. Hans lag förlorade finalen i förlängning, men Clark gjorde mål under spelets gång.
Under sjukhustiden mötte han en annan pojke som blivit påkörd av en lastbil och drabbats av ännu värre skador – men som ändå log. Mötet satte spår. ”Man vet aldrig vilka tysta strider människor utkämpar”, säger Clark. ”Om du såg mig nu skulle du tro att inget hade hänt.”
Sammanfattat av Riktighockey Redaktion baserat på rapportering från The Hockey News.